Hela 40 frågor hanns med under en fantastisk kväll fylld av skratt och gråt (nåja, kanske inte), sång och poesi, oräkneliga domartabbar och vilda protester, engagerade quizdeltagare och ofattbara litteraturkunskaper. Efter en hård batalj kunde slutligen lag Pippi ta hem den ärofyllda premiärsegern.

Här följer resultatlistan från premiäromgången:

1) Pippi 16 p

2) J 12 p

3) Sher Locked 10 p

4) HIG 8 p

5) Hjälp 6 p

6) SK8 6 p

7) Sonia 2 p

Stort tack till alla som kom och hoppas att vi ses på fler quizkvällar framöver! Och just ja, nästa frågefrosseri går av stapeln onsdagen den 15 februari då Leif och Sirkka håller i spakarna.

 Nåväl, det är ju inte bilden på insidan av bokpärmen som är det väsentliga, utan innehållet i den Karriärhandbok för kvinnor som dessa två damer gett ut. Låt mig citera ur inledningen:

 ”Att den som har bästa betygen, skriver den bästa rapporten eller alltid levererar i tid också blir mest framgångsrik på jobbet stämmer inte. Arbetslivet är nämligen ingen höjdhoppstävling där den som hoppar högst vinner. Tillvaron på jobbet bär snarare tydliga drag av ett spel. […] Lär du dig reglerna kan du spela[…]. En stor bonus är att du i pensionsåldern slipper blicka tillbaka på din karriär med bitterhet och undra varför det gick så segt – du var ju så duktig? Glöm duktig. Du ska bli skicklig. På att spela spelet.

Att det är insidan som räknas har du hört förut. Hate to break it to you kära väninna, men det är inte helt och hållet sant. Din kompetenta kärna, ditt inre driv, din skarpa hjärna, ditt strategiska kunnande och din snabba analysförmåga är inbäddade i ett skyddande hölje, nämligen ditt yttre.”

 Kära vänner, jag har uppenbarligen inte fattat nåt. Bittert känns det, kan jag säga. Hade jag haft den här boken när jag började min yrkeskarriär hade jag kanske varit president i Sverige? Eller i alla fall kanske varit VD för Sveriges alla folkbibliotek (om det hade varit möjligt….)

  Men efter att ha läst denna regelrätta Karriärhandbok med 200 smarta (och ibland fula) knep om hur jag ska göra ditten och hur jag inte ska göra datten och hur jag ska se ut och hur jag inte ska se ut och så vidare och så vidare har jag lärt mig en sak: Att alltid gå med ett papper i handen för att det andas effektivitet, att jag inte ska ha dåligt samvete och inte ta skit. Att alltid le i telefonen eftersom det ”hörs” (jodå, som gammal säljare visste jag redan det), förskjuta deadlines då det signalerar att jag kan prioritera. Jag ska däremot inte lära mig hur man tömmer kaffesumpen, det ska nån annan göra. När det gäller att ”jobba snyggare” så ska jag skaffa en dyr och fantastisk mobiltelefon med helt onödiga men avancerade funktioner. Jag ska inte isolera mig på kontoret, jag ska alltid ha dörren öppen eftersom det ser suspekt ut. Jag få också veta hur min garderob ska se ut och att jag alltid ska ha snygga underkläder. Framförallt ska jag alltid klä mig bättre än mina kollegor, Varje dag. För att få högre lön ska jag bära klackar.  Och så vidare…

Nu vet jag. Här kommer mitt nya karriärjag på höga klackar! Läs den du också!

1. Vad läser du nu?
Jag läser alltid fler böcker på en gång. Just nu är det ”The Immortal Count: the life and movies of Bela Lugosi” av Arthur Lennig,” A Critical History and Filmography of Toho’s Godzilla Series” av David Kalat samt seriealbumen Locke & Key av Joe Hill.

2. Har du någon favoritförfattare eller favoritgenre?
Serier är en favorit även om det finns många undergenrer där. I övrigt läser jag gärna faktaböcker om film, musik, wrestling och andra ”skräpkulturaktiga” fenomen.

