Friheten förde oss hit av Gunnar Ardelius

I slutet av 1960-talet åker  en svensk familj från Sverige för att bosätta sig i Liberia. Pappan i familj har fått jobb som personalchef på det svenska gruvföretaget LAMCO. Frun Margret följer med och lever hemmafruliv med tjänstefolk som hon har svårt att förstå och hon tar sin tillflykt till lugnande tabletter och drinkar. Svårast har hon för Ormpojken, familjens trädgårdsboy. Mellan tonårssonen Mårten och Ormpojken utvecklas någon sorts vänskap. Pappan får efter ett tag problem med en vild strejk som får tragiska konsekvenser för flera inblandade.

Det var intressant att läsa en roman som utspelar sig i Liberia under den tiden när svenska företag agerade där. Det var lite svårt att komma huvudpersonerna nära, men Friheten förde oss hit är ändå en bok jag vill rekommendera

Samurajens hustru av Lesley Downer

Jag har en viss förkärlek för historiska romaner som utspelar sig i Kina eller Japan, så när jag läste om Samurajens hustru så tänkte jag att det kan vara en bok för mig. Författaren Lesley Downer är väldigt intresserad av Japan. Hon har bott och arbetat där i flera år. För er som tycker att namnet klingar bekant så har hon skrivit romanen Den sista konkubinen. Kanske har ni läst den tidigare?

 Samurajens hustru är en lättläst historia som utspelar sig år 1868, då ett inbördeskrig rasar mellan de nordliga och sydliga styrkorna. Romanen är baserad på historiska händelser med de två huvudpersonerna Hana och Yozo är påhittade gestalter. Huvudpersonen Hana är 17  år. Hon är gift sedan flera år med en mycket äldre samuraj. Hana lämnas av sin man som ger sig ut i kriget. När fienden attackerar hennes hus flyr hon ensam, med risk för sitt liv, tvärs genom Tokyo till fristaden Yoshiwara, ett ökänt nöjeskvarter. Utan sin vetskap säljs Hana och blir livegen. För att överleva måste hon stanna och bli kurtisan.

 Den andra huvudpersonen är samurajen Yozo. Yozo återvänder efter en fyra år lång seglats till Europa. Han är världsvan och berömd. När han återvänder till Japan märker han att det land han lämnat nu ligger i ruiner. Han reser norrut för att delta i striderna, men blir tillfångatagen och fängslad. Yozo lyckas fly och färdas sedan söderut till det enda stället där en man kan hålla sig undan lagen – Yoshiwara. Och där i nöjeskvarteren möts Yozo och Hana och berätelsen fortsätter, men hur det går överlåter jag till blivande läsare att ta reda på.

Som alltid när jag läser böcker som utspelar sig i för mig okända tider och miljöer så blir jag nyfiken och vill veta mer. När jag läste den här boken bläddrade jag ständigt fram till kartan i början av boken för att veta var någonstans  styrkorna var. Jag försökte också förstå den tidens liv i Japans nöjeskvarter med tehus, kurtisaner och geishor mixat med affärsmän och förbrytare.

The big book of pain: torture and punishment through history av Mark P. Donnelly och Daniel Diehl

Författarduon Donnelly och Diehl verkar ha en förkärlek för det historiskt makabra. Deras första samarbete resulterade i den utmärkta boken Eat thy Neighbour som handlar om kannibalsimens historia. Nu tittar istället författarna på tortyr ur ett historiskt perspektiv. Boken går metodiskt igenom olika tortyrmetoder från antiken fram till våra dagar. Fokus är västerländskt men det finns även ett kapitel om tortyr världen över. Många kända namn gås igenom som Henrik VIII, Julius Caesar, Kejsar Nero och Caligula. All informativ text ackompanjeras av mycket bilder. Några av bilderna är på tortyrredskapen i fråga. Författarna har bland annat varit till tortyrmuseet i Prag och dokumenterat rejält. Fast majoriten av bilderna utgörs av gamla tryck där tortyr avbildas. Och även om dessa bilder i princip är i avsaknad av blod och tarmar är de inte för den kräsmagade. Hujedamig vilka horribla tortyrredskap det finns.

Boken avslutas med en gedigen uppslagsdel där de flesta (alla?) redskap gås igenom kortfattat.

Boken är mycket välskriven, på engelska, och är intressant, både på ett historiskt, kulturhistoriskt och mänskligt sätt. Men den som lätt får mardrömmar ska nog läsa något annat. Själv tycker jag det här är hur intressant som helst.

