Bokvård

Det har varit lite tyst här på bloggen den senaste tiden. Det har blivit en ofrivilligt lång paus och man kan fråga sig varför. Kan det vara  brist på inspiration, att vi har inte läst några böcker, tidsbrist, stor arbetsbelastning….? Det är nog en kombination av alltihop, fast att vi inte skulle ha läst några böcker är dock osannolikt   En bidragande orsak kan vara att vi sedan en månad ändrar om och  flyttar i princip varenda bok på Stadsbiblioteket. Biblioteket är stängt och vi packar böcker, rensar, flyttar hyllor, kör pallyftare…. Bloggskrivandet har kommit lite i skymundan.

Ett och annat fynd gör vi,  som detta lilla blad om hur man öppnar och förvarar böcker.

Den 26 april öppnar vi igen och då har Musikbiblioteket flyttat in och barnavdelningen har fått större lokaler.
Välkommen!

50 nyanser

Ingen kan väl ha undgått årets mest diskuterade/lästa/köpta/lånade/avskydda/älskade trilogi 50 nyanser av honom/mörker och så den sista 50 nyanser av frihet av E L James. I skrivande stund har den här bibliotekarien med mycket, mycket nöje penetrerat nummmer ett samt nummer två i nämnda trilogi. (Johodå, jag har de facto köpt dessa titlar eftersom reservationskön var alldeles för lång för en otålig läsare som undertecknad). 

Kort beskrivning för den som inte vet vad jag pratar om: Oskulden Anastasia Steele träffar den stormrike affärsmannen Christian Grey. De inleder ett slags förhållande. Det visar sig att Mr Greys syn på blommor och bin skiljer sig en del från hur Anastasia trott sig att det ska vara. Hon dras in i sexuella eskapader och lär sig under resans gång känna sig själv såväl sinnligt som själsligt.

 Böckerna har nästan uteslutande fått epiteten erotiska och i viss mån sadomasochistiska men det är långt för magra och onyanserade beskrivningar av det som jag menar är en av det här årets bästa kärleksromaner men  också utvecklingsromaner. Visst, vällustiga erotiska lekar förekommer ymnigt i texten men såna lekar ingår allt som oftast i ett kärleksförhållande liksom de är pikanta ingredienser i kärleksromaner. Det är inte särskilt überavancerade sexlekar Anastasia Steele och Christian Grey leker heller, men det är naturligtvis en uppfattning som var och en står sig fria att bilda sig själv.

 Nåväl, den rike, snygge, smarte, demoniske och traumatiserade Christian Grey är en stereotypisk fiktiv karaktär som vi träffat flera gånger i litteraturen. Och ja, den sexuellt och känslomässigt oerfarna Anastasia Steele är en stereotypisk fiktiv karaktär som vi träffat på i litteraturen flera gånger. Eller? Faktum är att Anastasia Steele är en härligt modig karaktär som vågar ta för sig och ge av sig själv, hon är en karaktär som är lätt att tycka om just för att hon törs bejaka sin känslomässiga och sinnliga utveckling förutsättningslöst. Anastasia Steele är inget naivt offer. Punkt. Hon kläs också i den stereotypiskt kvinnliga rollen, ni vet hon som med sin lojala kärlek blir en befriare av den från barndomen psykiskt påfrestade Christian Grey. Anastasia Steele blir det här årets kärleksromanens Messiasgestalt. 

 Varför är böckerna så läsvärda? Varför är det ett stort nöje att läsa dem? Snabbt drivet tempo är en anledning. ”Vad kommer att hända sen?” Var den ständigt återkommande frågan jag ställde mig varje gång jag vände högerbladet och jag bara fortsatte bläddra på. Jag ville veta hur det går för Christian Grey och Anastasia Steele. Drygt 500 sidor går alltså fort att läsa. Första boken lästes ut på en dag. Den enkla storyn är en annan anledning. Pojke möter flicka, de blir kära, de får problem, problemen löser sig. Alla som varit kära känner också igen sig. Igenkänningsfaktorn är på många sätt ett oöverträffat litterärt grepp. Det känns liksom tryggt. Och sexet såklart. Det är kittlande och angenämt. Alltid kan man lära sig nåt. Och det är ju därför litteratur är så bra – man lär sig något. Det här är med andra ord en enkel och mycket trevlig läsupplevelse. Det enda jag inte gillar är att det inte var jag själv som skrev böckerna.

