A critical history and filmography of Toho’s Godzilla series av David Kalat

Godzilla är, som kanske de flesta vet, är ett fiktivt dinosaurieliknande monster. Monstret är också en av de mest kända populärkulturella fenomen som kommer från Japan. Godzilla är dessutom en av de få fiktiva karaktärer som har en stjärna i Hollywood Walk of Fame (grodan Kermit har också en). Givetvis är Godzilla mest känd som ett filmmonster, men varelsen har även upprepade gånger dykt upp mellan pärmarna i flertalet seriealbum.

 Monstret gjorde sin debut på vita duken 1954 i filmen ”Godzilla – monstret från havet” regisserad av Ishiro Honda. Filmserien omfattar för närvarande 28 officiella filmer från filmstudion Toho, den senaste från 2004. Då räknar jag inte med Hollywoods fruktansvärda version från 1998.

I original heter Godzilla faktiskt Gojira. Ordet är en kombination av det japanska ordet gorina, som betyder gorilla, och det japanska ordet kujira som betyder val. Men uttalen låter ganska lika vilket är orsaken till att Gojira i väst oftast stavas Godzilla. För övrigt ser ju monstret inte ut som en kombination av en gorilla och en val utan det påstås att ordet valdes för att det lät coolt.

 Den första filmen var en seriös skräckfilm med en undertext om atombombens fasor. Men seriositeten försvann snabbt i uppföljarna där Godzilla oftast slåss mot andra spektakulära monster som Mothra, Gigan och King Ghidorah. En stor orsak till populariteten är de relativt dåliga effekterna. Det är tii exempel mycket tydligt att Godzilla är en man i en gummidräkt. Men eftersom det spelas med ett sådant gravallvar blir det oerhört underhållande.

Godzillaprylar har ända sedan 1960-talet sålts som smör i solsken. Givetvis har detta legendariska filmmonster hamnat i serieform. Många gånger om. Orsaken är enkel. Många populära filmer, speciellt sådana riktade gentemot en ung publik, hamnade förr i serieform för att det sålde album. Idag är trenden lustigt nog tvärtom, då seriefigurer hamnar på vita duken och inte tvärtom. Men på Godzillas tid ansågs serier, precis som med T-.shirts och leksaker, sälja bra och vara ett bra komplement mellan filmerna.

Efter att Hollywood misslyckats fatalt med sin filmversion av Godzilla försvann det japanska monstret mer eller mindre från seriesidorna i väst.  I Japan är monstret alltjämt aktuellt och ett Japan utan Godzilla-prylar blir antagligen lika tomt på samma sätt som om USA slutade sälja Stålmannen-grejer. Hur som helst så saknar i alla fall jag Godzilla och hoppas att både filmerna och serierna åter letar sig till väst.

Men innan dess läser jag  ”A critical history and filmography of Toho’s Godzilla series” av David Kalat, en bok som går igenom alla de japanska Godzillafilmerna med mycket intressant fakta och kuriosa.

Förvandlaren av Clifford D. Simak

Clifford D. Simak var en stor författare inom genren science fiction. Han är mångfaldigt prisbelönad för sin litteratur. Förvandlaren hör förvisso inte till hans allra största verk, men den är omtyckt och läsvärd ändå.

Boken handlar om Robert Blake, en man som hamnat på jorden via en störtad rymdfarkost. Han minns ingenting, inte hur han hamnat i farkosten, varför han lämnade jorden eller ens vad han heter. Han upptäcker att han har tre personer inom sig, Spåraren, sökaren och tänkaren. Då han tar spårarens kropp blir han en vargliknande varelse. Men varför?

Detta är en annorlunda varulvshistoria. Bokens starka sidor är dock inte varulvsbiten utan, som alltid i Simaks fall, bilden av hur världen ser ut i framtiden. Samhällssatiren och de tekniska innovationerna brukar oftast vara det bästa i science fictionromaner, så också här. Men varulvsbiten skämmer inte boken utan är en bra röd tråd.