Brobyggarna av Jan Guillou

Genom åren av läst litteratur tillhör inte Guillou bland de författare som jag föredragit att läsa. Fråga mig inte varför. Kanske beror det på hans Hamilton-böcker som jag tvingades läsa under mina studier. Kanske hade jag bara bestämt mig för att inte läsa hans böcker överhuvudtaget.

Det är därför väldigt glädjande att jag tog mitt förnuft till fånga genom att ge hans senaste roman en chans. Jag brukar tycka om historiska romaner, framför allt de som har en tendens att bli en följetong. Jag inväntar exempelvis ivrigt den nyaste boken i serien Släkten som börjar med Katarina Mazettis bok ”Blandat blod”. Den romansviten utspelar sig i de allra mörkaste tider av medeltiden och är tänkt att man ska följa olika kvinnor genom historien fram till nutid.
Det stora århundradet som Guillous romansvit kallas för, börjar dock senare. Det är precis i slutet av 1800-talet, ett nytt sekel närmar sig, det är teknikutvecklingens århundrade. Vi får följa tre norska fiskar-söner som tack vare ett extremt utvecklat sinne för teknik och fysik, lyckas i tidig ålder få stipendier för att utbilda sig till diplomingenjörer i Tyskland. Det enda kravet för att dessa unga pojkar ska få denna högt aktade utbildning, är att de efter sina studier har i uppdrag att utveckla Norges järnvägar och broar i norr. Dock blir det inte som man tänkt sig, bara en av de tre bröderna återvänder hem. De andra två flyr till andra städer till stor del på grund av olycklig kärlek och dumdristiga beslut.
Som läsare får man följa två av dessa bröder dels Lauritz i Norge och dels Oscar som hamnar i Nordafrika. Vi får uppleva ett stycke historia som jag finner fascinerande, naivt och med mycket stor framtidstro.
Jag är inte särskilt beläst i Norges historia men tycker att Guillou har lyckats bra med den rådande tidsandan. Jag har haft svårt att lägga ifrån mig boken för jag tyckte den var så spännande.
Jag ser verkligen fram emot hans kommande böcker och kanske att jag ger Arn-böckerna en chans.

Finns boken inne?

Water for elephants eller Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

För över tre år sedan läste jag Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow skriven av Sara Gruen. Bokens huvudperson Jacob Jankowski avbryter sina nästan avslutade veterinärstudier när hans föräldrar omkommer och det visar sig att familjen är totalt utblottad. Handlingen utspelar sig i depressionens USA där den unge Jacob av en slump hamnar på ett cirkuståg en natt. Han utger sig för att vara veterinär och får då stanna på cirkusen. Och så är den spännande, humoristiska, grymma och färgstarka berättelsen igång om livet på cirkusen. Cirkusdirektören, med sina närmaste män, har hårda nypor och passar man inte in så kan man bli avslängd från tåget när det rusar fram i natten på väg till nästa stopp. Ganska tidigt i berättelsen förälskar sig Jacob i primmadonnan Marlena som är gift med cirkusdirektören. En farlig kärlekshistoria spirar. Cirkuselefanten Rosie som Jacob får ta ansvar för är också viktig för berättelsen. Jag tyckte så mycket om boken och ville inte att den skulle ta slut och fortfarande lever berättelsen kvar inom mig.

Jag kände därför en viss tveksamhet när jag och tonårssönerna satt oss för att se filmen Water for elephants. Min erfarenhet, som jag delar med många, är att man inte ska se en film som bygger på en bok man tyckt om. Men jag tog risken och det är jag glad för. Filmskaparna har lyckats bevara och förvalta historien så att det blivit en klart sevärd film. Christoph Waltz spelar rollen som den grymme, men inombords svage, cirkusdirektören. Han försöker hålla sin fru men också hela cirkusen i ett järngrepp. Rollen som Jacob spelas av Robert Pattingson och jag föredrar honom mer i den här historien än i Twiglight-filmerna. Avslutningsvis kan jag tillägga att tonårssönerna uppskattade filmen lika mycket som jag.

Finns boken eller filmen att låna?

Nostalgi böcker X2

Efter en längre ledighet kan det vara skönt att starta upp hösten med den enklare sorten av litteratur, nämligen nostalgi litteraturen.

Det finns inget härligare än populärhistoria och det finns en uppsjö av denna sorts litteratur. Bland dessa hittade jag två måste ha böcker dels om barn-tvns historia och dels postorder genom tiderna med fokus på kläder. Så sätt er ner och koppla av till dessa två mysiga böcker.