 Trevlig läsning!

Mormor gråter och granen är sned

Nu är biblioteken pyntade och julsagorna har plockats fram. Men julen kan vara så mycket – vit, fin och fridfull à la Bullerbyn eller fylld med krav och konflikter. Här bjuder vi på några tips på skrattframkallande julläsning, där jularna är av det mer jobbiga slaget:

En stor julfavorit är den underfundiga novellen Granen av Tove Jansson som finns med i samlingen Det osynliga barnet  (1962). Det är bråttom, bråttom i Mumindalen – julen kommer och granen ska kläs. Men vad är julen för något, undrar den yrvakna Muminfamiljen? Den verkar vara en riktigt jobbig och otäck typ… Granen finns att låna som både bok och ljudbok – men den finns också att lyssna på om man följer den här länken. Det är författaren själv som läser.

Mormor gråter och granen är sned - det är två av ingredienserna i Jonas Gardells julpjäs/monolog Mormor gråter. På ett effektfullt sätt fångar författaren in den svenska julaftonseftermiddagen, i väntan på Kalle Anka och julskinkan. Texten finns att läsa i Mormor gråter och andra texter (1993), men missa inte heller Gardells uppläsning som finns att se på YouTube, sök på ”Jonas Gardell mormor gråter”.Men måste man verkligen fira jul? Varje år? Luther och Nora Krank bestämmer sig för att inte göra det, nu när dottern är utflugen ska de istället unna sig en resa, långt bort från julstöket. Men att inte fira jul visar sig vara lättare sagt än gjort – och snart befinner sig paret Krank i en julhysteri värre än någonsin. Om denna annorlunda jul berättar John Grisham i den korta och underhållande romanen Julfritt.

Se här vad som finns att låna på HelGebiblioteken!

Backman briljerar

I somras gjorde mästerbloggaren Fredrik Backman slag i saken och släppte två böcker samtidigt. En man som heter Ove har nog de flesta koll på vid det här laget. Jag valde emellertid att, åtminstone tillfälligt, dissa den boken och istället läsa hans andra alster: Saker min son behöver veta om världen. Precis som titeln antyder är det här en slags handbok, skriven av pappa Backman till hans son. Backman öser med friska tag ur sin erfarenhetsbank och kommer med en rad mer eller mindre nyttiga tips om hur hans son ska klara av sitt framtida liv. Det kan handla om vikten av att grunda med en ölkryddad chorizo-bacon-majonäs-och-bea-macka (eller möjligen två beroende på tillfälle) innan man går bort på bjudning, vad som är viktigt att veta om IKEA eller om fotboll.

Som ni kanske märker står humorn ofta i förgrunden i Backmans bok och en mindre skrattfest utlovas. Men bra humor behöver som bekant spädas ut med en nypa allvar för att det, så att säga, inte ska sluta som ett stort skämt. Det gör Backman och i takt med detta når hans bok stundtals riktigt höga höjder. Extra allvarlig blir Backman när han talar om kärleken till sin familj. Saker min son behöver veta om världen är till stora delar en kärleksförklaring. Men oavsett vad man väljer att kalla denna roman står en sak klart: det är riktigt trevlig läsning!

TAN – en verklighetsbaserad roman om mannen som bara kunde säga – TAN. Paris 1840.

Monsieur Leborgne anländer till Hospice de Bicêtre utanför Paris. Han är 30 år gammal. Han kan räkna och förstår vad folk säger men trots att hans syster Beatrice försökt lära honom franska språket får han bara fram ett enda ord – Tan. Det blir hans namn. Stumheten har isolerat honom, gjort honom sårbar. Han har mest legat till sängs och haft svårt att äta sista tiden. Anfallen har varit mycket svåra och vissa dagar har han inte klarat av det praktiska arbetet i lägenheten. Beatrice har en egen rörelse och kan inte hjälpa och försörja honom längre.

Droskan för dem allt närmare doktor Gilbert och den undersökning som väntar före inläggningen. Men på sjukhuset kan ingen förklara hans sjukdom. Han hamnar på avdelningen för konvalescenter. En övervakare följer honom till en stor sal med 20-30 sängar. Den ska bli hans hem ett tag framöver. Han har en enda önskan, ett enda hopp, att kunna tala.