3. Vilken tidskrift läser du helst?
”Power Slam” är nog favoriten, det är en brittisk tidskrift om wrestling. I övrigt gillar jag ”SFX Magazine” och den nystartade tidningen ”Skriva”. Sedan lär jag väl vara partisk och nämna ”Bild och Bubbla” där jag medverkar ibland.

4. Har du läst Fattigadel?
Ja. Jag var med i Radio P4 Gävleborgs läsarpanel som handlade om just ”Fattigadel”. Så jag har läst den två gånger mer eller mindre i följd.

5. Årets största läsupplevelse?
Vi har ju inte hunnit så långt i 2012 än men seriealbumsviterna ”Fables” av Bill Willingham och ”Walking Dead” av Robert Kirkman är två stora läsupplevelser.

6. Hur och när läser du helst?
På toaletten. I övrigt passar det ju bra att läsa när jag pendlar kollektivt till jobbet. Men jag läser när jag kan, som småbarnsförälder är det inte så lätt att hinna hemmavid. Så man får passa på när det går.

7. Finns det någon genre du hatar?
Egentligen inte. Men det finns genrer där det är svårare att hitta guldkorn bland än andra. Krigsskildringar och böcker om jakt har jag dock mycket svårt för.

Denne prisbelönte författare var 1998 nominerad till Bookerpriset för sin debutroman Stängslet, en helt underbar historia.

Tam och Richie är två fåordiga unga män, ständigt utan pengar. Tillsammans med sin nye förman ger de sig ut på landsbygden med en sliten husvagn för att sätta upp stängsel. Arbetet går som planerat, i alla fall till en början. Rökpauserna är många, regnet öser ner och lokalbefolkningen är misstänksamma mot trion när de kommer till puben om kvällarna. Dagarna går utan några större missöden, förutom att en och annan råkar komma i vägen för en slägga, men det är ju lätt hänt.

På Orientexpressen intet nytt – Det är i slutet av sommaren på en nedsliten camping i Lake District. Berättelsens jag har tagit sig lite ledigt innan han skall åka iväg på en längre resa till Orienten. En morgon när han vaknar har de andra camparna givit sig iväg och hans lilla tält är det enda som är kvar. Ägaren, Mr Parker, föreslår ett litet byte av tjänster, han vill ha sin grind målad grön och i gengäld behöver camparen inte betala någon campingavgift för de närmaste dagarna. Snart sitter han fast i den ena märkliga arbetsuppgiften efter den andra. Han blir också snart en oumbärlig medlem i den lokala pubens dartteam. Resan till Orienten skjuts alltmer på framtiden men han vill inte så gärna komma på kant med lokalbefolkningen eller Mr Parker för den delen, han är inte så lätt att ha och göra med sägs det.

Tre kom till kungen – Att bo i ett plåthus på en slätt med långt till närmaste granne, vad mer kan man önska sig. Allt är frid och fröjd tills en dag när Mary, en bekants bekant, knackar på dörren och flyttar in. Hon förstår inte alls tjusningen med att lyssna på regnet och vinden och skyffla bort sanden som har lagt sig runt huset under natten, nej hon klagar på än det ena och än det andra. När sedan de närmaste grannarna, några ungkarlar som också bor i var sitt plåthus, börjar besöka den mystiske Michael Hawkins, blir ingenting sig likt på slätten igen.

Ytterligare två böcker som jag läst men, vad jag vet, inte finns översatta till svenska:

The scheme for full employment – Ideén var genial, skåpbilar med en last av reservdelar kördes, efter ett mycket noggrant utarbetat schema, runt mellan en rad olika verkstäder. Systemet för full sysselsättning satte hundratals människor i arbete och skåpbilarna, UniVans, var välkända över hela landet. Skåpbilarna var många till antalet och reservdelarna de fraktade runt var reservdelar till – ja gissa. Allt är frid och fröjd tills en viss motsättning mellan chaufförerna utmynnar i en strejk, en strejk som får oanade konsekvenser. Det är inte bara idén som är genial, hela boken är lysande.