Kom nu’rå! : barnprogrammen vi minns – eller helst vill glömma av Göran Everdahl – denna bok får nog vem som helst att känna glädje eller fasa för de barnprogram som visats under de senaste decennierna. Innehållet i boken får åtminstone mig att minnas tillbaka till barndomen och de härliga program visades. Även om jag är född den senare delen av 1900-talet, så har jag och många med mig fått chansen att uppleva Teskedsgumman, Lillstrumpa och Systeryster men framför allt Björnes magasin. Däremot har jag inte upplevt den uppsjö av politiska barnprogram som sändes under 70-talet eller de barnprogram som mina föräldrar fick växa upp med. Därför är denna bok så underbar att läsa. Orkar man inte läsa boken så finns det massor av foton i boken på Beppes godnatt saga, Boktipset och alla dessa julkalendrar.

Nästa bok får mig att skratta och samtidigt skämmas en aning. Det är nämligen boken Postordernostalgi av Jenny Olsson.
Det är inte så mycket text i denna bok utan här är det bilderna som får tala. Från mitten av 1950 fram till 1990-tal får vi minnas, påminnas eller upplysas hur modet en gång såg ut. Korta små text rutor  som beskriver i all enkelhet modet och tiden som var. I ärlighetens namn så kan jag säga att de kvinnliga plaggen går verkligen igen, jag kan känna igen mycket av de mode vi har idag. Jag är däremot tacksam över att det manliga modet INTE återkommit på samma sätt som det kvinnliga.

Passa på att läsa båda böckerna för det är en  påminnelse av det som en gång var!

Hjärtblad av Aino Trosell

Aino Trosell är en i sanning mycket uppburen och flerfaldigt prisbelönt författare med många titlar på meritförteckningen. Hennes Hjärtblad är den tjugonde romanen som präntats ned, getts ut och hyllats. Och jag hade tämligen höga förväntningar på den.

Trosell räknas till arbetarförfattarna och bara den informationen fick mig att begärligt sträcka mig efter den trosellska ljudboken. (Jo, jag valde alltså att lyssna på Hjärtblad, uppläsare är den alltid utmärkta Anna Maria Käll). Socialrealistiska skildringar av hårt slitande folk tycker jag nämligen alltid är mycket intressant. Varför? En anledning är givetvis det kulturhistoriska perspektivet, en annan är igenkänningsfaktorn och en tredje anledning är att jag genom de krassa skildringarna av hårt arbetande vanlig människor får en nyttig distans till dagens slit-och slängmentalitet och förstår än mer att uppskatta det jag har.

Hjärtblad är en utvecklingsroman och en historisk roman. Vi följer Hulda som föds och växer upp i det svältdrabbade Malung under andra hälften av 1800-talet. Det är djupt torftigt, eländigt och fattigt. Man arbetar helt enkelt för att överleva. Aino Trosell använder sig även då och då av lokaldialekten, något jag inte begriper ett dugg av, men till bokens försvar får jag i den löpande texten förklaringar till det som sägs.

Kära vänner, jag var tvungen att lägga ifrån mig den här boken och det grämer mig djupt eftersom den sägs vara en av Trosells bästa. Var den dålig? Nä, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag orkade helt enkelt inte forcera pratigheten för den är väldigt pratig.  Så, är det någon som kan ge mig ett uppmuntrande ord om den här boken? Är den så bra som det sägs? Är den värd att läsa? Och varför?

Allt som återstår av Elin Boardy

När jag i våras läste Mot ljuset av Elin Boardy blev jag intresserad av att läsa hennes debutroman också. Nu har jag gjort det och jag blev inte besviken.

Författaren har förlagt den här historien till Orust i Bohuslän och det är i början av 1900-talet. Emma växer upp som yngsta dottern på gården Morlandsstegen. Det är ingen stor gård men man äger sin mark och det finns hästar, kor, gris och höns på gården. Ingen svälter utan det finns alltid mat på bordet även om det är hårda tider. Tre av Emmas syskon utvandrar till Amerika, men Emma blir kvar tillsammans med sin far, Christian. Emma sliter med vardagssysslorna på gården precis som hennes mor gjorde före henne. En ljusglimt är tankarna på Rasmus, en av pojkarna i granngården. Rasmus har ett gott öga till Emma. På en logdans dansar de med varandra och Emma känner att det är något speciellt med Rasmus. Kanske kan det bli de två framöver? Men nej, när Emma är 17 år blir hon gravid med drängen på gården. Emil är äldre än Emma, men eftersom det är barn på väg gifter de sig. Emma är därmed fast på gården. Jag följer Emma i vardagsslitet och barnaskaran blir bara större och större…

Finns boken att låna?

