A critical history and filmography of Toho’s Godzilla series av David Kalat

Godzilla är, som kanske de flesta vet, är ett fiktivt dinosaurieliknande monster. Monstret är också en av de mest kända populärkulturella fenomen som kommer från Japan. Godzilla är dessutom en av de få fiktiva karaktärer som har en stjärna i Hollywood Walk of Fame (grodan Kermit har också en). Givetvis är Godzilla mest känd som ett filmmonster, men varelsen har även upprepade gånger dykt upp mellan pärmarna i flertalet seriealbum.

 Monstret gjorde sin debut på vita duken 1954 i filmen ”Godzilla – monstret från havet” regisserad av Ishiro Honda. Filmserien omfattar för närvarande 28 officiella filmer från filmstudion Toho, den senaste från 2004. Då räknar jag inte med Hollywoods fruktansvärda version från 1998.

I original heter Godzilla faktiskt Gojira. Ordet är en kombination av det japanska ordet gorina, som betyder gorilla, och det japanska ordet kujira som betyder val. Men uttalen låter ganska lika vilket är orsaken till att Gojira i väst oftast stavas Godzilla. För övrigt ser ju monstret inte ut som en kombination av en gorilla och en val utan det påstås att ordet valdes för att det lät coolt.

 Den första filmen var en seriös skräckfilm med en undertext om atombombens fasor. Men seriositeten försvann snabbt i uppföljarna där Godzilla oftast slåss mot andra spektakulära monster som Mothra, Gigan och King Ghidorah. En stor orsak till populariteten är de relativt dåliga effekterna. Det är tii exempel mycket tydligt att Godzilla är en man i en gummidräkt. Men eftersom det spelas med ett sådant gravallvar blir det oerhört underhållande.

Godzillaprylar har ända sedan 1960-talet sålts som smör i solsken. Givetvis har detta legendariska filmmonster hamnat i serieform. Många gånger om. Orsaken är enkel. Många populära filmer, speciellt sådana riktade gentemot en ung publik, hamnade förr i serieform för att det sålde album. Idag är trenden lustigt nog tvärtom, då seriefigurer hamnar på vita duken och inte tvärtom. Men på Godzillas tid ansågs serier, precis som med T-.shirts och leksaker, sälja bra och vara ett bra komplement mellan filmerna.

Efter att Hollywood misslyckats fatalt med sin filmversion av Godzilla försvann det japanska monstret mer eller mindre från seriesidorna i väst.  I Japan är monstret alltjämt aktuellt och ett Japan utan Godzilla-prylar blir antagligen lika tomt på samma sätt som om USA slutade sälja Stålmannen-grejer. Hur som helst så saknar i alla fall jag Godzilla och hoppas att både filmerna och serierna åter letar sig till väst.

Men innan dess läser jag  ”A critical history and filmography of Toho’s Godzilla series” av David Kalat, en bok som går igenom alla de japanska Godzillafilmerna med mycket intressant fakta och kuriosa.

Trippeltips á la dokumentär

En av mina absoluta favoritgenrer inom filmens värld, som jag ibland kan tycka får oförtjänst lite uppmärksamhet, är dokumentären. Faktum är att några av mina bästa filmupplevelser från de senaste åren har varit just ur denna genre. Och det är inte bara SVT play som pumpar ut mängder av högkvalitativ dokumentärfilm. Stadsbiblioteket i Gävle har ett alldeles utmärkt filmutbud – numera helt gratis! – som också innehåller några av riktiga dokumentära pärlor. Här kommer därför ett trippeltips á la dokumentärfilm!

Senna – trots att mitt intresse för Formel 1 måste betecknas som svalt och mina främsta minnen av sporten är att jag brukade ägna söndagseftermiddagarna – företrädesvis efter en sen lördagskväll – åt att sova till ljudet av dessa vrålande fartmonster, fascinerades jag oerhört av berättelsen om den brasilianske racinglegendaren Ayrton Sennas korta och, minst sagt, fartfyllda liv.

Bobby Fischer against the world – suggestiv berättelse om den amerikanske schackvärldsmästaren Bobby Fischer. Men också om kalla kriget, om dårskap och geni, om ensamhet, om människans kamp, om att stå på toppen och falla, om samhällets förväntningar och sist men inte minst om en alldeles unik individ och tidernas kanske främste schackspelare. Ett måste inte bara för schack- och filmälskare, utan för alla, alldeles oavsett.

