3 x Coppola

Sofia Coppola alltså.

I filmen Lost in Translation (2004) låter Sofia Coppola Bill Murrays och Scarlett Johanssons rollfigurer mötas i ett Tokyo som förvirrar dem. Språket och bristen på det sätter gränser men öppnar också upp för nya relationer. Det är starkt och tätt i storstadens vimmel, i nattens mörker.Färgsprakande är det i Marie Antoinette (2007) där Coppola regisserar Kirsten Dunst så det slår gnistor av hennes unga drottning i denna filmiska sockerbomb. Det är en fri fantasi om hur livet kanske såg ut på Versailles innan den franska revolutionen.

I Somewhere (2011) tar Coppola med sig åskådaren tillbaka till nutiden. I filmen möter vi den utsvävande stjärnskådespelaren vars liv kanske tar en  ny vändning när hans 11-åriga dotter får en mer framträdande roll i hans eget (livs)drama. Det är en nästan oväntat långsam film, om ett snabbt sätt att leva, där tystanden och bilderna tar mycket plats. Dessa 3 x Coppola-filmer finns förstås att låna på Gävle bibliotek - gratis sedan den 2 maj! De är var och en på sitt sätt mästerligt berättade av en filmskapare med känsla för detaljer och stämningar. Rekommenderas varmt!

Höggradigt jävla excentrisk: en biografi över Bo Widerberg av Mårten Blomkvist

Trefaldigt Oscarsnominerade Bo Widerberg har sin givna plats i filmhistorien. Han ligger bakom otaliga svenska filmklassiker, och ska man vara helt ärlig finns det egentligen inte så många. Men Widerbergs produktion är imponerande. Vad sägs om svenska klassiker som ”Kvarteret Korpen”, ”Ådalen 31″, ”Elvira Madigan”, ”Lust och fägring stor” och ”Mannen på taket”? Imponerande!

Nu har Mårten Blomkvist gjort en gedigen biografi över filmpersonligheten. Blomkvist är inte bara en är en frilansande filmrecensent och kulturjournalist, han är även gift med Widerbergs dotter Nina. Så man kan onekligen säga att han har en extra inblick i legendarens liv. För dens skull räds han inte att ta upp obehagligheter. Med hjälp av bland annat intervjuer med över åttio närstående och medarbetare, vänner som fiender, gås varje filminspelning Widerberg gjort igenom grundligt. Betydligt mer grundligt än vad som är vanligt i den här typen av biografi Allt är också mycket intressant.

Biografin har sitt fokus på Widerbergs filmproduktion. Däremot analyseras inte hans författarskap eller teaterproduktioner lika ordentligt. På sätt och vis lite synd men då skulle boken har varit ohanterligt tjock. Boken har också uttalat sitt fokus på Widerberg som filmregissör. Hans stormiga privatliv granskas också, både närgånget, ödmjukt och lagom mycket.

Sammanfattningsvis är biografin en välskriven och intressant bok. Det här är ett måste för den filmintresserade.

Från pärm till skärm av Nils Ahnland

Inom Gävles bibliotek finns det inte mindre än två författare som skriver om bibliotek och populärkultur. En av dessa är musikbibliotekarien Nils Ahnland. Tidigare har han skrivit den utmärkta ”Blek, odöd och lycklig: vampyren i bok och film”. Nu är han åter aktuell, denna gång med ”Från pärm till skärm: om böcker som blivit film”.

Titeln säger egentligen det mesta om vad boken handlar om.  Nils Ahnland diskuterar innehållet i såväl bok som film och belyser allt ifrån skillnader, likheter, förvanskningar och tolkningar medierna emellan.

Han går igenom mer eller mindre alla genrer och har olika exempel från varje genre. När han är så bred saknar man kanske vissa böcker/filmer (tänker bland annat på ”Jurrasic Park” och ”Forrest Gump”).  Men i och med att ämnet är så brett, det finns trots allt MÅNGA filmatiserade böcker, är urvalet ändock genomtänkt och begripligt. Hur som helst är boken underhållande, och det är ju viktigast av allt.