Romanen gavs ut 2012 och baseras på den verklige man, som var den omtalade neurologen och antropologen Paul Brocas första kända patient. På Musée de l´Homme i Paris bevaras hans förtvinade hjärna, som röntgats och studerats många gånger. Den vetskapen gör läsningen mer spännande. Texten är skriven med känsla och är mycket lättläst. Hos mig lämnar den kvar en ömhet för den här mannen, hans kamp med språket och omgivningen som ständigt misstolkar det han försöker förmedla. Tans situation på sjukhuset kan liknas vid en fängelsevistelse. Han får besök av Beatrice men inte av sina andra anhöriga.

Margareta Lindholm, doktor i sociologi och forskare debuterade som skönlitterär författare 1997 med romanen Assar. Hon har sedan publicerat 7 romaner och 4 facklitterära böcker. För åtta år sedan, 42 år gammal, drabbades hon av en stroke som nästan tog hennes liv. Romanen om Tan är inte självbiografisk men erfarenheterna av total afasi delar hon med monsieur Leborgne. Hon förstod vad folk sa omkring henne men kunde inte tala eller läsa. Hon blev en författare utan ord.

A critical history and filmography of Toho’s Godzilla series av David Kalat

Godzilla är, som kanske de flesta vet, är ett fiktivt dinosaurieliknande monster. Monstret är också en av de mest kända populärkulturella fenomen som kommer från Japan. Godzilla är dessutom en av de få fiktiva karaktärer som har en stjärna i Hollywood Walk of Fame (grodan Kermit har också en). Givetvis är Godzilla mest känd som ett filmmonster, men varelsen har även upprepade gånger dykt upp mellan pärmarna i flertalet seriealbum.

 Monstret gjorde sin debut på vita duken 1954 i filmen ”Godzilla – monstret från havet” regisserad av Ishiro Honda. Filmserien omfattar för närvarande 28 officiella filmer från filmstudion Toho, den senaste från 2004. Då räknar jag inte med Hollywoods fruktansvärda version från 1998.

I original heter Godzilla faktiskt Gojira. Ordet är en kombination av det japanska ordet gorina, som betyder gorilla, och det japanska ordet kujira som betyder val. Men uttalen låter ganska lika vilket är orsaken till att Gojira i väst oftast stavas Godzilla. För övrigt ser ju monstret inte ut som en kombination av en gorilla och en val utan det påstås att ordet valdes för att det lät coolt.

 Den första filmen var en seriös skräckfilm med en undertext om atombombens fasor. Men seriositeten försvann snabbt i uppföljarna där Godzilla oftast slåss mot andra spektakulära monster som Mothra, Gigan och King Ghidorah. En stor orsak till populariteten är de relativt dåliga effekterna. Det är tii exempel mycket tydligt att Godzilla är en man i en gummidräkt. Men eftersom det spelas med ett sådant gravallvar blir det oerhört underhållande.

Godzillaprylar har ända sedan 1960-talet sålts som smör i solsken. Givetvis har detta legendariska filmmonster hamnat i serieform. Många gånger om. Orsaken är enkel. Många populära filmer, speciellt sådana riktade gentemot en ung publik, hamnade förr i serieform för att det sålde album. Idag är trenden lustigt nog tvärtom, då seriefigurer hamnar på vita duken och inte tvärtom. Men på Godzillas tid ansågs serier, precis som med T-.shirts och leksaker, sälja bra och vara ett bra komplement mellan filmerna.

Efter att Hollywood misslyckats fatalt med sin filmversion av Godzilla försvann det japanska monstret mer eller mindre från seriesidorna i väst.  I Japan är monstret alltjämt aktuellt och ett Japan utan Godzilla-prylar blir antagligen lika tomt på samma sätt som om USA slutade sälja Stålmannen-grejer. Hur som helst så saknar i alla fall jag Godzilla och hoppas att både filmerna och serierna åter letar sig till väst.

Men innan dess läser jag  ”A critical history and filmography of Toho’s Godzilla series” av David Kalat, en bok som går igenom alla de japanska Godzillafilmerna med mycket intressant fakta och kuriosa.

Inte bara Knausgård – tips på andra norska författare

Karl Ove Knausgård har, med all rätt, fått mycket uppmärksamhet för det sexdelade verket Min kamp. Men grannlandet Norge har också många andra riktigt bra författare, där flera skriver med stor berättarglädje. En hel del men inte allt översätts till svenska, vilket är skönt om man inte vill testa att läsa på norska. Här är några av mina egna favoriter.

