50 nyanser

Ingen kan väl ha undgått årets mest diskuterade/lästa/köpta/lånade/avskydda/älskade trilogi 50 nyanser av honom/mörker och så den sista 50 nyanser av frihet av E L James. I skrivande stund har den här bibliotekarien med mycket, mycket nöje penetrerat nummmer ett samt nummer två i nämnda trilogi. (Johodå, jag har de facto köpt dessa titlar eftersom reservationskön var alldeles för lång för en otålig läsare som undertecknad). 

Kort beskrivning för den som inte vet vad jag pratar om: Oskulden Anastasia Steele träffar den stormrike affärsmannen Christian Grey. De inleder ett slags förhållande. Det visar sig att Mr Greys syn på blommor och bin skiljer sig en del från hur Anastasia trott sig att det ska vara. Hon dras in i sexuella eskapader och lär sig under resans gång känna sig själv såväl sinnligt som själsligt.

 Böckerna har nästan uteslutande fått epiteten erotiska och i viss mån sadomasochistiska men det är långt för magra och onyanserade beskrivningar av det som jag menar är en av det här årets bästa kärleksromaner men  också utvecklingsromaner. Visst, vällustiga erotiska lekar förekommer ymnigt i texten men såna lekar ingår allt som oftast i ett kärleksförhållande liksom de är pikanta ingredienser i kärleksromaner. Det är inte särskilt überavancerade sexlekar Anastasia Steele och Christian Grey leker heller, men det är naturligtvis en uppfattning som var och en står sig fria att bilda sig själv.

 Nåväl, den rike, snygge, smarte, demoniske och traumatiserade Christian Grey är en stereotypisk fiktiv karaktär som vi träffat flera gånger i litteraturen. Och ja, den sexuellt och känslomässigt oerfarna Anastasia Steele är en stereotypisk fiktiv karaktär som vi träffat på i litteraturen flera gånger. Eller? Faktum är att Anastasia Steele är en härligt modig karaktär som vågar ta för sig och ge av sig själv, hon är en karaktär som är lätt att tycka om just för att hon törs bejaka sin känslomässiga och sinnliga utveckling förutsättningslöst. Anastasia Steele är inget naivt offer. Punkt. Hon kläs också i den stereotypiskt kvinnliga rollen, ni vet hon som med sin lojala kärlek blir en befriare av den från barndomen psykiskt påfrestade Christian Grey. Anastasia Steele blir det här årets kärleksromanens Messiasgestalt. 

 Varför är böckerna så läsvärda? Varför är det ett stort nöje att läsa dem? Snabbt drivet tempo är en anledning. ”Vad kommer att hända sen?” Var den ständigt återkommande frågan jag ställde mig varje gång jag vände högerbladet och jag bara fortsatte bläddra på. Jag ville veta hur det går för Christian Grey och Anastasia Steele. Drygt 500 sidor går alltså fort att läsa. Första boken lästes ut på en dag. Den enkla storyn är en annan anledning. Pojke möter flicka, de blir kära, de får problem, problemen löser sig. Alla som varit kära känner också igen sig. Igenkänningsfaktorn är på många sätt ett oöverträffat litterärt grepp. Det känns liksom tryggt. Och sexet såklart. Det är kittlande och angenämt. Alltid kan man lära sig nåt. Och det är ju därför litteratur är så bra – man lär sig något. Det här är med andra ord en enkel och mycket trevlig läsupplevelse. Det enda jag inte gillar är att det inte var jag själv som skrev böckerna.

 Trevlig läsning!

En stycke förtjusande deckare – Mörkt motiv av Louise Penny

Jag har med mycket nöje läst Mörkt motiv av Louise Penny som är den första boken i serien om kommissarie Armand Gamache och som utspelar sig i den pittoreska kanadensiska byn Three Pines. Det här är långt ifrån någon gastkramande makaber thriller utan snarare en trivsam liten sak (om man nu kan göra gällande att deckare kan vara trivsamma). Det påminner faktiskt lite om Morden i Midsomer-stuket. Ja, ni vet, det var en gång en liten idyllisk by där vardagen lunkar fram i lågt tempo. Plötsligt begås ett mord mitt i idyllen och de (till synes) gemytliga byborna vill gärna hjälpa den problemlösande hjälten för att lösa gåtan.