Ebbe the movie – den fullständigt osannolika historien om den slipade bokförläggaren Ebbe Carlsson som, utan att ha någon officiell behörighet, fick i uppdrag att driva Palme-utredningen. Ett fascinerande och gripande drama om ett mycket märkligt kapitel i svensk politisk historia.

Så deppa inte ihop om ni, mot förmodan, inte skulle hitta någonting intressant bland spelfilmerna. Låna en dokumentär istället och lär dig något nytt samtidigt som du blir underhållen, fascinerad, inspirerad, ledsen, glad, upprörd eller vad det nu kan vara.

Andra världskriget och motståndsrörelsen

Andra världskriget fortsätter att fascinera, åtminstone mig. En ny roman, på engelska, i ämnet är The girl who fell from the sky av Simon Mawer.

Den unga Marian Sutro, diplomatdotter uppväxt i Genève av engelsk-franska föräldar, rekryteras under andra världskriget för uppdrag inom motståndsrörelsen. Hon skickas på ett tufft träningsläger i Skottland med en handfull andra personer, alla engelsk- och franskspråkiga. Målet är att de ska skickas på uppdrag i det ockuperade Frankrike. Inget lämnas åt slumpen, minsta lilla detalj måste stämma för att de ska passa in i vardagslivet i Frankrike och inte bli avslöjade. Utrustad med en ny identitet anländer Marian med fallskärm mitt i natten till landsbygden utanför Toulouse. Ganska snart får hon sitt första farliga uppdrag, att leverera delar till en radiosändare till en operatör i Paris. Men hon har också ett annat uppdrag, att kontakta en gammal vän i Paris, en skicklig fysiker som man vill få ut ur Frankrike.

Jag mer eller mindre sträckläste den här boken som var olidligt spännande på sina ställen. Väldigt intressant var det också att läsa om träningen de fick gå igenom inför sitt uppdrag. Allt från att skaka av sig förföljare, beställa rätt sorts kaffe på café till att döda. Den kändes ganska ”filmisk” på sina ställen, skulle inte förvåna mig om den blir film så småningom.

Om du redan nu vill se hur det kunde te sig att vara involverad inom motståndsrörelsen kan jag varmt rekommendera TV-serien Hemliga armén som finns att låna som DVD på biblioteket.

   

3 x Coppola

Sofia Coppola alltså.

I filmen Lost in Translation (2004) låter Sofia Coppola Bill Murrays och Scarlett Johanssons rollfigurer mötas i ett Tokyo som förvirrar dem. Språket och bristen på det sätter gränser men öppnar också upp för nya relationer. Det är starkt och tätt i storstadens vimmel, i nattens mörker.Färgsprakande är det i Marie Antoinette (2007) där Coppola regisserar Kirsten Dunst så det slår gnistor av hennes unga drottning i denna filmiska sockerbomb. Det är en fri fantasi om hur livet kanske såg ut på Versailles innan den franska revolutionen.

I Somewhere (2011) tar Coppola med sig åskådaren tillbaka till nutiden. I filmen möter vi den utsvävande stjärnskådespelaren vars liv kanske tar en  ny vändning när hans 11-åriga dotter får en mer framträdande roll i hans eget (livs)drama. Det är en nästan oväntat långsam film, om ett snabbt sätt att leva, där tystanden och bilderna tar mycket plats. Dessa 3 x Coppola-filmer finns förstås att låna på Gävle bibliotek - gratis sedan den 2 maj! De är var och en på sitt sätt mästerligt berättade av en filmskapare med känsla för detaljer och stämningar. Rekommenderas varmt!

Höggradigt jävla excentrisk: en biografi över Bo Widerberg av Mårten Blomkvist

Trefaldigt Oscarsnominerade Bo Widerberg har sin givna plats i filmhistorien. Han ligger bakom otaliga svenska filmklassiker, och ska man vara helt ärlig finns det egentligen inte så många. Men Widerbergs produktion är imponerande. Vad sägs om svenska klassiker som ”Kvarteret Korpen”, ”Ådalen 31″, ”Elvira Madigan”, ”Lust och fägring stor” och ”Mannen på taket”? Imponerande!

Nu har Mårten Blomkvist gjort en gedigen biografi över filmpersonligheten. Blomkvist är inte bara en är en frilansande filmrecensent och kulturjournalist, han är även gift med Widerbergs dotter Nina. Så man kan onekligen säga att han har en extra inblick i legendarens liv. För dens skull räds han inte att ta upp obehagligheter. Med hjälp av bland annat intervjuer med över åttio närstående och medarbetare, vänner som fiender, gås varje filminspelning Widerberg gjort igenom grundligt. Betydligt mer grundligt än vad som är vanligt i den här typen av biografi Allt är också mycket intressant.

