En stycke förtjusande deckare – Mörkt motiv av Louise Penny

Jag har med mycket nöje läst Mörkt motiv av Louise Penny som är den första boken i serien om kommissarie Armand Gamache och som utspelar sig i den pittoreska kanadensiska byn Three Pines. Det här är långt ifrån någon gastkramande makaber thriller utan snarare en trivsam liten sak (om man nu kan göra gällande att deckare kan vara trivsamma). Det påminner faktiskt lite om Morden i Midsomer-stuket. Ja, ni vet, det var en gång en liten idyllisk by där vardagen lunkar fram i lågt tempo. Plötsligt begås ett mord mitt i idyllen och de (till synes) gemytliga byborna vill gärna hjälpa den problemlösande hjälten för att lösa gåtan.

Mörkt motivs mordoffer är Jane Neal, pensionerad lärarinna och anspråkslös hobbykonstnär. I början av boken får hon en minst sagt uppseendeväckande målning antagen till en lokal konstutställning. Jane Neal hittas sedermera i skogen med hjärtat genomborrat av en pil. Mordet sker på hösten och det är jaktsäsong för pilbåge så är det inte otroligt att hon blivit skjuten av misstag. Men visst är det ett förvånansvärt sammanträffande att Jane Neal råkade bli dödad just som hon för första gången lämnat in en tavla till den lokala konstutställningen? Och dessutom så nära inpå hennes avhyvling av de tre förklädda pojkar som kastade gödsel på krogen och krogens ägare, två homosexuella män? Klart att vår hjälte Armand Gamache anar ugglor i mossen….

Jag charmas av miljön, jag njuter av det smålustiga fantasifulla språket och jag bedåras av alla unika karaktärerna som cirkulerar i boken. Det här är helt enkelt en riktigt förtjusande läsupplevelse. Inget annat!

Trevlig läsning!

Ps; Louise Penny fick deckardebutantpriset New Blood Dagger Award för ”Mörkt motiv” 2006. Hon har redan skrivit ytterligare sju böcker om Gamache och Three Pines, och till allas vår gränslösa glädje kommer hennes andra på svenska, ”Nådastöt”, redan i november.

Dewey Decimal av Nathan Larson

Nathan Larson är för oss i Sverige kanske mest känd för att vara gift med svenske musikern Nina Persson (A-Camp, Cardigans). Han är annars själv en ganska välkänd musiker och har gjort filmmusik till filmer såsom ”Boys Don’t Cry” och ”Lilja 4-ever”. Nu breddar han sin CV med att debutera som författare till romanen ”Dewey Decimal”.

Romanen, som är den första i en trilogi, utspelar sig i en nära framtid där världen mer eller mindre gått under i en kombination av influensapandemi, en storskalig terrorattack och Wall Streets totala kollaps. Bokens huvudperson är en agent som endast har diffusa minnen av sitt förra liv. Han minns inte ens sitt namn utan kallas för Dewey Decimal eftersom han intagit ett bibliotek på 42:nd Street i New York. Han börjar kategorisera böcker enligt bibliotekssystemet Dewey Decimal,(därav namnet), för att få en struktur i sitt liv. Han jobbar även som indrivare åt en hänsynslös distriktsåklagare.

Det intressanta med karaktären Dewey är hur han mår. Han lider av enorma tvångstankar och har en renlighetsfobi (han bär alltid med sig handsprit). Eftersom han inte är i världens bästa skick glömmer han ibland vad han håller på med vilket ger ganska roliga resultat ibland. Men annars är romanen inte uppenbart rolig utan har en ton av gravallvar. Men eftersom huvudpersonen är så komplex och som läsare vet man aldrig vad han får för sig att göra blir det mycket underhållande.  Romanen har ett visst släktskap med den underhållande Moderlös i Brooklyn av Jonathan Lethem.

”Dewey Decimal” är den hittills mest underhållande roman jag läst i år och jag längtar efter nästa del.
Finns boken att låna?