Mörkt motivs mordoffer är Jane Neal, pensionerad lärarinna och anspråkslös hobbykonstnär. I början av boken får hon en minst sagt uppseendeväckande målning antagen till en lokal konstutställning. Jane Neal hittas sedermera i skogen med hjärtat genomborrat av en pil. Mordet sker på hösten och det är jaktsäsong för pilbåge så är det inte otroligt att hon blivit skjuten av misstag. Men visst är det ett förvånansvärt sammanträffande att Jane Neal råkade bli dödad just som hon för första gången lämnat in en tavla till den lokala konstutställningen? Och dessutom så nära inpå hennes avhyvling av de tre förklädda pojkar som kastade gödsel på krogen och krogens ägare, två homosexuella män? Klart att vår hjälte Armand Gamache anar ugglor i mossen….

Jag charmas av miljön, jag njuter av det smålustiga fantasifulla språket och jag bedåras av alla unika karaktärerna som cirkulerar i boken. Det här är helt enkelt en riktigt förtjusande läsupplevelse. Inget annat!

Trevlig läsning!

Ps; Louise Penny fick deckardebutantpriset New Blood Dagger Award för ”Mörkt motiv” 2006. Hon har redan skrivit ytterligare sju böcker om Gamache och Three Pines, och till allas vår gränslösa glädje kommer hennes andra på svenska, ”Nådastöt”, redan i november.

Innan jag somnar av SJ Watson – lämnar ingen oberörd

SJ Watsons  roman Innan jag somnar är en av årets mest hajpade. Den har fått fantastiska recensioner och den har sålts till 42 länder. Man pratar också om en filmatisering. Inte illa, eller hur? Nå håller den måttet då? Oj oj oj, det här är en riktig bladvändare! utbrister jag då.  Jag, den belästa bibliotekarien, hålls på halster från första sidan tills romanen drar sina sista suckande andetag och just där märker jag att jag faktiskt hållit andan under 346 sidor! Hur nu det är möjligt. 
 
Så här börjar det: ”Sovrummet känns obekant. Främmande. Jag vet inte var jag befinner mig, eller hur jag hamnade här. Jag vet inte hur jag ska ta mig hem.” Christine vaknar upp i ett hus hon inte känner igen och märker dessutom att hon inte är ensam i sängen. En man ligger bredvid henne, en man hon inte känner igen. När hon tar sig till badrummet och ser sig i spegeln upptäcker hon till sin fasa att hon själv är minst 20 år äldre än vad hon borde vara. ”Det här är inte möjligt. Jag börjar skaka och tar tag i kanten på handfatet.[...] Det är då jag ser dem. Fotografier. Fästa på väggen framför mig, på själva spegeln. Bilder blandade med skrivna post it-lappar. Jag väljer en på måfå. Christine, står det, och en pil pekar på ett foto av mig – detta nya jag, detta gamla jag.” Det är så det börjar, den här briljanta men så fasansfulla och smärtsamma berättelsen om Christine. 

Christine förlorar minnet varje kväll när hon går och lägger sig. Varje morgon hon vaknar upp är det utan att minnas gårdagen eller något som hänt innan dess.
Christine minns inte vad hon heter, vem hon är eller människorna omkring sig. Hon minns inte vem mannen är som hon vaknar upp bredvid varje morgon. Främlingen säger att han är hennes make. Talar han sanning? Och kan hon lita på honom? Det är något som känns så väldigt fel.