Biografin har sitt fokus på Widerbergs filmproduktion. Däremot analyseras inte hans författarskap eller teaterproduktioner lika ordentligt. På sätt och vis lite synd men då skulle boken har varit ohanterligt tjock. Boken har också uttalat sitt fokus på Widerberg som filmregissör. Hans stormiga privatliv granskas också, både närgånget, ödmjukt och lagom mycket.

Sammanfattningsvis är biografin en välskriven och intressant bok. Det här är ett måste för den filmintresserade.

Från pärm till skärm av Nils Ahnland

Inom Gävles bibliotek finns det inte mindre än två författare som skriver om bibliotek och populärkultur. En av dessa är musikbibliotekarien Nils Ahnland. Tidigare har han skrivit den utmärkta ”Blek, odöd och lycklig: vampyren i bok och film”. Nu är han åter aktuell, denna gång med ”Från pärm till skärm: om böcker som blivit film”.

Titeln säger egentligen det mesta om vad boken handlar om.  Nils Ahnland diskuterar innehållet i såväl bok som film och belyser allt ifrån skillnader, likheter, förvanskningar och tolkningar medierna emellan.

Han går igenom mer eller mindre alla genrer och har olika exempel från varje genre. När han är så bred saknar man kanske vissa böcker/filmer (tänker bland annat på ”Jurrasic Park” och ”Forrest Gump”).  Men i och med att ämnet är så brett, det finns trots allt MÅNGA filmatiserade böcker, är urvalet ändock genomtänkt och begripligt. Hur som helst är boken underhållande, och det är ju viktigast av allt.

Jakten på troll

Vi befinner oss i Norge där vi följer inspelningen av en dokumentär, gjord av tre norska studenter. De träffar av en tillfällighet Hans, som anklagas för att tjuvjaga björn. Men det visar sig att han egentligen har ett helt annat uppdrag – han är trolljägare. Efter stor tvekan inviger han de norska ungdomarna i sin jakt och tar dem med på en farofylld resa i det norska landskapet. De unga reagerar nog som vem som helst – de tror inte på Hans berättelser om de ljusskygga trollen. Men väl på plats upptäcker de att han talar sanning. Och trollen är varken små eller söta, de är grotesk,a slemmiga och snorande varleser som ryter så att bergen skakar. De är en väl förborgad hemlighet som den norska befolkningen inte ska få veta något om.Filmen Trolljägaran (2010) är gjord som en fiktiv dokumentär som driver en del med genren. Den är betydligt mer underhållande än skrämmande, men nog kommer jag att se till att jag är ordentligt insmörjd med ”trollstank” nästa gång jag vistas i skogen och noggrannt tvätta mig så att trollen inte känner någon som helst lukt av svett.

Finns filmen inne?>>

Water for elephants eller Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

För över tre år sedan läste jag Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow skriven av Sara Gruen. Bokens huvudperson Jacob Jankowski avbryter sina nästan avslutade veterinärstudier när hans föräldrar omkommer och det visar sig att familjen är totalt utblottad. Handlingen utspelar sig i depressionens USA där den unge Jacob av en slump hamnar på ett cirkuståg en natt. Han utger sig för att vara veterinär och får då stanna på cirkusen. Och så är den spännande, humoristiska, grymma och färgstarka berättelsen igång om livet på cirkusen. Cirkusdirektören, med sina närmaste män, har hårda nypor och passar man inte in så kan man bli avslängd från tåget när det rusar fram i natten på väg till nästa stopp. Ganska tidigt i berättelsen förälskar sig Jacob i primmadonnan Marlena som är gift med cirkusdirektören. En farlig kärlekshistoria spirar. Cirkuselefanten Rosie som Jacob får ta ansvar för är också viktig för berättelsen. Jag tyckte så mycket om boken och ville inte att den skulle ta slut och fortfarande lever berättelsen kvar inom mig.

Jag kände därför en viss tveksamhet när jag och tonårssönerna satt oss för att se filmen Water for elephants. Min erfarenhet, som jag delar med många, är att man inte ska se en film som bygger på en bok man tyckt om. Men jag tog risken och det är jag glad för. Filmskaparna har lyckats bevara och förvalta historien så att det blivit en klart sevärd film. Christoph Waltz spelar rollen som den grymme, men inombords svage, cirkusdirektören. Han försöker hålla sin fru men också hela cirkusen i ett järngrepp. Rollen som Jacob spelas av Robert Pattingson och jag föredrar honom mer i den här historien än i Twiglight-filmerna. Avslutningsvis kan jag tillägga att tonårssönerna uppskattade filmen lika mycket som jag.