Sammanfattningsvis är det god underhållning och en liten pärla inom science fiction-genren.

Zombies, zombies, zombies!

Många monster, som exempelvis vampyren, har mångåriga rötter från litteraturen. Zombies däremot, har istället slagit igenom via filmen och spelens värld. Det är egentligen först nu på i början av 2000-talet som det uppstått någon zombielitteratur värd namnet. Här kommer det två små tips.

Walking Dead:

Robert Kirkman är en erkänd serieförfattare med många serier bakom sig som ”Marvel Zombies” och ”Invincible” . Men hans största succé är zombiesviten ”The Walking Dead” som är en seriesuccé med hittills 15 album. En TV-serie har gjorts och den andra säsongen har har precis avslutats i USA. Ett brädspel har gjorts och ett TV-spel är på gång. Nu har det svenska förlaget Apart Förlag gett ut den tredje delen. Vilket enligt mig är en stor kulturgärning. Därför är det så skönt att översättningen är så bra gjord av Sara Årestedt. Jag kan konstatera att zombiegurglandet Hmmgg har översatts till Hömmg och Hungh översatts till Höngff. Båda låter faktiskt bättre på svenska.

Men vad är Walking dead? Jo, seriesvitens undertitel är ”a continuing story of survival horror”. Vilket säger mer än vad man kan tro. Kirkman säger själv att han tycker att alla zombiefilmer slutar när det är som mest intressant. Författarens mål är därför att berätta en klassisk zombiehistoria som verkligen går på djupet. Vilket han lyckas med. Alla karaktärerna är flerdimensionella vilket är ovanligt i den här typen av berättelse. Det som gör serien så bra är att människorna känns så trovärdiga. Det är också deras öden som man som läsare intresserar sig av. Zombiesarna är bara ett yttre hot och poängen med serein är att se vad människor tar sig till för att försvara sina nära och kära i pressade lägen. Därför är de bästa delarna i ”Walking Dead” lustigt nog de som inte innehåller zombies.

Zombiegirl:

Johanna Jedenius jobbar till vardags som radiojournalist. En dag tyckte hon att hon såg zombies på gatan utanför studiofönstret i Strömstad. Detta har nu lett till boken Zombiegirl som utspelar sig ett Sverige 2024 där zombiesmittan spritt ut sig. Huvudpersonen i boken är radioprataren Tom som blir indragen i en historia med en mystisk annorlunda zombietjej.

Boken är ganska rak och enkel. Vilket egentligen inte är negativt menat, det är god underhållning. Språkläraren i mig retar sig dock bitvis på språket i boken. Jag gillar inte att det står tischa istället för T-shirt. Men bortsett från detta är det god underhållning för stunden. Vilket är precis vad man ibland behöver. Och vi är ju inte direkt bortskämda med svenska originalberättelser om zombies.

Bokens omslag och illustrationer är för övrigt gjorda av serietecknaren Jimmy Wallin, som är en tredjedel av ovan nämnda Apart Förlag

Evig natt – Michelle Paver

Jack Miller är uttråkad. Han bor i London, året är 1937 och det känns som om han sitter fast. Hans planer på att studera vidare gick om intet. Han har inga vänner, inget socialt liv över huvud taget. Så får han ett erbjudande om att delta i en arktisk expedition som radiotelegrafist. I början av expeditionen är alla entusiastiska, trots de vaga varningarna från kaptenen som ska köra dem ut till Gruhuken. Det är 15 mil till närmaste granne, ännu längre till närmaste by, och snart kommer den 4 månader långa polarnatten. Av olika anledningar måste de andra deltagarna lämna deras läger, en efter en, och till slut är Jack ensam kvar. Eller är han det?

Michelle Paver har tidigare skrivit Vargbröder; en populär fantasyserie för ungdomar, men nu har hon alltså skrivit en bok för vuxna som kallas ”en arktisk spökroman”. Den är inte så lång, krypande läskig och efter att ha läst den är jag glad att jag inte bor längre norrut än Gävle!