Christine får ett telefonsamtal från en doktor Nash som intresserat sig för hennes fall. De har tydligen arbetat ihop ett tag, något som hon av någon anledning hemlighållit för sin make.
Doktor Nash ger henne en dagbok att skriva i och han ringer henne varje dag för att påminna henne om att läsa den. En dagbok som kanske kan hjälpa henne att finna svar på vem hon är och vilken den verkliga sanningen är.

Genom dagboken får både Christine och läsaren veta vad som hände dagen innan, och det är den som för handlingen framåt. Tack vare dagboken dyker det upp en hel del förklaringar, den skapar lika många frågetecken. Christine minns ju inget alls av vad som hänt dagen innan utan får helt förlita sig på sin dagbok och att det hon har skrivit är sant. Christine lägger pussel med sina fragmentariska minnen och sakta, bit för bit bildas ett slags mönster av det som var och är hennes liv…

Trevlig läsning!

 

 <– Författardebutanten SJ Watson

Quizpremiär!

På onsdagskvällen var det premiär för Stadsbibliotekets nya litteraturquizsatsning. Hela sju lag hade trotsat vinterkylan och sökt sig till bibblan för att testa sina kunskaper. Väl där förvandlade tappra quizkrigare från när och fjärran Kafé Edbom till ett kunskapens slagfält.

Hela 40 frågor hanns med under en fantastisk kväll fylld av skratt och gråt (nåja, kanske inte), sång och poesi, oräkneliga domartabbar och vilda protester, engagerade quizdeltagare och ofattbara litteraturkunskaper. Efter en hård batalj kunde slutligen lag Pippi ta hem den ärofyllda premiärsegern.

Här följer resultatlistan från premiäromgången:

1) Pippi 16 p

2) J 12 p

3) Sher Locked 10 p

4) HIG 8 p

5) Hjälp 6 p

6) SK8 6 p

7) Sonia 2 p

Stort tack till alla som kom och hoppas att vi ses på fler quizkvällar framöver! Och just ja, nästa frågefrosseri går av stapeln onsdagen den 15 februari då Leif och Sirkka håller i spakarna.

Karriärhandbok för kvinnor – 200 smarta (och ibland fula) knep.

 Jag granskar länge bilden av författarna på insidan av bokpärmen, civilekonomen Solveig Norberg och systemvetaren Hanna Lumikero. De är två paranta och très chic damer i trettioårsåldern. På bilden är den ena damen arrangerad med armarna nonchalant i kors. Ska hon månne signalera pondus? Eller en cool attityd? Dam nummer två sitter med yttersta hakspetsen lätt stödd mot handen och vindmaskinen som uppenbarligen används gör att hennes mörka lockar effektfullt böljar och svallar och ger bilden en känsla av fart och fläkt. Oj, vad arrangerat, tänker jag. Men rätt snyggt.

 Nåväl, det är ju inte bilden på insidan av bokpärmen som är det väsentliga, utan innehållet i den Karriärhandbok för kvinnor som dessa två damer gett ut. Låt mig citera ur inledningen:

 ”Att den som har bästa betygen, skriver den bästa rapporten eller alltid levererar i tid också blir mest framgångsrik på jobbet stämmer inte. Arbetslivet är nämligen ingen höjdhoppstävling där den som hoppar högst vinner. Tillvaron på jobbet bär snarare tydliga drag av ett spel. […] Lär du dig reglerna kan du spela[…]. En stor bonus är att du i pensionsåldern slipper blicka tillbaka på din karriär med bitterhet och undra varför det gick så segt – du var ju så duktig? Glöm duktig. Du ska bli skicklig. På att spela spelet.

Att det är insidan som räknas har du hört förut. Hate to break it to you kära väninna, men det är inte helt och hållet sant. Din kompetenta kärna, ditt inre driv, din skarpa hjärna, ditt strategiska kunnande och din snabba analysförmåga är inbäddade i ett skyddande hölje, nämligen ditt yttre.”

 Kära vänner, jag har uppenbarligen inte fattat nåt. Bittert känns det, kan jag säga. Hade jag haft den här boken när jag började min yrkeskarriär hade jag kanske varit president i Sverige? Eller i alla fall kanske varit VD för Sveriges alla folkbibliotek (om det hade varit möjligt….)