Finns boken eller filmen att låna?

2 x Hitchcock

På biblioteket finns ett helt gäng med filmer signerade Alfred Hitchcock. Två av dessa är…

Slå nollan till polisen (Dial M for Murder), som är baserad på en teaterpjäs av Frederick Knott. I filmen möter vi mannen som bestämt sig för att döda sin otrogna fru, han har en listig plan för att iscensätta det hela. En gammal skolkompis ska vara hans redskap, i månader har maken spanat och förberett. Hustrun anar inget och blir överfallen i sitt hem när maken är på fest med hennes älskare. Men inte ens den smartaste plan går i lås – istället frun är det mördaren som blir dödad…
En dam försvinner (A Lady Vanishes) är titeln på en annan film av mästerregissören. Första scenen skulle kunna vara hämtad från Tatis Semestersabotören men det humoristiska vänds snart till en mardröm. För på tåget försvinner en äldre dam men när den unga kvinna som hon tillfällligt haft sällskap av frågar efter damen, verkligen söker henne, är det ingen (ingen!) som säger sig ha sett henne. Tillvaron på tåget blir alltmer surrealistisk…
Om man vill bli riktigt skrämd ska man inte välja någon av dessa – men om man vill vara med om något lite mer mysmystiskt så rekommenderas de!

Eastbound and Down – Humor av högsta snitt

Eastbound and Down är en amerikansk tv-serie från 2009 som handlar om den excentriske forne Baseball-stjärnan Kenny Powers (Danny McBride). En gång var han hyllad som hårdkastande och välbetald pitcher i den amerikanska proffsligan. Efter en rad kontroverser – allt från drogskandaler och rasistiska uttalanden till vredesutbrott och allmänna divalater – har Kennys stjärna sakta men säkert dalat och när serien börjar har han tvingats tillbaka till hemstaden Shelby. Där bor han med sin brors familj och försörjer sig som idrottslärare. Då Kennys liv till stor del är en ganska tragisk kakafoni av svordomar, öldrickande och herionsnortande inser man snabbt att han inte är särskilt lämpad för varken familjeliv eller skolarbete.

På skolan arbetar hans gamla kärlek, April Buchanon, vars hjärta (eller bröst) Kenny är fast besluten att vinna tillbaka. Detta försvåras av att April nu är tillsammans med skolans hurtfriske rektor Terrence Cutler. På skolan arbetar också kufen Stevie Janowski, som direkt faller för Kennys sätt och med tiden blir han en slags assistent med mål att hjälpa Kenny tillbaka till toppen. Ambitionen att spela Baseball på högsta nivå igen är, tillsammans med försöken att återfå April, det som driver handlingen framåt. Kenny är inte bara övertygad om att han kommer att lyckas med detta; han är överhuvudtaget övertygad om sin egen förträfflighet. Han beter sig som en superstjärna trots att han inte längre äger några superstjärneattribut. Men serien innehåller också värme och kärlek, om än i en säregen tappning. Varje gång man tror att hoppet är ute för Kenny glimtar hans goda sida till, vilket skapar en kontrast som är både komisk och tilltalande.

Annars domineras serien av ekivoka sexskämt, svordomar i drivor och en överdrivet grabbig atmosfär, vilket säkert begränsar dess målgrupp. Men Eastbound and Down har också, antagligen tack vare detta, snabbt vunnit en trogen skara tittare. Står man ut med den fräna dialogen, de manschauvinistiska inslagen och den tidvis drogliberala hållningen kan serien varmt rekommenderas. Personligen lyfter jag på hatten för denna underbara komediserie. Första säsongen finns som dvd på Stadsbiblioteket!

