Sir Arthur Conan Doyle skapade den mystiske detektiven Sherlock Holmes och hans förljeslagare Watson redan 1887 (med romanen ”En studie i rött”). Den gavs från början inte ut i romanform utan som följetong i nystartade tidskriften Strand Magazine. Populariteten blev omedelbar. Folk, som på den tiden trodde på allt i tidningarna, trodde att huvudpersonen fanns på riktigt. Bland annat tyckte man att de metoder Holmes använde sig av kändes moderna och realistiska. Vilket kan bero på att dom faktiskt var det. Arthur Conan Doyle var från början utbildad till läkare och använde mycket av sina kunskaper i sina berättelser med detektiven. Dessutom läste Doyle allt han kom över om kriminalteknik och liknande. Vilket som sagt ger berättelserna en rejäl dos av trovärdighet.
Detta har Jörgen Nordenström utgått ifrån när han skrev ”Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår” . Det första jag frågade mig när jag såg titeln på denna bok var: vad sjutton är Evidensbaserad medicin för något? Begreppet, som vanligtvis förkortas EBM, innefattar avancerad informationssökning samt kritisk granskning av data. EBM blir en alltmer självklar del i medicinsk utbildning, forskning, och kliniskt arbete.
Texten är välillustrerad med diagram, tabeller och sådant. Men mest givande är de återkommande illustrationerna och citaten ur otaliga Sherlock Holmes-berättelser. Inte nog med att de är underhållande, de stimulerar lustigt nog tänkandet och får mig, som inte alls är intresserad av medicin, att faktiskt bli intreserad av ämnet. Efter att ha läst den här boken kommer jag att läsa Sherlock Holmes-berättelserna med andra (ännu mer nördiga) ögon.
Senaste kommentarer