Den sista goda människan

Lars von Trier är väldigt intresserad av att göra något av den här storyn och då kan den ju inte vara annat än bra…?

A.J. Kazinski är en pseudonym för filmaren och författaren Anders Rønnow Klarlund och författaren Jacob Weinreich.

En serie mycket ovanliga mord inträffar runt omkring i världen. Någon eller några tar livet av ”goda människor”. ”Goda människor” är människor som arbetar med att rädda andra människors liv. Det handlar om barnläkare, nödhjälpsarbetare och människorättskämpar bland annat. Alla döda är brännmärkta med ett nummer på ryggen. Historien går ut på att det alltid, sedan tidernas begynnelse finns trettiosex rättfärdiga människor i världen. Om de dör, går jorden under… Mördarna måste hittas. Snabbt!

Ju mer vi tränger in i den här historien, tillsammans med vår problemlösande hjälte, Köpenhamnspolisens mästerlige gisslanförhandlare men dessvärre också mycket flygfobiske Niels Bentzon och astrofysikern Hanna Lund han hittar längs med detta underhållande drama, desto mer intrikat blir det. Intrikat såtillvida att jag kommer på mig själv att inte fatta varför saker och ting händer. Egentligen fattar jag inte alls. Men märkligt nog tycker jag ändå om att läsa den här deckaren/thrillern. Den har ett bra och snabbt driv och det är väldigt häftiga vändningar i bästa Dan Brown-anda. Stoffet är en tacksam (och ack så välbekant) blandning av tro och vetenskap med apokalyptiska undertoner.

Jag låter ändå lite missbelåten, inte sant? Låt dig inte luras av min ton, ta istället till dig att jag faktiskt gillade Den sista goda människan.

Trevlig läsning

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom

En bok i bokbussmiljö är ju svår att motstå för en bibliotekarie! Är den sedan humorisktiskt och kvickt skriven och utspelar sig på den irländska landsbygden blir det hela ännu mer angenämt!

Bokens huvudperson, Israel Armstrong, är en bokälskande vegetarian. Han har inte riktigt fått fart på sin karriär som bibliotekarie, men nu har han till sist fått ett arbete på ett litet landsortsbibliotek i Irland.

När han efter en lång resa äntligen kommit fram, möts han dock av besvikelser. Han får veta att biblioteket är stängt av ekonomiska skäl, att hans chef har ”glömt” att meddela honom detta och att hans tjänst istället kommer att vara som bokbussbibliotekarie. Bokbussen har stått undangömd i en lada i flera år, ”räddad” av driftiga bybor från försäljning eller skrotning och dess skick är därefter.

Nästa problem dyker strax därpå upp. Det finns varken bokhyllor eller böcker i bokbussen, och var har det nedlagda bibliotekets 15 000 böcker tagit vägen? Israel, som mest av allt längtar hem till London, måste motvilligt sätta i gång med att leta efter dessa böcker, och ingenting går som han tänkt sig.

Den som förväntar sig en rafflande thriller, kommer att bli grymt besviken. Det här är mer myspys och humor än spänning och kluriga deckargåtor. Israel är en klassisk antihjälte, motvillig och missnöjd, och han möter ett lång rad av udda karaktärer som befolkar byn. Det är underhållande och skojigt, och tydligen är ytterligare två böcker på gång om den ofrivillige detektiven Israel Armstrong.

 

De illasinnade – otäckt och makabert

Avrättning och tortyr ansågs vara ett folknöje förr. Uppeggade och blodtörstiga folksamlingar skränade och skrek och applåderade vid giljotiner och galgbackar, vid barbariska steglingsritualer, korsfästelser och smärtsamt utdragande av naglar. Sade jag förr? Då hade jag fel, publik grym tortyr pågår, som alla vet, på flera ställen i världen även idag. Även i böcker.