  Men efter att ha läst denna regelrätta Karriärhandbok med 200 smarta (och ibland fula) knep om hur jag ska göra ditten och hur jag inte ska göra datten och hur jag ska se ut och hur jag inte ska se ut och så vidare och så vidare har jag lärt mig en sak: Att alltid gå med ett papper i handen för att det andas effektivitet, att jag inte ska ha dåligt samvete och inte ta skit. Att alltid le i telefonen eftersom det ”hörs” (jodå, som gammal säljare visste jag redan det), förskjuta deadlines då det signalerar att jag kan prioritera. Jag ska däremot inte lära mig hur man tömmer kaffesumpen, det ska nån annan göra. När det gäller att ”jobba snyggare” så ska jag skaffa en dyr och fantastisk mobiltelefon med helt onödiga men avancerade funktioner. Jag ska inte isolera mig på kontoret, jag ska alltid ha dörren öppen eftersom det ser suspekt ut. Jag få också veta hur min garderob ska se ut och att jag alltid ska ha snygga underkläder. Framförallt ska jag alltid klä mig bättre än mina kollegor, Varje dag. För att få högre lön ska jag bära klackar.  Och så vidare…

Nu vet jag. Här kommer mitt nya karriärjag på höga klackar! Läs den du också!

 

 

Ett hallelujamoment för en boknörd – Tony och Susan av Austin Wright

Wohoo! Den här romanen är ett hallelujamoment big time för en beläst bibliotekarie!

Årets bästa läsupplevelse hitintills! (Jodå, jag vet att det bara är början av januari 2012.) Men faktum är att jag tvivlar rejält på att alltför många andra titlar lyckas göra anspråk på att få just det epitetet under året 2012.

Och så är detta inte ens en ny titel. Den gavs ut första gången 1993 men ”glömdes” så att säga bort. Nu har den alltså getts ut igen. Och jag är vansinnigt kär. I Tony och Susan av Austin Wright. Det här är en mycket skickligt tillverkad roman, byggd som en ramberättelse, en berättelse inuti en annan.

Upptakt och ramberättelse: Susan Morrow, en uttråkad medelklasshustru, får ett bokmanus med titeln Nattdjur skickat till sig. Det är hennes exman, Edward, som vill att hon ska läsa det. Susan tycker att det hela känns olustigt, särskilt som en av anledningarna till att hon lämnade Edward tjugo år tidigare var att hon aldrig riktigt trodde på hans författartalang.

Motvilligt börjar Susan läsa Edwards otäcka historia om universitetsprofessorn i matematik, Tony Hastings, som under en bilresa med sin fru och dotter prejas av vägen. (Och här kommer alltså berättelsen inuti ramberättelsen.) När han stannar vid vägrenen visar det sig att männen i den andra bilen vill ha helt andra saker än Tony trodde.  Tonys handlande när han plötsligt konfronteras med renodlad ondska är början på en mardrömshistoria inte bara om feghet utan också om hämnd.

Susan sugs helt in i berättelsen om Tony, men kan inte sluta tänka på varför Edward vill att just hon ska läsa historien. Finns det ett dolt budskap till henne i allt det otäcka? Och som läsare förundras vi och överväldigas över kraften i läsandet och hur det påverkar oss som läsare.

Oj oj oj, skynda att läsa, kära vänner. Den här boken är för bra för att missa!
Bra story, bra skrivet, nervdallrande spänning, helt enkelt bra allt.

Trevlig läsning

 

 

Den sista goda människan

Lars von Trier är väldigt intresserad av att göra något av den här storyn och då kan den ju inte vara annat än bra…?

A.J. Kazinski är en pseudonym för filmaren och författaren Anders Rønnow Klarlund och författaren Jacob Weinreich.