Finns boken att låna?

Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindkvists nya novellsamling Låt de gamla drömmarna dö, är spretigare än den föregående samlingen, Pappersväggar från 2006. Här samsas rena skräcknoveller och sketchmanus till humorserien Reuter & Skoog med manuset till Ajvide Lindkvists sommarprat. Det övergripande intrycket är därefter.

 Allt är inte bra, allt sitter inte ihop med det andra materialet. Det är vackert så. Det är inte en samling att läsa från pärm till pärm som ett sammanhängande verk. Det är en samling att läsa det man vill och spara det andra till senare. Eller inte läsa alls. Somt är konstigare än bra. Som är gammalt. Somt är riktigt, riktigt bra.

Det jag, och många med mig, misstänker jag, läser först, är titelnovellen. Låt de gamla drömmarna dö. Inte för att jag legat vaken på nätterna och funderat på vad som hände med Oskar och Eli efter att de klivit på tåget där i slutet av Låt den rätte komma in, men nu när jag har chansen vill jag ju veta.  Utan att avslöja allt för mycket kan jag säga att Ajvide Lindqvist tagit ett helt annat grepp än man kanske skulle vänta sig. Fokus är riktat åt ett annat håll än Oskar och Eli. Det är inte ens i första hand en skräcknovell, det är mjukare, nästan sentimentalt, i bästa mening. Och det är riktigt bra.

Annars är mina favoriter de jättekorta novellerna som skrevs för olika årgångar av Färdlektyr. De rymmer inget trams, handlingen och skildringen får stå tillbaks för skräckennovellens kärna. Spikpistoler, likkistor, och människor inlåsta i skåp.

En riktigt trevlig samling att njuta av i väntnan på nästa roman, med andra ord.

Och, för den som undrar, titeln på både novell och samling är nästa rad från samma låt av Morrisey som rymde titeln till Låt den rätte komma in. Let the right one slip in från plattan Viva Hate.

Legend av Richard Matheson

Legend (I am Legend eng titel) är en postapokalyptisk skräckroman utgiven 1954 som förlaget Styxx nu ger ut på svenska. Boken räknas till klassikerna inom skräcklitteraturen och blev en succé när den gavs ut. Berättelsen har influerat stort på vår tids populärkultur inom genren zombiedystopier. T ex var den en direkt inspirationskälla till filmen Night of the living dead (1968).

Men zombies till trots är det faktiskt inte dessa varelser som figurerar i boken utan istället de i våra dagar så aktuella vampyrerna.

Boken handlar om Robert Neville, den sista människan på jorden, som överlevt ett antytt kärnvapenkrig och efterföljande bakteriepandemi. Resterande överlevare har förvandlats till ljusskygga varelser med spetsiga tänder som livnär sig på blod.

Dagtid när solen skiner åker Robert runt i sin bil, letar förnödenheter och pålar vampyrer när tillfälle ges. På nätterna barrikaderar han sig i sitt hus, försett med förstärkningar över dörrar och fönster, lyssnar på klassisk musik och berusar sig för att dämpa sin ångest och de förfärliga skriken utanför.

Jag tycker att berättelsen håller bra och känns trots sin ålder förhållandevis modern. Lite kul är det att han forskar på vitlök och där försöker hitta en substans som ska bota alla smittade till människor igen.

Har du ett öga för skräck, och då särskilt vampyrer, är denna bok ett måste. Legend har även filmatiserats tre gånger; The Last man on earth -64, The Omega man -71 och I am Legend 2007 med Will Smith.

Finns den att låna?

Vampyrer och varulvar av Jan-Öjvind Swahn

Jan-Öjvind Swahn är en av Sveriges mest kända etnologer. Detta är han kanske för att han skrivit många lättillgänga böcker om det mesta. Eller så är han känd eftersom han Han var även en av deltagarna i det starkt kritiserade underhållningsprogrammet Skäggen. Dessutom var han 1989 programledare för TV-programmet Kvitt eller Dubbelt. Många känner också till honom som mannen med de konstiga glasögonen (googla på honom förstår ni vad jag menar).