Jakten på troll

Vi befinner oss i Norge där vi följer inspelningen av en dokumentär, gjord av tre norska studenter. De träffar av en tillfällighet Hans, som anklagas för att tjuvjaga björn. Men det visar sig att han egentligen har ett helt annat uppdrag – han är trolljägare. Efter stor tvekan inviger han de norska ungdomarna i sin jakt och tar dem med på en farofylld resa i det norska landskapet. De unga reagerar nog som vem som helst – de tror inte på Hans berättelser om de ljusskygga trollen. Men väl på plats upptäcker de att han talar sanning. Och trollen är varken små eller söta, de är grotesk,a slemmiga och snorande varleser som ryter så att bergen skakar. De är en väl förborgad hemlighet som den norska befolkningen inte ska få veta något om.Filmen Trolljägaran (2010) är gjord som en fiktiv dokumentär som driver en del med genren. Den är betydligt mer underhållande än skrämmande, men nog kommer jag att se till att jag är ordentligt insmörjd med ”trollstank” nästa gång jag vistas i skogen och noggrannt tvätta mig så att trollen inte känner någon som helst lukt av svett.

Finns filmen inne?>>

Water for elephants eller Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

För över tre år sedan läste jag Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow skriven av Sara Gruen. Bokens huvudperson Jacob Jankowski avbryter sina nästan avslutade veterinärstudier när hans föräldrar omkommer och det visar sig att familjen är totalt utblottad. Handlingen utspelar sig i depressionens USA där den unge Jacob av en slump hamnar på ett cirkuståg en natt. Han utger sig för att vara veterinär och får då stanna på cirkusen. Och så är den spännande, humoristiska, grymma och färgstarka berättelsen igång om livet på cirkusen. Cirkusdirektören, med sina närmaste män, har hårda nypor och passar man inte in så kan man bli avslängd från tåget när det rusar fram i natten på väg till nästa stopp. Ganska tidigt i berättelsen förälskar sig Jacob i primmadonnan Marlena som är gift med cirkusdirektören. En farlig kärlekshistoria spirar. Cirkuselefanten Rosie som Jacob får ta ansvar för är också viktig för berättelsen. Jag tyckte så mycket om boken och ville inte att den skulle ta slut och fortfarande lever berättelsen kvar inom mig.

Jag kände därför en viss tveksamhet när jag och tonårssönerna satt oss för att se filmen Water for elephants. Min erfarenhet, som jag delar med många, är att man inte ska se en film som bygger på en bok man tyckt om. Men jag tog risken och det är jag glad för. Filmskaparna har lyckats bevara och förvalta historien så att det blivit en klart sevärd film. Christoph Waltz spelar rollen som den grymme, men inombords svage, cirkusdirektören. Han försöker hålla sin fru men också hela cirkusen i ett järngrepp. Rollen som Jacob spelas av Robert Pattingson och jag föredrar honom mer i den här historien än i Twiglight-filmerna. Avslutningsvis kan jag tillägga att tonårssönerna uppskattade filmen lika mycket som jag.

Finns boken eller filmen att låna?

2 x Hitchcock

På biblioteket finns ett helt gäng med filmer signerade Alfred Hitchcock. Två av dessa är…

Slå nollan till polisen (Dial M for Murder), som är baserad på en teaterpjäs av Frederick Knott. I filmen möter vi mannen som bestämt sig för att döda sin otrogna fru, han har en listig plan för att iscensätta det hela. En gammal skolkompis ska vara hans redskap, i månader har maken spanat och förberett. Hustrun anar inget och blir överfallen i sitt hem när maken är på fest med hennes älskare. Men inte ens den smartaste plan går i lås – istället frun är det mördaren som blir dödad…
En dam försvinner (A Lady Vanishes) är titeln på en annan film av mästerregissören. Första scenen skulle kunna vara hämtad från Tatis Semestersabotören men det humoristiska vänds snart till en mardröm. För på tåget försvinner en äldre dam men när den unga kvinna som hon tillfällligt haft sällskap av frågar efter damen, verkligen söker henne, är det ingen (ingen!) som säger sig ha sett henne. Tillvaron på tåget blir alltmer surrealistisk…
Om man vill bli riktigt skrämd ska man inte välja någon av dessa – men om man vill vara med om något lite mer mysmystiskt så rekommenderas de!