Lars Saabye Christensen berättar i Saabyes cirkus om författaren som faller från scenen under ett anförande på bokmässan i Paris och plötsligt ser sig själv som 13-åring stå utanför en musikaffär i Oslo och drömma om en dyr, röd elgitarr. Den unge mannen tar jobb som blomsterbud och kör kors och tvärs över Oslos gator samtidigt som han möter massor av udda, roliga, sorgliga människor. Detta mynnar ut i en dråplig och frejdig historia. Christensen har också skrivit generations- och Osloromanen Beatles  med fyra Beatlesdiggande killar i centrum. Vänskapen är viktigast av allt för dessa inte alltid så skötsamma grabbar, och de hamnar i det ena äventyret efter det andra.  

En modern klassiker kan man kanske kalla Axel Jensens jazziga roman Line som skildrar en ung man, Jacob, och kärleken, Line. Men det är också en berättelse om Jacobs uppgörelse med sin släkt. Romanen är utgiven 1959 men känns oväntat språkligt fräsch och modern.

I romanen Göra gott lyckas Trude Marstein berätta en historia med över 100 olika berättarröster utan att tappa tråden. Av läsaren krävs en viss vakenhet, att ha koll på när rösterna byts, vilket kan ske genom ett telefonsamtal, ett ögonkast etc, men omöjligt att hänga med är det definitivt inte även om sättet att  berätta är ovanligt. Marstein är nu aktuell med Ingenting att ångra som kommit på svenska i år.

Gaute Heivoll berättar i Innan jag brinner om en pyroman som härjade i uppväxtbyn på 70-talet. I romanen försöker berättaren genom att ta del av gamla brev, prata med byinvånarna mm, ta reda på vad det egentligen var som hände. De egna minnesbilderna återskapas.

Om man vill ha något som räcker lite längre rekommenderas trilogin Förföraren, Erövraren och Upptäckaren av Jan Kjærstad. Huvudpersonen är den firade Jonas Wergeland som revolutionerat norsk tv med sina program om kända norska personer. När han efter en resa hittar sin fru död på vardagsrumsgolvet brakar livet samman. Jonas blir misstänkt och även fängslad för mord. Med dödsfallet som katalysator berättas Jonas liv, ur tre olika perspektiv och av tre inte alltför pålitliga berättare. Romanerna är en lek med berättandet, de vrider och vänder på skeendet för läsaren som aldrig sitter riktigt säker. Kjærstad är aktuell med den nya romanen Normans område.

Min kollega Daniel har skrivit om en annan norsk favoritroman, Manuskriptet av Henrik H Langeland. På samma litteraturvetenskapliga institution där huvudpersonen Francis Meyer jobbar arbetar även huvudpersonen i Vigdis Hjorths bok Hjulskifte. Men det är en helt annan historia.

Här ser du om böckerna finns att låna: www.helgebiblioteken.se

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom

Det är 1980-tal i Sovjetunionen. En omvälvande tid i landets historia. Flickan, en ung arkitektstudent, ska resa med Transsibiriska järnvägen till Ulan Bator, Mongoliets huvudstad, för att studera grottmålningar. Hon har ett kärleksförhållande bakom sig som hon fortfarande tänker på. Mannen är en metall- och diversearbetare från Moskva på väg till ett arbete i samma land. Han använder grova händer mot kvinnan han lever med.

Flickan ser honom redan på stationen, rökande och huttrande. De känner inte varandra men instinktivt hoppas hon att han inte… men förgäves, han går gungande upp på tåget och in i kupé nr. 6, samma kupénummer som hon har fått. I början är det mest han som talar. Han berättar burdust om sitt liv med olika kvinnor och om hårt arbete. Han är grov i munnen, tjurig och kall. En mördare och kvinnomisshandlare. Han trugar henne med sin vodka. Men när han vill ha intimt umgänge med henne sliter hon sig loss och rusar iväg för att försöka byta kupé. Vagnsvärdinnan tar emot mutan hon ger men det är allt. Efter en natt i korridoren smyger hon in igen. Det måste fungera för det är lång väg att åka. De måste anpassa sig till varandra.