Lyckad omläsning av Per Anders Fogelström

Som tonåring slukade jag Stad-serien av Per Anders Fogelström och hela mitt liv har jag lyckats behålla känslan av att böckerna var mycket läsvärda. Förutom känslan, kommer jag bara ihåg att huvudpersonen hette Henning. Jag läser aldrig om en bok, men nu har jag gjort ett lyckat undantag. Jag har nämligen sträckläst alla fem böckerna och det blev en lyckad omläsning.

Första boken Mina drömmars stad inleds med att 15-årige Henning år 1860 kommer vandrande till Stockholm med en dröm om ett bättre liv. Han överlever men lever långt från sin dröm. Så småningom träffar han Lotten som  blir hans hustru. De sliter hårt tillsammans för familjens överlevnad. Deras dotter Emelie, kan jag som läsare, sedan följa genom nästan hela serien, som löper över drygt 100 år.

Tre saker har fascinerat mig: 1. Att historien, åter igen, har fångat mig så till den milda graden. 2. All tankekraft som jag har lagt ner på att försöka räkna ut hur Stockholm såg ut då på den tiden. 3. Hur många gånger biblioteksböcker kan lånas ut. I boken I en förvandlad stad ser jag att boken lånats ut sedan 1967 (44 år!). En annan bok hade varit utlånad 123 gånger sedan 1989!

    

Så gör som jag, läs om eller läs för första gången Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen.

Om inte nu så när av Annika Thor

Annika Thor låter oss stifta bekantskap med sex personer som vi får följa från februari 1938 och fram till augusti 1943. Alla bor i Stockholm, men inte alla stöter på varandra. Ilse, Arnold och Paul är flyktingar från Tyskland. Ilse och Arnold är judar. Paul har arbetat fackligt. Chefen för Utlänningsbyrån, humanisten och människovännen Stig Holmberg och två anställda ingår också i det närmaste persongalleriet. Till utlänningsbyrån måste Ilse, Arnold och Paul gå med jämna mellanrum för att förnya sina uppehållstillstånd. Romanen följer de här sex huvudpersonerna. Tre mycket olika kärleksförhållanden löper också genom berättelsen. Jag som läsare märker hur exilen och ovissheten bryter ner flyktingarna, men också de som utövar makt förändras.

Annika Thor har skrivit en mycket läsvärd roman som vilar på dokumentär grund. Hon berättar ett stycke svensk historia som ger en bitter eftersmak, men jag är glad att jag läste Om inte nu så när. För om den här historien inte berättar nu när källorna fortfarande är tillförlitliga när ska den då berättas.

Finns boken att låna?

Mot ljuset av Elin Boardy

24-åriga Elly följer, i brist på annan sysselsättning och för att få lite spänning i sitt liv, med sin lillasyster Annie och hennes make Laurids på deras bröllopsresa till Malaysia. Året är 1947. Tillsammans med en dansk vän till systerns man gör kvartetten resan sjövägen och når så småningom Malaysia. Väl framme installerar de sig  på ett lyxhotell vid namn Cameron Hills Resorts och lever societetsliv med de andra hotellgästerna av olika nationaliteter. Det är tennis, drinkar, middagar och socialt umgänge, med avbrott för någon utflykt i djungeln. Vid något tillfälle besöker sällskapet en plantage där Laurids, som är läkare, också utövar sitt yrke. Då kan man ana att Elly störs lite av den koloniala ordningen. Hon förfäras av vad hon ser och upplever. Under vistelsen växer systrarna ifrån varandra. Annie går in i hustrurollen och är mjuk, kvinnlig och samarbetsvillig. Elly däremot när konstnärsdrömmar och dras till äventyret. Hennes ständiga följeslagare är skissblocket.

Jag tycker om Mot ljuset även om jag ibland tröttnade lite på det händelsefattiga hotellivet, men mot slutet av boken skruvas händelserna upp vilket påverkar hela sällskapet i allra högsta grad. Utan att avslöja alltför mycket får de till och med frukta för sina liv.  Jag blev också så pass intresserad av Elins Boardys författarskap så jag ska ta och läsa henne debutroman Allt som återstår.

Finns boken att låna?