Eastbound and Down – Humor av högsta snitt

Eastbound and Down är en amerikansk tv-serie från 2009 som handlar om den excentriske forne Baseball-stjärnan Kenny Powers (Danny McBride). En gång var han hyllad som hårdkastande och välbetald pitcher i den amerikanska proffsligan. Efter en rad kontroverser – allt från drogskandaler och rasistiska uttalanden till vredesutbrott och allmänna divalater – har Kennys stjärna sakta men säkert dalat och när serien börjar har han tvingats tillbaka till hemstaden Shelby. Där bor han med sin brors familj och försörjer sig som idrottslärare. Då Kennys liv till stor del är en ganska tragisk kakafoni av svordomar, öldrickande och herionsnortande inser man snabbt att han inte är särskilt lämpad för varken familjeliv eller skolarbete.

På skolan arbetar hans gamla kärlek, April Buchanon, vars hjärta (eller bröst) Kenny är fast besluten att vinna tillbaka. Detta försvåras av att April nu är tillsammans med skolans hurtfriske rektor Terrence Cutler. På skolan arbetar också kufen Stevie Janowski, som direkt faller för Kennys sätt och med tiden blir han en slags assistent med mål att hjälpa Kenny tillbaka till toppen. Ambitionen att spela Baseball på högsta nivå igen är, tillsammans med försöken att återfå April, det som driver handlingen framåt. Kenny är inte bara övertygad om att han kommer att lyckas med detta; han är överhuvudtaget övertygad om sin egen förträfflighet. Han beter sig som en superstjärna trots att han inte längre äger några superstjärneattribut. Men serien innehåller också värme och kärlek, om än i en säregen tappning. Varje gång man tror att hoppet är ute för Kenny glimtar hans goda sida till, vilket skapar en kontrast som är både komisk och tilltalande.

Annars domineras serien av ekivoka sexskämt, svordomar i drivor och en överdrivet grabbig atmosfär, vilket säkert begränsar dess målgrupp. Men Eastbound and Down har också, antagligen tack vare detta, snabbt vunnit en trogen skara tittare. Står man ut med den fräna dialogen, de manschauvinistiska inslagen och den tidvis drogliberala hållningen kan serien varmt rekommenderas. Personligen lyfter jag på hatten för denna underbara komediserie. Första säsongen finns som dvd på Stadsbiblioteket!

Semesterfilm

Om man inte kan eller vill resa själv på sommarsemester kan man låta andra göra det åt sig. Resa alltså. I filmen Två dagar i Paris (2007) drabbar amerikanen Jack samman med flickvännen Marions franska liv – och inte minst med hennes  föräldrar. Det är en härlig, snacksalig film där kulturkrockarna står som spön i backen. Adam Goldberg spelar Jack och Julie Delpy spelar Marion, hon har dessutom både skrivit manus och regisserat filmen.
Från Paris kan man sedan bege sig till Barcelona genom Woody Allens Vicky Cristina Barcelona (2008). Här möter kompisarna Vicky och Cristina den hete Juan som bjuder dem på en skakig flygtur till sin barndomsby. Det är upptakten till ett triangeldrama som blir ett kvartettdrama när Juans ex-fru ansluter.
Om man inte har fått nog av resande kan man sen hänga med En prinsessa på vift (1953) till Rom. Audrey Hepburn tilldelades en Oscar för sin roll som prinsessan som fått nog av kungliga plikter. Hon ger sig ut i Roms förtrollande värld där hon möter en amerikansk journalist – på jakt efter en intervju med just prinsessan…
Det är väl sällan så perfekt som det verkar på semesterorten – vädret kan vara dåligt, maten usel eller solen alldeles för het. Och så kan där finnas semstersabotörer. Jacques Tati briljerar i Semestersabotören (1953) som den
ständigt lika omedvetet (?) klantiga monsieur Hulot.

Filmerna finns förstås att låna!

Carl Barks – de tecknade filmerna: animationsarbete vid Walt Disney Studios

Carl Barks hör till legenderna inom den amerikanska seriehistorien. Han är, som ni säkert vet, mest känd för sina serier med Farbror Joakim, Kalle och Knattarna.