Rosa Liksoms roman innehåller många intressanta beskrivningar av miljöer och upplevelser trots långa tiders instängdhet i kupén. Mannen är namngiven i början av boken. Studenten får heta flickan genom hela romanen. Boken ger en läsupplevelse utöver det vanliga. Språket är hårt och direkt men också poetiskt och målande. Slutet tyckte jag allra mest om. Där kan det vara svårast för författaren och mig som läsare att mötas men det upplevde jag inte i den här boken.

2011 tilldelades Rosa Liksom (pseudonym för Anni Ylävaara) Finlandiapriset för sin roman. Tidigare har hon bl.a. gett ut Station Gagarin (1990) och Paradis Ultra Light (1992) och har två gånger nominerats till Nordiska rådets litteraturpris. Hennes böcker har översatts till 15 språk. Hon är även verksam som konstnär och filmskapare.

Redan kö på årets Nobelpristagare – Mo Yan!

Hur ser det ut med årets Nobelpristagare Mo Yans böcker på Gävle bibliotek? Jo, i hyllorna väntade Det röda fältet, Vitlöksballaderna och alldeles nyöversatta Ximen Nao och hans sju liv men här fanns också Wa på kinesiska. Redan efter en timme är det kö på samtliga böcker!

Nu kan alla läsare se fram emot en författare

”som med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid”.

- enligt Svenska akademiens motivering.

Trevlig läsning!

 

 

Colombes granne av Tatiana de Rosnay

En riktig mardröms-granne, det är vad Colombe och hennes familj får när de flyttar in i sin nya lägenhet. Lägenheten verkar perfekt med ett bra läge i ett trevligt område. Colombe är spökskrivare men drömmer om att skriva en egen roman. Hennes man Stéphane är ofta borta på affärsresor, så Colombe är den som har huvudansvaret för hemmet och de båda tvillingsönerna.

De första dagarna verkar allt vara frid och fröjd, men när Colombe är ensam hemma med tvillingarna  börjar grannen ovanför spela hög rockmusik mitt i natten. Detta pågår natt efter natt.  Bristen på sömn gör att Colombe har svårt att koncentrera sig på sitt arbete och hon försöker förgäves få kontakt med den störande grannen. Enligt de andra hyresgästerna i huset är grannen en mycket trevlig och framgångsrik läkare, inte alls typen som skulle störa sina grannar, och ingen annan har hört den höga musiken. Men han stör Colombe, och han verkar göra det mycket medvetet.  Hela situationen börjar gå Colombe på nerverna. Det måste bli ett slut på denna terror. Vad kan hon göra?

En riktigt spännande bok, omöjlig att lägga ifrån sig.

Underbara Strindberghyllningar

I år, 2012, är det 100 år sedan August Strindberg gick ur tiden. Strindbergsåret är i skrivande stund i full gång. Både i Sverige och ute i världen sker en mängd aktiviteter. Personligen har undertecknad varit involverad i flera hyllningar, både i min roll som bibliotekarie och i min roll som radiomedverkande. Men på det stora hela tycker jag att Strindberghyllningarna, inklusive mina egna, varit lite för tama och vördnadsfulla. Inget fel i det men jag har även velat se lite ”jäklaranamma”. Vilket till sist skedde när serievärlden satte tänderna i Strindberg.

Först ut var, tror jag, Apart Förlag. Förlaget ger ut den underbara serien ”Walking Dead” på svenska. Som en del i deras utgivning gjorde en av förlagets delägare, Jimmy Wallin, en bild på Strindberg som zombie. En fantastisk idé! ZombieStrindberg har sedan dess prytt främst T-shirts men även trosor och knappar. 

Sedan kom seriealbumet ”Döda rummet av Per Demervall och Ola Skogäng. Demervall är en serieskapare som redan tidigare är bekant i Strindbergsammanhang med sin serieversion av ”Röda rummet”. Skogäng är känd för sina tre briljanta serieromaner i sviten ”Theos ockulta kuriositeter”. Tillsammans har de slagit sina påsar ihop och kokat fram en av de märkligaste och alldeles underbara berättelser om Strindberg. 