Nu hoppar han på den populära vampyrtrenden och kommer med en faktabok om dessa varelser. Men även om boken till största delen handlar om vampyrer ger Swahn även utrymme till både varulvar och maror. Det är också varulvs- och marbiten som är bokens höjdpunkter. Det finns relativt många faktaböcker om vampyrer så där tillför Swahn inte mycket nytt. Förutom att han lägger på en intressant lokal svensk prägling. Men framför allt den mindre kända skräckfiguren maran var intressant läsning. Här undrar jag också varför förlaget struntat i att nämna maran i titeln eftersom boken handlar lika mycket om maran som varulven. Men det finns ju inte så många Hollywoodfilmer om maror. Ännu.

I övrigt är boken lättläst och underhållande.

Finns boken inne?

walking Dead av Robert Kirkman, Charlie Adlard och Cliff Rathburn

Robert Kirkman är en erkänd serieförfattare med många serier bakom sig som ”Marvel Zombies” och ”Invincible” . Hans största succé är dock zombiesviten ”The Walking Dead”.

Seriens undertitel är ”a continuing story of survival horror”. Vilket säger mer än vad man kan tro. Kirkman säger själv att han tycker att alla zombiefilmer slutar när det är som mest intressant. Författarens mål är därför att berätta en klassisk zombiehistoria som verkligen går på djupet. Vilket han lyckas med. Alla karaktärerna är flerdimensionella vilket är ovanligt i den här typen av berättelse.

Seriesviten börjar i enlighet med alla zombieklichéer  med att dess huvudperson, småstadspolisen Rick Grimes, vaknar upp ur ett komatillstånd efter en skottolycka. Han finner att levande döda tagit över staden. Grimes träffar en liten grupp överlevare, som inkluderar hans fru och son. Albumet, och de kommande, handlar om gruppens eskapader i en värld full av köttätande zombies. Men ju längre man kommer in i historien, desto mindre vanligt förekommande blir zombierna. De är alltid ett hot men sällan det primära. Seriesviten handlar istället om vad människan kan göra för att skydda sina nära och kära i pressade situationer.  

Tecknaren Adlard och tuscharen Ratburn bidrar också till seriens storhet. Allt är mycket vältecknat. Serien är i svartvitt vilket är ganska ovanligt idag inom den amerikanska serielitteraturen. Men det svartvita, med alla sina skuggor, är ett mycket effektfullt sätt att bidra till bokens kusliga stämning.

Sammanfattningsvis hör seriesviten ”Walking Dead” till det bästa jag någonsin läst. Alla kategorier. Lyckans er som ännu inte hunnit läsa detta mästerverk.

Finns den att låna?

Författare goes Comics

En allt vanligare trend är att kända författare även skriver manus för serier. Kul tycker jag som inte kan låta bli att lista några av de roligaste exemplen.

American Vampire av Stephen King
I ärlighetens namn har inte King skrivit denna själv. King har dock skrivit en parallellhistoria, den andra har skrivits av serieförfattaren Zack Snyder. Kings version utspelar sig under vilda västerntiden och handlar om europeiska vampyrer som råkar göra banditen Skinner Sweet till vampyr. Men av någon anledning blir Sweet, som verkar vara den förste amerikan som råkar förvandlas till vampyr en annorlunda sådan. Han har inget problem med solljus. Det är fullmånen som är ett större problem.

Den andra parallellhistorien, skriven av Snyder har egentligen samma grundberättelse. Den utspelar sig i Los Angeles 1925 och handlar om skådespelerskan Pearl Jones. Ett gäng vampyrer attackerar henne och lämnar henne att dö men Sweet gör henne till vampyr. Det visar sig att även Pearl blir till den nya moderna ”amerikanska” vampyr.