Shaun Tans Ankomsten

Ankomsten är den första bok av australiensiske tecknaren Shaun Tan som publiceras i Sverige. Och det finns anledning att hoppas att det blir fler, för det här är på många sätt ett otroligt imponerande verk. Visuellt är den fantastisk. Tan är en tecknare utöver det vanliga, och att serien är helt ordlös gör bara teckningarna starkare. I rätt händer är det ett oerhört kraftfullt grepp att välja bort den dimension som språket utgör. Plötsligt står och faller serien med skaparens förmåga att hantera det som är grunden i serieberättandet, nämligen det sekventiella berättandet, att bryta upp ett skeende i delar på ett sätt som får läsaren att förstå och följa handlingen. Inga frestande genvägar i form av förklarande textplattor eller informationsfyllda pratbubblor finns att fly till. Detta grepp skapar gärna en väldigt konkret handling, eftersom det är just handlingar och händelser som syns i bild. Och, paradoxalt nog, så är den textlösa serien sällsynt väl anpassad till ett mer fantasibetonat berättande. Utan möjlighet att uttrycka abstrakta begrepp och tankar får sagoinslagen en extradimension av att inte förklaras.  Shaun Tan utnyttjar detta alldeles utmärkt väl i ”Ankomsten”.

Handlingen i Ankomsten är i grunden enkel. En man lämnar sitt land och sin familj för att hitta lyckan i ett främmande land. Attributen är hämtade från två separata håll. Den ena är en klassisk fantasy, med underliga djur och exotiska miljöer. Den andra är förra sekelskiftet. Mannen kommer från en värld där vedspisar och ångbåtar är tongivande till en värld som kombinerar förra sekelskiftets teknologiska nivå med fantasyns exotism.  Med Tans känsliga gråskalor och skickliga, rytmiska berättarteknik går dessa världar alldeles utmärkt ihop. Underliga sagodjur och konstiga tecken gör mannens känsla av att vara främmande i ett nytt land visuellt påtaglig, samtidigt som vi som läsare känner igen oss och känner oss hemma redan från början.  Och kanske är det här jag saknar något. Kanske är det förlagets ord om att Tan ”ofta berör sociala, politiska och historiska ämnen” som stör. För det här är i grunden en saga. Även om hälften av de tongivande attributen är hämtade från vår värld, är de ändå bara kulisser. Att emigranterna är hämtade från Ellis Island och att soldaterna som härjar i en tillbakablick är inspirerade av första världskrigets marscherande arméer gör det inte till en historisk anspelning, för det är den sociala inlevelsen allt för grund. I stället tjänar sekelskifteskulisserna som en saga i sagan, som en uppsättning bilder vi kan relatera till, men som tagits ur verkligheten och gjorts till symboler för en tid som är så pass avlägsen att vi inte längre lever i den. Jag kan inte hjälpa att jag saknar en problematiserande dimension i Ankomsten. Nu får vi i stället en saga med en sagas dramaturgi och upplösning. En man med ett problem kämpar mot motgångar, löser dem och sedan slutar allt lyckligt. Det är inte det sämsta, men när man får så mycket av Shaun Tan önskar jag att vi fått ännu mer.

recensionen är tidigare publicerad i Seriefrämjandets tidskrift Bild och Bubbla

8 mars = internationella kvinnodagen

Dagen till ära tänkte jag tipsa om en specifik sorts serier. Under början av 00-talet började (äntligen) kvinnorna på allvar dyka upp på den svenska seriemarknaden. Dessa kvinnor gör satirserier med en feministisk och politisk touch. Förvisso har det funnits några kvinnliga serieskapare tidigare, som Cecilia ”Ensamma mamman” Torudd och Lena ”Alla kan tralla” Ackebo. Men det var som sagt på 00-talet som fler dök upp. Dessa serier är alltjämt populära och väl värda att läsa. Och en dag som denna passar alldeles utmärkt att göra det på.

Nanna Johannson är en av många intressanta serieskapare som gått/går i serietecknarskolan Kvarnby Folkhögskola i Malmö. Hon slog igenpm det albumdebuten ”Fulheten”.Skämten i Fulheten är lika enkla som geniala. Johansson har helt enkelt kastat om de traditionella könsrollerna, vilket gör serierna både mycket roliga och tankeväckande. Albumet består både av skämtteckningar och kortare serier. Serieskaparens tecknarstil går i den spretiga, ”fula” Galago-inspirerande skolan. En tecknarstil jag egentligen har ganska svårt för men här harmonierar det så bra med skämten att jag knappt märker hur den är tecknad.

Finns fulheten inne?