Semesterfilm

Om man inte kan eller vill resa själv på sommarsemester kan man låta andra göra det åt sig. Resa alltså. I filmen Två dagar i Paris (2007) drabbar amerikanen Jack samman med flickvännen Marions franska liv – och inte minst med hennes  föräldrar. Det är en härlig, snacksalig film där kulturkrockarna står som spön i backen. Adam Goldberg spelar Jack och Julie Delpy spelar Marion, hon har dessutom både skrivit manus och regisserat filmen.
Från Paris kan man sedan bege sig till Barcelona genom Woody Allens Vicky Cristina Barcelona (2008). Här möter kompisarna Vicky och Cristina den hete Juan som bjuder dem på en skakig flygtur till sin barndomsby. Det är upptakten till ett triangeldrama som blir ett kvartettdrama när Juans ex-fru ansluter.
Om man inte har fått nog av resande kan man sen hänga med En prinsessa på vift (1953) till Rom. Audrey Hepburn tilldelades en Oscar för sin roll som prinsessan som fått nog av kungliga plikter. Hon ger sig ut i Roms förtrollande värld där hon möter en amerikansk journalist – på jakt efter en intervju med just prinsessan…
Det är väl sällan så perfekt som det verkar på semesterorten – vädret kan vara dåligt, maten usel eller solen alldeles för het. Och så kan där finnas semstersabotörer. Jacques Tati briljerar i Semestersabotören (1953) som den
ständigt lika omedvetet (?) klantiga monsieur Hulot.

Filmerna finns förstås att låna!

Carl Barks – de tecknade filmerna: animationsarbete vid Walt Disney Studios

Carl Barks hör till legenderna inom den amerikanska seriehistorien. Han är, som ni säkert vet, mest känd för sina serier med Farbror Joakim, Kalle och Knattarna.

”Carl Barks – de tecknade filmerna” innehåller information om när Barks i början av sin karriär jobbade som tecknare och idékläckare för Disneys tecknade kortfilmer 1935-1944.

Den här boken är enligt dess förord ett försök att dokumentera och bevara den enorma mängd historieberättande som serielegenden stod för under sina sju år som han arbetade för Walt Disney Studios innan han tröttnade på lagarbete och istället arbetade hemifrån med de Disneyskapelser han skulle komma att bli känd för.

”Carl Barks – de tecknade filmerna” består till största delen av serieskaparens skisser från hans storyboardarbete. Ofta ställs en av Barks skisser bredvid en stillbild från själva filmen. Men ibland får vi ta del av skisser på filmer som inte kom längre än till just skisstadiet. Boken består även av bilder ur Barks serier han skulle göra längre fram för att visa på var fröna till idéerna kläcktes. En kort men innehållsrik och läsvärd faktatext finns till varje film som Barks på något sätt jobbade med.

Det här är en oumbärlig bok för såväl den serieintresserade som den filmintresserade. För oss sanna ankister är detta julafton.

Finns boken inne?

Blades of Glory

Efter ett storbråk på grund av en delad första plats i konståknings-VM blir Chazz Michael Michaels och Jimmy MacElroy avstängda från all individuell tävlan. Några år senare, när de båda med mer eller mindre misslyckad resultat hankat sig fram i tillvaron, kommer den gamle tränaren på den geniala idén att de båda åkarna ska göra comeback genom att tävla som par.  Som världens första manliga skridskodanspar!! Vägen fram till tävlingsisen kantas av en rad dråpligheter, för detta är förstås en komedi. Det omaka paret som spelas av Will Ferrell och Jon Heder framkallar en hel del skratt i denna riktigt underhållande film.

Finns filmen inne? >>

In the Loop

Det ska erkännas att jag inte hängde med i alla de politiska turerna. Men det tror jag inte att ministrarna gjorde heller. Som tur är var det bara på film - en riktigt rolig film med titeln In the Loop. De svär som borstbindare, snubblar på orden och försätter sig i de mest svårhanterliga situationer. Det är ett politiskt spel på hög nivå och komik på högsta nivå.

Jajamen, den finns att låna! >>

Greenberg

Roger Greenberg är en desillusionerad och lätt dysfunktionell 40-åring. När hans bror med familj åker på semester vaktar Roger det stora huset och hunden i Los Angeles. Till stöd har han Florence, en ung rätt vilsen tjej som är familjens allt-i-allo. I staden finns Rogers barndomsvänner men Roger upptäcker snart att tiden inte stått stilla. De 15 år som passerat sedan han senast träffade dem har satt sina spår. Lyckas bättre gör Roger i sina försök att kurtisera Florence. Eller gör han verkligen det? Lyckas?Greenberg är en film av Noah Baumbach, känd också för The squid and the whale och vars Margot at the wedding jag är väldigt förtjust i. Greenberg själv spelas av – ja det stämmer – Ben Stiller som annars är känd för roller i mer eller mindre romantiska komedier som Natt på museet. Denna mer allvarliga roll gör han väldigt bra – det är både introvert och känslostarkt.

Jag rekommenderar varmt filmen, som du kan låna t ex på Stadsbiblioteket i Gävle.

Finns filmen inne? >>