.

In Odd We Trust av Dean Koontz och Queenie Chan
Koontz har skrivit många underhållande skräckromaner samt deckare. Några av Koontz allra bästa böcker är den med Odd Thomas i huvudrollen. Nu har förhistorien till Odd-böckerna kommit. I serieform, tecknade i mangastil av duktige tecknaren Queenie Chan. Nu har även ytterligare en serie ”Odd is on our side” kommit.

.

Troublemaker av Janet & Alex Evanovich och Joëlle Jones

Janet Evanovich är en stor amerikansk författare, i Sverige mest känd för henne romaner med hjältinnan Stephanie Plum (som på svenska heter Hett, Byte, Svårfångat byte, Delat byte osv.). Men romanerna om Plum är inte de enda böcker flitige Evanovich gjort. Hon har skrivit några romaner om brottsbekämparparet Barnaby and Hooker (i romaner som icke översatta Metro Girl och Motor Mouth). Nu kommer första seriealbumet med det färgstarka paret som hon gjort tillsammans med dottern Alex och serietecknaren Jones. Handlingen går i klassisk Evanovich-stil vilket betyder god underhållning.

.

Dark Entries av Ian Rankin och Werther Dell’Edera

Om denna serie har jag tidigare skrivit om på denna blogg.  God underhållning är det definitivt i Rankins version på seriehjälten John Constantin.

Paul is undead av Alan Goldsher

Den här boken är något utöver det vanliga. Handlingen utspelar sig i en alternativ värld där Zombies är vanligt förekommande. En Zombie som verkar ha specfiella krafter är John Lennon, som drömmer om världsherravälde. Därför dödar han och återupplivar den skicklige musikerna Paul McCartney och bestämmer sig för att ta över världen. Som hjälp får dom Geroge Harrison. Tur dock att ninjakrigaren Ringo Starr håller ett vakande öga över sina bandmedlemmar. Dessutom lurar zombiehataren och zombiejägaren Mick Jagger i skuggorna.

Låter det vansinnigt? Det är det också. Denna bok utgår från vanliga Beatlesbiografier men är givetvis något omgjord. Boken består av intervjuer med de olika Beatlesmedlemmarna samt andra musiker (bland andra Roy Orbison) som inte heller är döda utan är olika typer av väsen. Även ”nästan-Beatlesmedlemmar” som Pete Best (som här är vampyr) är med i denna bisarra bok.

Alan Goldsher är musiker och författare. Han har skrivit mer seriösa böcker som ”Hard Bop Academy: The Sidemen of Art Blakey and the Jazz Messengers”. Men det verkar vara Paul is Undead som blir hans stora genombrott.

Men är denna bisarra bok verkligen bra? Den är mera intressant än och men så pass intressant att den blir bra. Som en längre novell skulle den vara fantastisk. Men som roman blir det lite mycket. Den är helt enkelt för lång. Men läsvärd är den. 

Finns boken inne? 

Eat Thy Neighbour av Daniel Diehl & Mark P. Donnelly

En av de största tabun som mig veterligen finns i vårt samhälle är kannibalism. Att äta sina medmänniskor är kanske inte det mest ”mänskliga” man kan göra. Är det månne därför ämnet är så fascinerande? I populärkulturen finns det många kannibalkaraktärer som vi på något sätt älskar att hata. Typexemplet är nog Hannibal Lector från böckerna/filmerna ”När lammen tystnar, Röd Drake och Hannibal. Men även Monthy Python-sketcher, Zombies och legenden om Sweeney Todd (bl.a. film med Johnny Depp) visar att människoätare fascinerar.