En serie mycket ovanliga mord inträffar runt omkring i världen. Någon eller några tar livet av ”goda människor”. ”Goda människor” är människor som arbetar med att rädda andra människors liv. Det handlar om barnläkare, nödhjälpsarbetare och människorättskämpar bland annat. Alla döda är brännmärkta med ett nummer på ryggen. Historien går ut på att det alltid, sedan tidernas begynnelse finns trettiosex rättfärdiga människor i världen. Om de dör, går jorden under… Mördarna måste hittas. Snabbt!

Ju mer vi tränger in i den här historien, tillsammans med vår problemlösande hjälte, Köpenhamnspolisens mästerlige gisslanförhandlare men dessvärre också mycket flygfobiske Niels Bentzon och astrofysikern Hanna Lund han hittar längs med detta underhållande drama, desto mer intrikat blir det. Intrikat såtillvida att jag kommer på mig själv att inte fatta varför saker och ting händer. Egentligen fattar jag inte alls. Men märkligt nog tycker jag ändå om att läsa den här deckaren/thrillern. Den har ett bra och snabbt driv och det är väldigt häftiga vändningar i bästa Dan Brown-anda. Stoffet är en tacksam (och ack så välbekant) blandning av tro och vetenskap med apokalyptiska undertoner.

Jag låter ändå lite missbelåten, inte sant? Låt dig inte luras av min ton, ta istället till dig att jag faktiskt gillade Den sista goda människan.

Trevlig läsning

De illasinnade – otäckt och makabert

Avrättning och tortyr ansågs vara ett folknöje förr. Uppeggade och blodtörstiga folksamlingar skränade och skrek och applåderade vid giljotiner och galgbackar, vid barbariska steglingsritualer, korsfästelser och smärtsamt utdragande av naglar. Sade jag förr? Då hade jag fel, publik grym tortyr pågår, som alla vet, på flera ställen i världen även idag. Även i böcker.

Jag tror att ni nu vet vad som komma skall. Stona Fitch bok De illasinnade antyder redan i titeln att detta inte är någon särskilt gullig läsning. Törs du låta dig svepas med av iskall, makaber läsning om människors ondska är detta boken för dig.

Amerikanen Eliott Gast är en livsnjutare, en sann gourmet med ett välbetalt jobb som obskyr diplomat för amerikanska affärsintressen i Bryssel. En natt, när han aningen rund under fötterna traskar hemåt efter en luxuös restaurangmiddag, kidnappas han av en terrorgrupp som utsätter honom för ett sällsynt grymt experiment. I en vitmålad, kameraövervakad lägenhet berövas han sina sinnesförmågor, smak, hörsel, känsel, syn, ett efter ett. Hans förklädda fångvaktare hittar helt nya, grymma användningsområden för filékniven, strykjärnet, ishackan, teskeden, lödpennan och rivjärnet. Som om detta inte vore nog så filmas övergreppen och läggs ut på nätet för allmän beskådan. Webbpublik från hela världen donerar pengar om de vill att den grymma tortyren ska fortgå. Och den stora massan av miljontals tittare visar att det är precis det de vill. Under fyrtio dagar (och nu ser ni den bibliska associationen) pågår tortyren av Eliott Gast.

Det verkar som om romanen tappert kämpar med att föra fram ett slags politiskt budskap, kritiken mot terrorism och maktkorruption är påtaglig. Det lyckas inte särskilt bra. Men det är inte det De illasinnade handlar om. Den socialpsykologiska skildringen är däremot lysande, den lyckas nämligen framhäva på ett synnerligen skrämmande sätt att skadeglädje, att finna nöje i andras olycka, är en del av människans ondskefulla natur. Och att den här mindre smickrande mänskliga egenskapen eskalerar och går bärsärk när man ingår i en gruppgemenskap.

  Kära vänner, ni får ingen jättetrevlig läsning men väl läsvärd sådan!

7 frågor till…

Heidi Heimerlöv bibliotekarie på Stadsbiblioteket.