”Carl Barks – de tecknade filmerna” innehåller information om när Barks i början av sin karriär jobbade som tecknare och idékläckare för Disneys tecknade kortfilmer 1935-1944.

Den här boken är enligt dess förord ett försök att dokumentera och bevara den enorma mängd historieberättande som serielegenden stod för under sina sju år som han arbetade för Walt Disney Studios innan han tröttnade på lagarbete och istället arbetade hemifrån med de Disneyskapelser han skulle komma att bli känd för.

”Carl Barks – de tecknade filmerna” består till största delen av serieskaparens skisser från hans storyboardarbete. Ofta ställs en av Barks skisser bredvid en stillbild från själva filmen. Men ibland får vi ta del av skisser på filmer som inte kom längre än till just skisstadiet. Boken består även av bilder ur Barks serier han skulle göra längre fram för att visa på var fröna till idéerna kläcktes. En kort men innehållsrik och läsvärd faktatext finns till varje film som Barks på något sätt jobbade med.

Det här är en oumbärlig bok för såväl den serieintresserade som den filmintresserade. För oss sanna ankister är detta julafton.

Finns boken inne?

Blades of Glory

Efter ett storbråk på grund av en delad första plats i konståknings-VM blir Chazz Michael Michaels och Jimmy MacElroy avstängda från all individuell tävlan. Några år senare, när de båda med mer eller mindre misslyckad resultat hankat sig fram i tillvaron, kommer den gamle tränaren på den geniala idén att de båda åkarna ska göra comeback genom att tävla som par.  Som världens första manliga skridskodanspar!! Vägen fram till tävlingsisen kantas av en rad dråpligheter, för detta är förstås en komedi. Det omaka paret som spelas av Will Ferrell och Jon Heder framkallar en hel del skratt i denna riktigt underhållande film.

Finns filmen inne? >>

In the Loop

Det ska erkännas att jag inte hängde med i alla de politiska turerna. Men det tror jag inte att ministrarna gjorde heller. Som tur är var det bara på film - en riktigt rolig film med titeln In the Loop. De svär som borstbindare, snubblar på orden och försätter sig i de mest svårhanterliga situationer. Det är ett politiskt spel på hög nivå och komik på högsta nivå.

Jajamen, den finns att låna! >>

Greenberg

Roger Greenberg är en desillusionerad och lätt dysfunktionell 40-åring. När hans bror med familj åker på semester vaktar Roger det stora huset och hunden i Los Angeles. Till stöd har han Florence, en ung rätt vilsen tjej som är familjens allt-i-allo. I staden finns Rogers barndomsvänner men Roger upptäcker snart att tiden inte stått stilla. De 15 år som passerat sedan han senast träffade dem har satt sina spår. Lyckas bättre gör Roger i sina försök att kurtisera Florence. Eller gör han verkligen det? Lyckas?Greenberg är en film av Noah Baumbach, känd också för The squid and the whale och vars Margot at the wedding jag är väldigt förtjust i. Greenberg själv spelas av – ja det stämmer – Ben Stiller som annars är känd för roller i mer eller mindre romantiska komedier som Natt på museet. Denna mer allvarliga roll gör han väldigt bra – det är både introvert och känslostarkt.

Jag rekommenderar varmt filmen, som du kan låna t ex på Stadsbiblioteket i Gävle.

Finns filmen inne? >>

It’s all about Austen

Åtminstone fem av skådespelarna i filmen jag skrev om igår, Love Actually, har medverkat i filmer baserade på Jane Austens romaner:

Hugh Grant, Emma Thompson och Alan Rickman är alla med i Förnuft och känsla (1995). Colin Firth gör ju den minnesvärde Mr Darcy i den där tv-serien baserad på Stolthet och fördom (1995). I Bridget Jones dagbok dyker han också upp i rollen fast som en mer modern Mark Darcy, med Hugh Grant som rival om Bridgets hjärta. Keira Knightley spelar föremålet för Mr Darcys växande varma känslor, fast i en helt annan film baserad på Stolthet och fördom, den från 2005.