Daniel Diehl och Mark Donnelly har tillsammans skrivit en hel del böcker med historisk vinkling. I just den här är det kannibalismens historia som duon tar upp. ”Eat Thy Neighbour” är handlar helt enkelt om kannibalism och hur detta skildrats i berättelser, tidningsartiklar, filmer och annat. Bokens första del  tar upp myter och antropologiska beskrivningar av kannibalism i stora delar av världen. Både ritualer och hungersnöd gås igenom. Bokens andra del, som också är den mest omfångsrika, består av diverse fallstudier av mestadels serie- eller massmördare som samtidigt ätit delar av sina offer. Bland exemplen kan nämnas Jeffrey Dahmer, Armin Meiwes och Ed Gein.

Boken är skriven på engelska, dock en lättläst sådan. Boken är kanske inte heller något för alltför kräsmagade läsare. Men för oss andra är det en inblick i en fascinerande och otäck värld. Den välskrivna texten tillsammans med ämnet gör att ”Eat Thy Neighbour” blir en riktig bladvändare. 

Finns boken inne?

Redan död av Charlie Huston

Gillar ni hårdkokta deckare? Alltså deckare i samma stil som de hårdkokta Noirdeckarna med författare som Dashiell Hammett, Raymond Chandler och James Ellroy i spetsen? Eller hårdkokta filmer med hårdingar som Humprey Boghart i huvudrollen? ”Redan död” är mer hårdkokt än detta.

”Redan död” handlar om privatspanaren Joe Pitt, som dock inte är som vilken privatspanare som helst. Han har ett virus som gör att han blir tvungen att tillbringa nätterna med att få ihop en halvliter blod till det virus som långsamt käkar upp honom inifrån. Han är alltså vampyr, vilket hela Manhattan kryllar av i denna bok.

Vampyrerna har bildat olika gäng där den starkaste klanen är koalitationen. Joe försöker dock gå sin egen väg och han vägrar att alliera sig med klanerna som styr de vandödas undre värld. Vilket inte gör honom populär. Saker och ting blir inte lättare då Joe blir tvungen att söka reda på en överklassflicka som försvunnit. Samtidigt är en hasare lös i staden. En hasare är en person som lyckats smitta ner sig själv med en köttätande bakterie och smyger omkring och glufsar i sig folks hjärnor. En zombie med andra ord.

Att beskriva ”Redan död” är inte lätt. Men man skulle kunna kalla Joe Pitt för Humprey Boghart med huggtänder. Romanen påminner om de gamla hårdkokta och härliga noirdeckarna men med inslag av vampyrer och zombies. Och en hel massa blod. Det är helt enkelt oerhört underhållande. Testa själv. Jag längtar redan efter fler översättningar om Joe Pitts eksapader (det finns fem sådana romaner på engelska).

Finns boken inne?

Lilla stjärna av john Ajvide Lindqvist

Lennart är på väg ut i skogen för att plocka svamp, men är nära att bli överkörd av en BMW som alldeles för snabbt far fram på de smala skogsvägarna. Han försöker, men misslyckas med att ta in bilens registreringsnummer. Han är besviken över att ha missat chansen till ett äventyr och återgår till svampletandet. Lite senare hittar han platsen där BMW:n helt uppenbart har stått. Under gräset i närheten ser han någonting skymta fram. Först tror han att det är kantareller, men ser snart att han misstagit sig. Det är en plastpåse, och i den finns något som rör sig. Han vill helst gå där ifrån, men samlar sig och öppnar påsen, beredd på att se en inte riktigt död hundvalp, eller några kattungar. I stället ligger där en baby, kanske tre månader gammal. Han tar upp henne, och när hon öppnar munnen kommer inget skrik ut, utan ett perfekt E, följt av ett A och ett C.

Så börjar John Ajvide Lindqvists senaste roman, Lilla Stjärna. Lindqvist har sedan debuten med Låt den rätte komma in säkrat in sin position som sveriges främste skräckförfattare med böckerna Hanteringen av odöda, Människohamn och novellsamlingen Pappersväggar.  Som vanligt är inspirationen från Stephen King tydlig. Förankringen i vardagen är stark och detaljerad med kraftfulla bilder ur det populärkulturella medvetandet.