Serieromanen utspelar sig i ett alternativt Stockholm. Här regerar drottning Kristina VI på Sveriges kungatron. Men gangstern Don Bernadotti vill bli kung och rojalisten Herman Lingqvist spelar en viktig roll i intrigerna. Indragen i dessa intriger blir Arvid Falk. Karaktären Arvid är det alter ego Strindberg själv använde sig av i romanen ”Röda rummet”. Även en modern Madame Flod, i form av Fanny Flod, dyker upp. Alla karaktärerna är dessutom ute efter Strindberg, vars död ifrågasatts.

Sammanfattningsvis är ”Döda rummet: Strindbergs sista drömspel” en av de bästa serier jag läst i år. Den är både vältecknad och välberättad.  

Den tredje Strindberghyllningen är ”Strindberg för dig som har bråtton av Henrik och Katarina Lange. Henrik Lange har gjort de underbara serieromanerna ”80 romaner för dig som har bråttom” och ”96 romaner för dig som fortfarande har bråttom”. Nu har han, tillsammans med Katarina Lange, tagit bråttomkonceptet vidare. Bland annat återberättas de mest väsentliga Strindbergverken i tre serierutor. Vi får även se hur ”Män som hatar kvinnor” och Harry Potter” skulle ha sett ut ifall Strindberg gjort romanerna istället.

Så sammanfattningsvis är det serievärlden som gjort de allra bästa Strindberghyllningarna.

Jellicoe Road av Melina Marchetta

Vill du läsa en bok som varit hypad och omskriven på otaliga bloggar och forum sedan förra året? Vill du läsa en bok som är svår att placera eftersom den passar i både mysterie- kärleks- spännings- och uppväxtskildringskategorin? Svarar du ja och ja så kan den här boken vara något för dig.

Vad handlar den om då? Jo, om Taylor Markham, en 17-årig tjej som går sista året på internatskola i den Australienska lilla staden Jellicoe. Övergiven av sin mamma som 11-åring är Taylor nu en vilsen, något trasig men smart ung tjej. När Hanna, den kvinna som tagit hand om Taylor, en dag mystiskt försvinner från sitt hus vid floden ställs Taylor inför många frågor. Vad hände med mamman? Vem är egentligen Hanna och vad är det för bokmanus hon skriver på? Och vilken koppling finns mellan det som utspelades bland några unga människor för tjugo år sedan till Taylors öde idag? Gåtorna är många, händelserna likaså. Svaren vävs intrikat in och man har svårt att lägga historien åt sidan. Den är fint skildrad, välskriven och gripande med karaktärer som känns äkta och levande. En berättelse som stannar kvar länge som det brukar heta.

Välkommen till Gävleborgs monter på Bokmässan i Göteborg!

Om du befinner dig på Bokmässan i Göteborg är chansen stor att du får syn på en illgrön monter, den tillhör Gävleborg och här möter du ett gäng människor från Gästrikland och Hälsingland som jobbar på biblioteken, museum, litteraturhus mm – och ett antal intressanta och spännande författare, filmare, föreläsare. Lägg monternummer D02:06 på minnet, och se på vår mässblogg vad som händer i montern: http://bokmassangavleborg.wordpress.com/ 

Programmen finns också i ”mässplaneraren” på bokmassan.se

Varmt välkommen!

Om du är extra intresserad av litteratur – håll koll på lördagens program:

Bokfrukost, litteraturquiz, författarmöten – och en och annan pralin

Lördag 29/9

Kl. 9:30-10:00
Bokfrukost - med Linnéa  Forslund, Mona Stahl, Daniel Gustavsson, Sara Hagström Andersson från biblioteken i Sandviken och Gävle.
Starta dagen med att bli bjuden på frukost och lästips – nyheter och klassiker, lokalt och globalt. Begränsat antal.

Kl. 10:30- 11:00
100 år av glöd och passion – Kerstin Monk
Gävle Symfoniorkester fyller 100 år i år. Con fuoco betyder med eld och det är titeln på boken om orkestern i Gävle, skriven av journalisten Kerstin Monk. Hon ger spännande inblickar i orkesterns kamp för överlevnad och utveckling. Det är en bok om en aldrig sinande passion för musiken, vackert formgiven och rikt illustrerad.

Kl. 11:00- 11:30
Ge fantasin fria tyglar – Camilla Lagerqvist
Författaren till den aktuella ungdomsromanen Rädda honom berättar om läsinspiration.