1. Vad läser du nu?
Hundpojken av den australiensiska författaren Eva Hornung, Rona Jaffes Det bästa av allt. Harper Lees Dödssynden, The Book History Reader av David Finkelstein

2. Har du någon favoritförfattare eller favoritgenre?
Jag älskar dystopier, historiska romaner och böcker som får mig att skratta ur djupet av min mage. Riktiga tegelstensromaner är jag också kär i, ju fler sidor dess bättre

3. Vilken tidskrift läser du helst?
Yourlife, IForm och Aftonbladets Klick

4. Har du läst Fattigadel?
Det pågår, det pågår, oj vad det pågår….

5. Årets största läsupplevelse?
Justin Cronins Flickan från ingenstans är garanterat den största i bokstavlig mening med sina drygt 900 sidor och Kråkflickan och Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist är årets absoluta sträckläsarböcker

6. Hur och när läser du helst?
Varsomhelst och hursomhelst och närsomhelst; på cykeln, i soffan, vid spisen, i badkaret, i sängen, vid köksbordet, vid bardisken, ja, you name it, jag har alltid näsan i en bok

7. Finns det någon genre du hatar?
Inte direkt, men jag får riktiga rysningar och kväljningar av romaner som är till brädden fyllda med ”blommigt” språk med för mycket klichéer: ”hennes ögon var som nattsvarta sammetshimlar med blänk av regnvåta safirer…”

50 sätt att träffa den rätte

Äntligen en ny härlig chicklittroman! Och gudarna ska veta att jag, som har en sådan oerhörd faiblesse för chicklitt mina vuxna år till trots, har väntat länge, länge, länge på något nytt i den här genren att skratta gott till. Jag pratar alltså om en alldeles sprillans ny bok som kom in till biblioteket i förra veckan och jag är den allra första lyckliga läsaren. Gillar du Helen Fielding (Bridget Jones-böckerna ) Sophie Kinsella (Shopaholic-böckerna ) och Marian Keyes (Vattenmelonen ,  En oväntad semester med mera) kommer du garanterat att älska den här.

Författaren Lucy-Anne Holmes är en ny starkt lysande stjärna inom den här genren och i skrivande stund är denna roman, 50 sätt att hitta den rätte den enda av hennes en knappt handfull titlar som översatts till svenska. Och precis som det brukar i den här typen av romaner handlar det om en överanalyserande ickeperfekt kvinna som söker fullkomlighet i kärleken och karriären.

Vår nya fiktiva väninna Sarah Sargent är skådespelare/servitris och har varit singel i tre år och har inte haft sex på 351 dagar. Hennes familj som tycker oändligt synd om henne anmäler henne till en dokusåpa för singlar men hon blir bittert nog inte uttagen, vännerna övertalar henne att gå på speeddejting och hon startar bloggen Singel på uppdrag där hon ska prova och dokumentera just 50 sätt att träffa den rätte. Bloggen ställer naturligtvis till det ordentligt för henne.

Sarah Sargent är en förtjusande härlig karaktär och det är flera underbart roliga scener i den här boken. Det är en sådan självbefriande fräck och krass humor som gör att jag skrattar från djupet av min mage, högt och ljudligt! Är du singel kan du med all säkerhet låta dig inspireras av Sarah Sargents förehavanden i jakten på den rätte…

Jag önskar er en riktigt rolig läsning!

Finns den här boken inne?

Bryt vanans makt med en klatschigt grön bok

Är vanans makt för stor? Går du samma fotspår hela tiden? Då har jag ett tips till dig kära läsare. Den är nämligen  äntligen här, den där optimala handboken med vardagsträning för din hjärna och din kreativitet. Det är ingen stor bok men fullspäckad med olika minnes- och kreativitetsövningar (nåja, 32 stycken, men det torde räcka till).

Gabriella Wejlid och Jenny Åkerman delar i sin lilla ettrigt gröna bok Mycket hjärna – 32 övningar för bättre minne och ökad kreativitet med sig av hur du ska göra för att komma ihåg vad alla heter på enmingelfest, hur du ska få ny kunskap att fastna, träna upp läshastigheten och så mitt eget inspirerande favoritkapitel: ”En dag för nya kopplingar”. För alla oss som vill utmana rutiner och sätta fart på nytänkandet. Det gillar jag!