Här ger sig Ajvde i kast med ämnen som sociala medier, idolskap och ungdomens mörka baksida. Det är en otroligt stark skildring av uppväxt och utanförskap, som bara blir starkare av att det aldrig blir pekpinne aktigt, motivet blir aldrig överordnat den bärande skräckhistorien. Det finns en tendens till att våldskildringarna blir lite för mycket, inte för att de känns för våldsamma, utan för att de känns en smula överflödiga och på klistrade, men det är bara en mindre anmärkning och jag tvekar inte att  säga att Lilla stjärna är en av Ajvides absolut bästa böcker, jämförbar bara med Låt den rätte komma in.

Vampyrer, vampyrer och åter vampyrer

Sedan ett par år tillbaka har klassiska skräckfigurer, med vampyrer i spetsen, åter blivit oerhört populära. Mången film, TV-serie och roman handlar om dessa blodsugande bestar. Många bra exempel finns med fantastiska TV-serien ”True Blood” i spetsen. Nu har sedan några månader tillbaka utkommit två mycket intressanta faktaböcker om dessa varelser.

Odöd, blek och hungrig : vampyren i bok och film av Hoforsbibliotekarien Nils Ahnland handlar precis om det som undertiteln beskriver. Ahnland går först igenom mytologin kring vampyrer, sedan fördjupar han sig i hur dessa varelser skildras i skönlitteratur och film. Det är välskrivet och oerhört intressant. Han tar upp i boken att han från början tänkt inkluderat även bilden av vampyrer i serier och musik men valde att inte göra det i och med att boken då blivit så tjock. Detta är det enda negativa med Ahnlands bok. Jag hade gärna sett den som en tjock tegelsten som tagit upp även serier och musik (jag blir överhuvudtaget irriterad på att serier, som är en litteraturform i sig, oftast lämnas bort).  Men hur som helst är det en mycket läsvärd bok som gör att man vill läsa ännu mer (och se en hel massa film).

Den andra boken är Dracula och hans arv: myt, fakta, fiktion  av Anders Kaliff. Trots att den handlar om samma ämne skiljer sig den sig åt rejält från Ahnlands bok. Det enda gemensamma är just förekomsten av vampyrer och att bägge är läsvärda. Den mest vanligt förekommande bilden är att Dracula-författaren Bram Stoker använde den ovanligt grymme rumänske 1400-talsfursten Vlad Tepes som historisk förlaga. Kaliff menar att så inte är fallet och berättar istället  en annan historia, som intressant nog påminner en hel del om Stokers fiktiva (?) berättelse. Det är oerhört intressant.

Dessa båda böcker kompletterar varandra och är mycket intressanta och läsvärda. Låna dom gärna. Låna förresten gärna även Bram Stokers Dracula när ni ändå håller på.

Främlingar av Taichi Yamada

Harada är manusförfattare för teve. Han är dessutom nyskild och bor i en lägenhet i ett stort ödsligt hyreshus, det verkar som om de enda som bor där är han själv och den mystiska Kei, som kommer och knackar på en kväll med en flaska champagne.  

Under ett besök på en teater möter han en man som är underligt lik hans far som ung. Desto underligare är det, eftersom båda föräldrarna dog i en bilolycka när Harada själv bara var ett barn.   

Främlingar är en skräckhistoria på så sätt att den innehåller övernaturliga skeenden och en mindre dos våld, men tonen är annorlunda än den man är van vid från skräckfilmer. Berättandet är lågmält och inkännande i Haradas livssituation, snarare än storögt chockerad av det övernaturliga. Den sedvanliga skräckdramatiken uteblir också, på det stora hela, Författaren Taichi Yamada drar ut på de stillsamma scenerna och låter de övernaturliga passera ostört, vilket i sig kan skapa en k’änsla av oro hos den som förväntar sig andra betoningar.

Efter att ha läst klart den vet jag inte riktigt vilken genre jag har läst, men den stannar ändå, eller kanske på grund av detta,  kvar som en trevlig läsning.