Kl. 11:30- 12:00
Litteraturquiz - Sirkka Johansson, Daniel Gustavsson
Gillar du böcker? Kan du allt om Läckberg, Homeros eller Tranströmer? Är din specialitet blodiga deckare eller fransk poesi? Vill du tävla? Då är detta tillfället för dig! Laguppställning: minst en person, max fyra. Fina priser!

Kl. 12:00- 12:30
Östen och Änglamannen – Östen Eriksson
En liten pratstund om änglar och vårt sökande efter bekräftelse av vår inre verklighet.

Kl. 12.30-13.00
Författarmingel och signering
möt författare från Gävleborg! Bland annat Marie Björk, Ewa Kohlström..

Kl. 13:00- 13:30
Kriminell kakao – Anna-Sofia Winroth
Anna-Sofia Winroth, pralintillverkare i Gävle, debuterar med Gudarnas föda – den som dödar. En roman där kakao och kokain möts. Alla som lyssnar  bjuds på etiska och handgjorda praliner från Gefle Chocolaterie.

Värdar: Linnéa Forslund, Mona Stahl, Daniel Gustavsson, Sirkka Johansson, Sara Hagström Andersson

Mississippi av Hillary Jordan

Mississippi är en dramatisk berättelse som utspelar sig i södra USA direkt efter andra världskriget. Laura flyttar mot sin vilja från ett bra stadsliv till en nedgången bomullsfarm i Mississippideltat. När det regnar stiger vattnet och slukar bron som leder till staden och familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja. Lauras man Henry älskar lantlivet och Laura kämpar med att vara lojal med sin man i det dagliga slitet. På gården bor också Lauras hatiske, rasistiske svärfar som övervakar henne och han gör allt för att förpesta hennes tillvaro. Till gården återvänder två unga män som båda har deltagit i kriget i Europa.  Jamie är Henrys charmige lillebror. Jamie börjar jobba på farmen med förföljs av plågsamma minnen från kriget. Den andre som återvänder är Ronsel Jackson, äldste sonen till de svarta dagverkarna som bor på farmen.  Han återvänder som en hjälte bara för att konfronteras med ett långt farligare motstånd i form av den djupt rotade rasism som råder i trakten. Mellan Jamie och Ronsel utvecklas en hemlig vänskap som inte ses med blida ögon av den omgivining som upptäckt den. Någon sort känsla av att den här boken inte kommer att sluta bra grep mig ganska tidigt i boken och så blev det också…

Trippeltips á la dokumentär

En av mina absoluta favoritgenrer inom filmens värld, som jag ibland kan tycka får oförtjänst lite uppmärksamhet, är dokumentären. Faktum är att några av mina bästa filmupplevelser från de senaste åren har varit just ur denna genre. Och det är inte bara SVT play som pumpar ut mängder av högkvalitativ dokumentärfilm. Stadsbiblioteket i Gävle har ett alldeles utmärkt filmutbud – numera helt gratis! – som också innehåller några av riktiga dokumentära pärlor. Här kommer därför ett trippeltips á la dokumentärfilm!

Senna – trots att mitt intresse för Formel 1 måste betecknas som svalt och mina främsta minnen av sporten är att jag brukade ägna söndagseftermiddagarna – företrädesvis efter en sen lördagskväll – åt att sova till ljudet av dessa vrålande fartmonster, fascinerades jag oerhört av berättelsen om den brasilianske racinglegendaren Ayrton Sennas korta och, minst sagt, fartfyllda liv.

Bobby Fischer against the world – suggestiv berättelse om den amerikanske schackvärldsmästaren Bobby Fischer. Men också om kalla kriget, om dårskap och geni, om ensamhet, om människans kamp, om att stå på toppen och falla, om samhällets förväntningar och sist men inte minst om en alldeles unik individ och tidernas kanske främste schackspelare. Ett måste inte bara för schack- och filmälskare, utan för alla, alldeles oavsett.

Ebbe the movie – den fullständigt osannolika historien om den slipade bokförläggaren Ebbe Carlsson som, utan att ha någon officiell behörighet, fick i uppdrag att driva Palme-utredningen. Ett fascinerande och gripande drama om ett mycket märkligt kapitel i svensk politisk historia.

Så deppa inte ihop om ni, mot förmodan, inte skulle hitta någonting intressant bland spelfilmerna. Låna en dokumentär istället och lär dig något nytt samtidigt som du blir underhållen, fascinerad, inspirerad, ledsen, glad, upprörd eller vad det nu kan vara.