Och då gör du enligt följande: börja redan på morgonen och gör allt annorlunda; stig upp på fel sida, ät omelett istället för gröt, ta en frukt istället för ett glas juice, borsta tänderna med vänsterhanden, hälsa på dem du inte brukar hälsa på, ta upp ett ämne till diskussion som du aldrig ens har funderat på. Bland annat. Ambitionen är att du helt enkelt gör det du vill bara det är annorlunda mot hur du brukar göra.

Jag börjar utöva min träning redan imorgon. Gör det du också!

Trevlig läsning

Flickan från ingenstans – en makalöst härlig dystopi!

”Innan hon blev Flickan från ingenstans – Hon som kom gående, Den första och sista och enda, som levde i tusen år – var hon helt enkelt en liten flicka i Iowa som hette Amy, Amy Harper Bellafonte.”

”Det var hon som var där när allting började och världen började gå mot sin undergång. Det är hon som kan vara den enda som kan rädda världen… ”

Justin Cronins episka mastodontroman Flickan från ingenstans, en roman på över 900 sidor är gjuten för alla oss som älskat dystopier! Kort: ett experiment går helt fel och ett livsfarligt virus sprids över hela världen. Och nu tänker du direkt en blandning av Richard Mathesons Legend, Stephen Kings Pestens tid, Cormac McCarthys Vägen. Helt okej men detta är dock ingen  pastisch eller en banal kopia på dessa, det här är  Flickan från ingenstans.

 Romanen har blivit enormt haussad världen över och superlativa uttryck som ”årets bästa bok, exceptionell, storslagen, omskakande” har östs över Cronins bok. Och jag förstår varför! Det här är underbar läsning i flera avseenden.

1. Sidantalet (ju längre dess bättre)
2. Skarpsinnigt berättande
3. Fängslande karaktärsteckning
4. Övertygande miljöbeskrivning
5. Skrämmande ambitiös bakgrundshistoria
6. Det klassiska Messiastemat

Jag har ingen aning om hur romanen slutar eftersom jag ”bara” kommit till sidan 623 och det är så rafflande och så oerhört spännande! Jag älskar den här boken och hoppas att även du gör det!

Hjärtblad av Aino Trosell

Aino Trosell är en i sanning mycket uppburen och flerfaldigt prisbelönt författare med många titlar på meritförteckningen. Hennes Hjärtblad är den tjugonde romanen som präntats ned, getts ut och hyllats. Och jag hade tämligen höga förväntningar på den.

Trosell räknas till arbetarförfattarna och bara den informationen fick mig att begärligt sträcka mig efter den trosellska ljudboken. (Jo, jag valde alltså att lyssna på Hjärtblad, uppläsare är den alltid utmärkta Anna Maria Käll). Socialrealistiska skildringar av hårt slitande folk tycker jag nämligen alltid är mycket intressant. Varför? En anledning är givetvis det kulturhistoriska perspektivet, en annan är igenkänningsfaktorn och en tredje anledning är att jag genom de krassa skildringarna av hårt arbetande vanlig människor får en nyttig distans till dagens slit-och slängmentalitet och förstår än mer att uppskatta det jag har.

Hjärtblad är en utvecklingsroman och en historisk roman. Vi följer Hulda som föds och växer upp i det svältdrabbade Malung under andra hälften av 1800-talet. Det är djupt torftigt, eländigt och fattigt. Man arbetar helt enkelt för att överleva. Aino Trosell använder sig även då och då av lokaldialekten, något jag inte begriper ett dugg av, men till bokens försvar får jag i den löpande texten förklaringar till det som sägs.