A cruel bird came to the nest and looked in – Ett fiktivt land, Greater Fallowfields, som styrs av inkompetenta ämbetsmän. Ämbetsmännen håller möten där nästan ingenting beslutas eftersom den unge kejsaren aldrig är närvarande, ingen vet var han är. Berättaren är ansvarig för symfoniorkestern och konserthuset trots att han inte kan något om musik och det enda stycke musik orkestern spelar är variationer på nationalsången. Den ansvarige för posten verkar mest intresserad av poststämplar men vet egentligen inte hur postservicen fungerar o.s.v. Första halvan av boken är en beskrivning av livet i Fallowfields och de inkompetenta ämbetsmännen. I den andra halvan av boken börjar livet så smått förändras när  skådespelare från en kringresande teater och besökare i militärgröna uniformer från grannlandet anländer. Vad är de ute efter och varför har de kommit till Fallowfields?

Det kanske inte är böcker man skrattar högt åt men det resulterar, med stor säkerhet, i ett litet snett leende i mungipan. Typisk är också att berättaren är en snäll och beskedlig man som verkligen vill göra sitt bästa, även om det han håller på med för läsaren ibland ter sig som totalt menigslöst eller ren galenskap. Det är alltså en värld befolkad av halvgalningar, udda typer, mesiga ja-sägare och en och annan till synes helt normal människa.En annan egenhet i Mills böcker är avsaknaden av kvinnor, de är väldigt få om de överhuvudtaget existerar. Det är inte heller fråga om några tegelstenar, tvärtom. Personligen tycker jag att Stängslet och På Orientexpressen intet nytt är i särklass bäst, tätt följd av The sceme for full employment.

Alla finns att låna på biblioteket

Romanen, som är den första i en trilogi, utspelar sig i en nära framtid där världen mer eller mindre gått under i en kombination av influensapandemi, en storskalig terrorattack och Wall Streets totala kollaps. Bokens huvudperson är en agent som endast har diffusa minnen av sitt förra liv. Han minns inte ens sitt namn utan kallas för Dewey Decimal eftersom han intagit ett bibliotek på 42:nd Street i New York. Han börjar kategorisera böcker enligt bibliotekssystemet Dewey Decimal,(därav namnet), för att få en struktur i sitt liv. Han jobbar även som indrivare åt en hänsynslös distriktsåklagare.

Det intressanta med karaktären Dewey är hur han mår. Han lider av enorma tvångstankar och har en renlighetsfobi (han bär alltid med sig handsprit). Eftersom han inte är i världens bästa skick glömmer han ibland vad han håller på med vilket ger ganska roliga resultat ibland. Men annars är romanen inte uppenbart rolig utan har en ton av gravallvar. Men eftersom huvudpersonen är så komplex och som läsare vet man aldrig vad han får för sig att göra blir det mycket underhållande.  Romanen har ett visst släktskap med den underhållande Moderlös i Brooklyn av Jonathan Lethem.

”Dewey Decimal” är den hittills mest underhållande roman jag läst i år och jag längtar efter nästa del.
Finns boken att låna?

Bike -

Som är en tidskrift med reportage, tester och artiklar om motorcyklar och motorcykelsport. Du hittar den på Motorhyllan i Kafé Edbom.

Nära -

Om du tycker om att läsa om andlighet, välmående och övernaturliga ting, då är detta en tidning för dig! Finns på avdelningen för Hälsa & medicin.

1. Vad läser du nu?
Peter Pohl: Jag saknar dig, jag saknar dig

2. Har du någon favoritförfattare eller favoritgenre?
Nej, men gillar att läsa svenska författare

3. Vilken tidskrift läser du helst?
Oj vad svårt  men Tara, Your life, bläddrar alltid i Biblioteksbladet eller vad den heter, den som vi får som medlemmar i Sv.bibl.förening

4. Har du läst Fattigadel?
Nej, jag har börjat men läser inte den just nu. Känns som att man behöver läsa den i lugn och ro med tanke på det gamla språket.

5. Årets största läsupplevelse?
Swedenmarks serie Familjen kring La Stella, säkert fler som jag inte kommer på just nu.

6. Hur och när läser du helst?
På kvällen –  ligger i sängen, på badstranden,  sitter gärna i fören och läser när vi är ute med vår båt på sjön

7. Finns det någon genre du hatar?
Nej

Lantliv – magasinet för dig som drömmer om en lustfylld och lantlig livsstil – oavsett om du bor i stan eller på landet. Här hittar du  inspirerande inredning, mode, god mat och dryck, underbara resor, vackra trädgårdar och intervjuer med spännande människor.