Nina Hemmingson är en annan serieskapare  som leker med traditionella könsroller genom att skämta om könsmaktsordningen i Sverige. Hennes hittills kanske bästa och mest helgjutna album är ”Jag är din flickvän nu” som också är Hemmingsons första album hon gjort helt själv (den läsvärda debuten Hjälp gjordes i samarbete med Sara Olausson). Även Hemmingsons teckningar är medvetet fula och de passar innehållet som handen i handsken. En passande, tänkvärd och underhållande läsning idag.

Finns ”Jag är din flickvän nu inne”?

Loka Kanarp ligger bakom en annorlunda serie vid namn ”Pärlor och Patroner: 60 historiska kvinnoporträtt”. Serieskaparens tanke var att skapa en strippserie (klassiska tre-rutors serier) som kunde publiceras i dagstidningar  och därmed nå en större publik men som ändock inte var humoristisk som dagsstrippserier oftast är. Kanarp ville istället göra ett mer seriöst innehåll och kombinerade därmed sina två intressen, historia och feminism. Resultatet är mycket läsvärt. 60 kvinnor porträtteras i denna samlingsvolym. Det de har gemensamt är att de på olika sätt varit framgångsrika. I övrigt skiljer de sig åt. Varje porträtt är på en sida i fyra rutor och bland de kvinnor som presenteras kan Lizzie Borden, Marie Curie och Janis Joplin nämnas. Kvinnorna brukar i regel få en undanskymd plats i historien och denna bok är en utmärkt ingång i detta ämne.

Finns ”Pärlor och patroner” inne?

Den hemliga skriften av Sebastian Barry

Den hemliga skriften handlar om den nu 100-åriga Roseanne, som tidigt i sitt liv blev intagen på ett mentalsjukhus. Mentalsjukhuset ska nu stängas. Hon börjar skriva ner sina minnen för att förstå sitt tragiska liv. Samtidigt går hennes läkare, doktor Grene, igenom hennes journal för att bedöma hennes möjligheter att kanske återvända till ett liv utanför sjukhuset. Det nyöppnade sjukhuset får nämligen inte plats med alla patienter.

Roseanne växer upp under enkla förhållanden på den irländska landsbygden på 30-talet. Landet skakas av oroligheter och Roseannes familjeliv är också stundtals kaotiskt. Roseanne blir en omsvärmad skönhet och hon gifter sig med sin älskade Tom, mot hans familjs vilja. Den katolske prästen lyckas efter tid upphäva deras äktenskap vilket krossar Roseannes förstånd. Allt eftersom jag läser boken får jag fler pusselbitar och på någon av de sista sidorna upptäcker jag något fantastiskt , men vad det är ska jag inte avslöja.

Sebastian Barry är en etablerad författare i Storbritannien. Den hemliga skriften blev en av de mest sålda böckerna i Storbritannien 2009 men det är den första boken av författaren som översatts till svenska.

Finns boken att låna?

Krig och fred i juletid

Planen var att under julen läsa Paul Austers Osynlig och Karl Ove Knausgårds Tid för allt. Men det blev inte riktigt så. Istället ropade en tjock klassiker till mig från hyllan – Leo Tolstojs Krig och fred (1865-69). Så den blev det! Och den räckte ett bra tag.

Tiden är 1800-talets början, kriget är Napoleons. På ett mycket levande sätt skildrar Tolstoj dels de fina salongerna och de allianser, mer eller mindre av kärlek, som skapas mellan familjer och krigsscenerna och de allianser som bildas mellan länder. Det är ibland obehagliga skildringar från slagfälten som får mig, som annars inte är intresserad av krigslitteratur, att av spänning snabbt söka mig framåt i texten.

Persongalleriet är stort och kräver en viss fram-och-tillbaka-bläddring av läsaren. En del personer följer författaren under en längre tid, en del skrivs ut ur handlingen. Några som läsaren kommit nära försvinner på dramatiska vis, en del kommer oväntat tillbaka. Här finns unga romantiska kvinnor, idelistiska män och strateger för både känsloliv och krig.

Det är speciellt att läsa sådana här klassiker som man på förhand har en föreställning om. Just den här var mer intressant än jag förväntat mig, hade mer kött och blod än jag trott. Men det ska erkännas att jag ögnade igenom partier där författaren mer deskriptivt skildrade kriget och dess historia.

Detta är en ”riktig” roman full av berättelser, personligheter och dramatiska händelser – vare sig det handlar om den fina salongen eller krigsskådeplatsen.