Kära vänner, jag var tvungen att lägga ifrån mig den här boken och det grämer mig djupt eftersom den sägs vara en av Trosells bästa. Var den dålig? Nä, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag orkade helt enkelt inte forcera pratigheten för den är väldigt pratig.  Så, är det någon som kan ge mig ett uppmuntrande ord om den här boken? Är den så bra som det sägs? Är den värd att läsa? Och varför?

Jag tror jag älskar dig – om idoldyrkan och äkta kärlek

En riktigt mysig och varm bok som bjuder på en ordentlig sjuttiotalsnostalgikick!  Jag tror att alla som var tillräckligt gamla då förmodligen ler gott och igenkännande åt många beskrivningar från den tiden. Men framförallt får vi i den här romanen smaka på den ack så bitterljuva smaken av ouppnåelig och obesvarad kärlek. Det här är en bok om hängiven idoldyrkan och men det är också en roman om äkta kärlek.

Vi är i sjuttiotalets Wales och lär känna trettonåriga Petra. Petra är upp över öronen förälskad i tonårsidolen David Cassidy. Hans fan-magasin är Petras bibel och hon, i likhet med många andra tonårstjejer, följer den slaviskt. Varje ord som sägs i magasinet sväljs med hull och hår och när det anordnas en tävling där priset är att träffa stjärnan går Petra in i den med ambitionen att vinna.

Bill Finn är i sin tur nyutexaminerad journalist och skriver för David Cassidy Magazine. Det är Bill som tar emot kärleksbreven från David Cassidys unga, dyrkande fans och det är Bill som författar svarsbreven som publiceras i magasinet, breven vars innehåll hängivet hårdanalyseras och tolkas av tillbedjande tonårsflickor.

Tjugo år senare hittar Petra brevet som meddelar att hon vunnit DEN STORA TÄVLINGEN. Hon hittar det i sin mors kvarlåtenskap. Hon bestämmer sig direkt för att försöka träffa David Cassidy och tar kontakt med det nedlagda magasinets förlag. Där finns Bill Finn…

Kuriosa: Författaren Allison Pearson delar den stora passionen för ungdomsidolen David Cassidy med bokens Petra. I slutet av romanen finns en intervju mellan författaren och den forna tonårsidolen.

 Trevlig läsning

 

I havet finns så många stora fiskar – Sara Lövestam

Då och då råkar jag i min läsning ut för riktiga litterära käftsmällar. Ja, ni vet sådana böcker som berör och skakar om så det känns i magen. Sådana böcker där såväl storyn som sättet hur storyn berättas skapar en manisk drift hos mig att bara läsa läsa läsa tills allra sista ordet tonar ut och ändå är jag inte färdig med boken.  Precis på det här sättet var det med duktiga Sara Lövestams roman I havet finns så många stora fiskar (2011).

 I den här romanen får vi möta många olika karaktärer och berättelser. Dessa vävs samman i en intrikat väv där varje enskild fiktiv och trasslig trådända på det ena eller andra sättet talar med varandra och gör boken till den läsvärda och viktiga bok den är.

Storyn är mycket obehaglig, den handlar om barn som far illa på det värsta tänkbara sättet.  Femåriga Malte som kommer från en dysfunktionell familj med en nedsupen mamma och en våldsam styvfar. Malte får kontakt med den blonda trevliga mannen Roger som dag ut och dag in spankulerat runt dagiset.  Maltes mamma blir tämligen snabbt oerhört charmad av Roger och ser i honom en möjlighet att få lite barnfri tid.

Bakom en gardin i huset i närheten av dagiset står Iakttagaren, den transsexuella och mycket ensamma korsordskonstruktören Liv som bevittnar Rogers förehavanden. Tillsammans med Nozat, dagisets PRAO-elev tillika datornörd som genom att hacka in sig på en mejlinglista förstår att Roger är något helt annat än en trevlig man inser de att omgivningen måste förstå att något måste göras. Men vem ska tro på dem?

En mycket obehaglig bok som gör ont i själen men som ändå andas hopp, glädje och empati. En underbar bok.

Trevlig läsning