Fler nyheter är på gång bland tidskrifterna, så välkommen in och håll ögonen öppna!

Men åter till boken ifråga. Varför har den fått titeln Sunset park? kanske någon undrar. Jo såhär, Sunset park är nämligen namnet på det område i New York dit huvudpersonen, 28-årige Miles Heller, flyttar för att, tillsammans med några andra mer eller mindre vilsna existenser, bo i ett övergivet hus. Ok, så Sunset park är alltså bara namnet på ett område? Nej, den samlade kritikerkåren verkar ganska enig om att titeln ska läsas mot bakgrund av den ekonomiska skymning som lagt sig över USA i sviterna efter finanskrisen.

Men berättelsen börjar inte i Sunset park utan i Florida där Miles, mycket symtomatiskt, arbetar med att rensa upp i de övergivna hus som fyller samtidens USA. Dit har han – tyngd av skuldkänslor efter att oavsiktligt ha orsakat sin brors död för sju år sedan – kommit från New York där han lämnat sina föräldrar och sin styvmor bakom sig. I Florida förälskar sig Miles i Pilar, som med sina blott 17 år visserligen framstår som förbjuden frukt men, trots detta, inleder de ett passionerat förhållande. Förhållandet uppskattas dock inte av Pilars familj, och efter en utpressningsliknande situation drivs Miles ofrivilligt tillbaka till New York. Där flyttar han in i huset i Sunset park tillsammans med Alice, Ellen och Bing. Historien berättas sedan växelvis utifrån de olika karaktärernas perspektiv, där även Miles familj är viktiga delar i persongalleriet. Bit efter bit utvecklas Sunset park till en berättelse om kärlek, vänskap och starka familjeband, men framförallt ger boken en bild av svårigheterna att hanka sig fram i detta nya, men inte alltid så sköna, USA.

Som vanligt är Auster en skicklig hantverkare; han har liksom inga problem att knåpa ihop en läsbar, och i sina bästa stunder läsvärd, berättelse. Men det är också en berättelse som hackas sönder av långa, till synes ovidkommande, passager om baseball-spelare och författares rättigheter. Visst glimtar den gamle Auster till då och då, men någonting har hänt med hans skrivande på sistone. Denna förändring har fått somliga skribenter att gå så långt att man kallar Sunset park för både feel good-roman och något som påminner om en romantisk komedi. Nja, säger jag. Miles och Pilars första möte sker förvisso på bästa romcom-manér när de, under en solig dag i parken, upptäcker att de läser samma bok – vilken underbar slump!

Men känslan av fnissig nyförälskelse är knappast karakteristisk för boken. Bilden av den lite äldre Miles, på flykt undan sitt trassliga förflutna, som kärar ner sig i en minderårig flicka som han, mitt i en rusig tid fylld av inte minst sexuellt experimenterande, tvingas överge efter hot från hennes familj, lämnade mig snarare med ett typiskt austerskt obehag. Sedd i sin helhet satte dock inte Sunset park några djupare spår, tvärtom lade jag ifrån mig boken relativt oberörd och det kan aldrig vara bra. Så min rekommendation? Läs boken ändå och se vad du själv tycker! Och skulle du känna som jag finns det alltid en hög andra Auster-alster att välja mellan.

Årets bästa läsupplevelse hitintills! (Jodå, jag vet att det bara är början av januari 2012.) Men faktum är att jag tvivlar rejält på att alltför många andra titlar lyckas göra anspråk på att få just det epitetet under året 2012.

Och så är detta inte ens en ny titel. Den gavs ut första gången 1993 men ”glömdes” så att säga bort. Nu har den alltså getts ut igen. Och jag är vansinnigt kär. I Tony och Susan av Austin Wright. Det här är en mycket skickligt tillverkad roman, byggd som en ramberättelse, en berättelse inuti en annan.

Upptakt och ramberättelse: Susan Morrow, en uttråkad medelklasshustru, får ett bokmanus med titeln Nattdjur skickat till sig. Det är hennes exman, Edward, som vill att hon ska läsa det. Susan tycker att det hela känns olustigt, särskilt som en av anledningarna till att hon lämnade Edward tjugo år tidigare var att hon aldrig riktigt trodde på hans författartalang.