Jane Austens romaner skrevs i början av 1800-talet men berättelserna håller än i dag – att läsa, inte bara för att titta på! Även hennes eget liv har omskrivits av t ex Vivi Edström i Livets gåtor (2009). Det har också gestaltats på film med Anne Hathaway som författaren, En ung Jane Austen/Becoming Jane (2008). Romanerna ges på olika sätt och med mer eller mindre gott resultat nytt liv. Här har vi tidigare bland annat skrivit om Stolthet fördom och zombier och här om en fortsättning på samma roman Miss Mary Bennets självständighet  av Colleen McCullough. En annan omtolkning som jag nyss lånade hem från biblitoeket och såg var kortserien Lost in Austen. Tänk att hamna i Austens litterära värld genom en osynlig dörr i badrummet! Tänk att få träffa Mr Darcy och fröknarna Bennet – på riktigt! Det händer Amanda.

Det är lätt att snöa in på detta en sådan här dag, när det är 235 år sedan Jane Austen föddes.

All I want for christmas

Jag tror inte jag är ensam om att förknippa vissa delar av julfirandet med film eller program på teve? Jag tänker förstås på Karl-Bertil och Kalle Anka och nostalgiskt på Trolltyg i tomteskogen.

Men de senaste åren är det en helt annan film jag stoppar in i spelaren där hemma för att få den rätta julkänslan. En film som följer adventsveckorna och som varmt berättar om kärlek. Inramat av passande musik följer jag bland mycket annat en premiärministers första trevande arbetsdagar, den avdankade popstjärnans comeback, kontorsromansen som spirar och språkförbistringens passion.

Love Actually. En episodfilm som har värmen som saknas i vinterkylan. Ses bäst under filten i soffan, med en stor kopp te inom räckhåll. Filmen finns förstås att låna.

Rocklolitor från sjuttiotalet – se filmen The Runaways

På ett bibliotek nära dig kan du låna ett stycke unik rockhistoria. Rockig girlpower innan begreppet ens myntats. Vi går in i 70-talet med spandex och glitter och drogliberalism och sexuell frigörelse och lär känna ett gäng dekadenta tonåriga rocklolitor med sotade ögon som till ljudet av skrikande elgitarrer illvrålar ut rökig, skränig rock så vi tror att stämbandens elasticitet ska ge upp som en gammal murken gummisnodd. Precis som rock ska låta.

Jag pratar om den utmärkta filmen The Runaways som bygger på historien om hur Joan Jett som kaxig och målinriktad tonåring byggde upp sitt första band The Runaways under 70-talet, ett band vars medlemmar bestod av bara tjejer. Vi får följa tonårsbandets påfrestningar, hur pressen på dem till slut blir alldeles övermäktig och tar sig uttryck i kollapser, slitningar och uppbrott.

Kristen Stewart, mer känd som vampyrBella för alla Twilight-fans, gör en förträfflig rockerrolltolkning av frontfiguren Joan Jett. Svärandes som en fiskmånglerska med ciggen hängande från underläppen iklädd tajta skinnbrallor och elgitarren nonchalant hängande på höften gör hon en utmärkt rocker-Joan Jett rättvisa. Men übersöta barnskådisen Dakota Fanning överraskar nog mer i sin roll som den sköra men demoraliserade Chérie Currie.

Filmen lyckas dock inte med att penetrera på djupet helt och fullt vilket ger den en känsla av ytlighet, kanske är det därför jag ibland tycker att vissa scener är onödiga eftersom de mer förefaller fylla en utfyllnadsfunktion. Kristen Stewarts Joan Jett får inte heller så mycket utrymme som hon borde, det är istället Dakota Fannings roll Chérie Curries berättelse som tar plats.

Icke desto mindre är The Runaways är sevärd i flera avseenden. Vi som upplevde sjuttiotalet på riktigt får här vårt lystmäte avseende den lyckade scenografin med bland annat tidsenliga kläder, smink och hår. Och för musiken naturligtvis. Vad mera är det synnerligen intressant att se att hur skådespelare som så starkt förknippats med specifika rolltyper/karaktärer så trovärdigt klarar av att klä sig i en annan roll.

Dags för en filmkväll, kanske?