Motvilligt börjar Susan läsa Edwards otäcka historia om universitetsprofessorn i matematik, Tony Hastings, som under en bilresa med sin fru och dotter prejas av vägen. (Och här kommer alltså berättelsen inuti ramberättelsen.) När han stannar vid vägrenen visar det sig att männen i den andra bilen vill ha helt andra saker än Tony trodde.  Tonys handlande när han plötsligt konfronteras med renodlad ondska är början på en mardrömshistoria inte bara om feghet utan också om hämnd.

Susan sugs helt in i berättelsen om Tony, men kan inte sluta tänka på varför Edward vill att just hon ska läsa historien. Finns det ett dolt budskap till henne i allt det otäcka? Och som läsare förundras vi och överväldigas över kraften i läsandet och hur det påverkar oss som läsare.

Oj oj oj, skynda att läsa, kära vänner. Den här boken är för bra för att missa!
Bra story, bra skrivet, nervdallrande spänning, helt enkelt bra allt.

Trevlig läsning

A.J. Kazinski är en pseudonym för filmaren och författaren Anders Rønnow Klarlund och författaren Jacob Weinreich.

En serie mycket ovanliga mord inträffar runt omkring i världen. Någon eller några tar livet av ”goda människor”. ”Goda människor” är människor som arbetar med att rädda andra människors liv. Det handlar om barnläkare, nödhjälpsarbetare och människorättskämpar bland annat. Alla döda är brännmärkta med ett nummer på ryggen. Historien går ut på att det alltid, sedan tidernas begynnelse finns trettiosex rättfärdiga människor i världen. Om de dör, går jorden under… Mördarna måste hittas. Snabbt!

Ju mer vi tränger in i den här historien, tillsammans med vår problemlösande hjälte, Köpenhamnspolisens mästerlige gisslanförhandlare men dessvärre också mycket flygfobiske Niels Bentzon och astrofysikern Hanna Lund han hittar längs med detta underhållande drama, desto mer intrikat blir det. Intrikat såtillvida att jag kommer på mig själv att inte fatta varför saker och ting händer. Egentligen fattar jag inte alls. Men märkligt nog tycker jag ändå om att läsa den här deckaren/thrillern. Den har ett bra och snabbt driv och det är väldigt häftiga vändningar i bästa Dan Brown-anda. Stoffet är en tacksam (och ack så välbekant) blandning av tro och vetenskap med apokalyptiska undertoner.

Jag låter ändå lite missbelåten, inte sant? Låt dig inte luras av min ton, ta istället till dig att jag faktiskt gillade Den sista goda människan.

Trevlig läsning

För att genomföra detta behövs läsare. Om man är intresserad av att vara med så anmäler man sig i Stadsbibliotekets reception genom ett besök där eller genom att ringa 026-17 96 00. Var och en läser 20 minuter (ungefär 10 sidor). Kommer man en kvart innan har man möjlighet att förbereda sin läsning.

Tider:

Fredag 13 januari kl. 10-18
Lördag 14 januari kl. 10-15
Söndag 15 januari kl. 10- bokens slut

Gävle läser Agnes är namnet på ett stort läsprojekt som pågår hösten 2011-våren 2012. Syftet är att alla Gävlebor ska uppmuntras och lockas att läsa en Gävleskildring, Fattigadel (utgiven 1935) skriven av Agnes von Krusenstjerna (1894-1940). Utifrån litteraturen möts dåtid och nutid och nya samtal uppstår. I boken skildrar författaren sina barndomsår i Gävle (som kallas för Ramstaden). Hon bodde med sin familj på Staketgatan 1, hennes morbror var landshövding Hugo Hamilton som bodde på Gävle slott – dessa byggnader förekommer i romanen, tillsammans med skildringar av olika miljöer i staden.

Arrangörer är Gävle bibliotek och Gefle Dagblad.

För mer information:

Sara Hagström Andersson, bibliotekarie, Stadsbiblioteket, tel. 026-17 94 40
Claes Wallgren, bibliotekarie, Stadsbiblioteket, tel. 026-17 95 41
Gunilla Kindstrand, kulturredaktör, Gefle Dagblad, tel. 026-15 96 50

Bokens huvudperson, Israel Armstrong, är en bokälskande vegetarian. Han har inte riktigt fått fart på sin karriär som bibliotekarie, men nu har han till sist fått ett arbete på ett litet landsortsbibliotek i Irland.

När han efter en lång resa äntligen kommit fram, möts han dock av besvikelser. Han får veta att biblioteket är stängt av ekonomiska skäl, att hans chef har ”glömt” att meddela honom detta och att hans tjänst istället kommer att vara som bokbussbibliotekarie. Bokbussen har stått undangömd i en lada i flera år, ”räddad” av driftiga bybor från försäljning eller skrotning och dess skick är därefter.

Nästa problem dyker strax därpå upp. Det finns varken bokhyllor eller böcker i bokbussen, och var har det nedlagda bibliotekets 15 000 böcker tagit vägen? Israel, som mest av allt längtar hem till London, måste motvilligt sätta i gång med att leta efter dessa böcker, och ingenting går som han tänkt sig.

Den som förväntar sig en rafflande thriller, kommer att bli grymt besviken. Det här är mer myspys och humor än spänning och kluriga deckargåtor. Israel är en klassisk antihjälte, motvillig och missnöjd, och han möter ett lång rad av udda karaktärer som befolkar byn. Det är underhållande och skojigt, och tydligen är ytterligare två böcker på gång om den ofrivillige detektiven Israel Armstrong.

Hur pass vetenskapligt baserad denna bok är vill jag låta vara osagt. Jag skulle förstås själv gärna tro på de fantastiska möjligheter som finns enligt Rhonda Byrne, men att världssvälten skulle lösas genom att de svältande börjar tro på mätta magar har jag lite svårt att ta till mig, hur gärna jag än skulle vilja. Däremot väljer jag att tro på att det fungerar i mindre skala, som t ex att om jag möter mina medmänniskor med en positiv attityd också gör att andra människor möter mig med en positiv attityd tillbaka.

Jag tycker att boken är läsvärd med många bra tips och råd, men läs den med ett kritiskt öga. Säg inte upp dig från jobbet för att du bestämt att du ska vinna på lotto, även om det skulle vara realistiskt enligt Rhonda Byrnes hemlighet.

Finns boken att låna?

Det är därför väldigt glädjande att jag tog mitt förnuft till fånga genom att ge hans senaste roman en chans. Jag brukar tycka om historiska romaner, framför allt de som har en tendens att bli en följetong. Jag inväntar exempelvis ivrigt den nyaste boken i serien Släkten som börjar med Katarina Mazettis bok ”Blandat blod”. Den romansviten utspelar sig i de allra mörkaste tider av medeltiden och är tänkt att man ska följa olika kvinnor genom historien fram till nutid.
Det stora århundradet som Guillous romansvit kallas för, börjar dock senare. Det är precis i slutet av 1800-talet, ett nytt sekel närmar sig, det är teknikutvecklingens århundrade. Vi får följa tre norska fiskar-söner som tack vare ett extremt utvecklat sinne för teknik och fysik, lyckas i tidig ålder få stipendier för att utbilda sig till diplomingenjörer i Tyskland. Det enda kravet för att dessa unga pojkar ska få denna högt aktade utbildning, är att de efter sina studier har i uppdrag att utveckla Norges järnvägar och broar i norr. Dock blir det inte som man tänkt sig, bara en av de tre bröderna återvänder hem. De andra två flyr till andra städer till stor del på grund av olycklig kärlek och dumdristiga beslut.
Som läsare får man följa två av dessa bröder dels Lauritz i Norge och dels Oscar som hamnar i Nordafrika. Vi får uppleva ett stycke historia som jag finner fascinerande, naivt och med mycket stor framtidstro.
Jag är inte särskilt beläst i Norges historia men tycker att Guillou har lyckats bra med den rådande tidsandan. Jag har haft svårt att lägga ifrån mig boken för jag tyckte den var så spännande.
Jag ser verkligen fram emot hans kommande böcker och kanske att jag ger Arn-böckerna en chans.

Finns boken inne?