Jag tror att ni nu vet vad som komma skall. Stona Fitch bok De illasinnade antyder redan i titeln att detta inte är någon särskilt gullig läsning. Törs du låta dig svepas med av iskall, makaber läsning om människors ondska är detta boken för dig.

Amerikanen Eliott Gast är en livsnjutare, en sann gourmet med ett välbetalt jobb som obskyr diplomat för amerikanska affärsintressen i Bryssel. En natt, när han aningen rund under fötterna traskar hemåt efter en luxuös restaurangmiddag, kidnappas han av en terrorgrupp som utsätter honom för ett sällsynt grymt experiment. I en vitmålad, kameraövervakad lägenhet berövas han sina sinnesförmågor, smak, hörsel, känsel, syn, ett efter ett. Hans förklädda fångvaktare hittar helt nya, grymma användningsområden för filékniven, strykjärnet, ishackan, teskeden, lödpennan och rivjärnet. Som om detta inte vore nog så filmas övergreppen och läggs ut på nätet för allmän beskådan. Webbpublik från hela världen donerar pengar om de vill att den grymma tortyren ska fortgå. Och den stora massan av miljontals tittare visar att det är precis det de vill. Under fyrtio dagar (och nu ser ni den bibliska associationen) pågår tortyren av Eliott Gast.

Det verkar som om romanen tappert kämpar med att föra fram ett slags politiskt budskap, kritiken mot terrorism och maktkorruption är påtaglig. Det lyckas inte särskilt bra. Men det är inte det De illasinnade handlar om. Den socialpsykologiska skildringen är däremot lysande, den lyckas nämligen framhäva på ett synnerligen skrämmande sätt att skadeglädje, att finna nöje i andras olycka, är en del av människans ondskefulla natur. Och att den här mindre smickrande mänskliga egenskapen eskalerar och går bärsärk när man ingår i en gruppgemenskap.

  Kära vänner, ni får ingen jättetrevlig läsning men väl läsvärd sådan!

Mannen som föll i glömska

Föreställ dig att du kommer hem en dag från jobbet,
och din partner har ingen aning om vem du är. Du och ert liv tillsammans är bortsuddat ur hennes minne. Hon blir rädd för dig och bussar hunden på dig för att få ut dig ur huset. Du förstår ingenting och tror att hon blivit sjuk eller drabbats av minnesförlust. Men det är inte hon som har drabbats av något, det är du som har blivit en av de glömda. Inte heller din egen mamma känner igen dig, och dina arbetskamrater stirrar frågande på dig när du dyker upp på jobbet. De undrar om de kan hjälpa dig med något, och när de sedan vänt bort blicken och får syn på dig för andra gången ser de lika frågande ut; du är bortglömd igen.

När Jack inser att ingen minns honom, får han panik. Han försöker intala sig själv att det är något övergående, men tiden går och inget förändras. Han får kontakt med Marie, en annan bortglömd. Hon berättar att det finns fler glömda, flera av dem bor tillsammans i ett kollektiv. De har hjälp av en kvinna som har förmågan att minnas dem, sådana personer kallas för länkar. Så småningom upptäcker Jack att han också har en länk, men den personen minns bara Jack, inte de andra glömda. Livet som bortglömd är skrämmande, och det är svårt att lägga ifrån sig boken, man vill verkligen veta hur det ska gå för Jack och de andra glömda. Som stort fan av John Ajvide Lindqvists böcker, hade jag hoppats att hans förmåga att gripa tag och berätta otroliga saker på ett trovärdigt sätt skulle ha smittat av sig på hans fru. Smitta eller inte, Mia Ajvides debutroman är riktigt bra!

Finns boken att låna?

Rapport sommarläsning: Fallet Kalteis

Under 1930-talet bodde Josef Kalteis i München med fru och 2 barn. Han var arier och medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet. Han våldtog ett hundratal kvinnor och dödade fem. Några kapitel i boken är utdrag ur rättegångsprotokoll som upplevs som om de vore tagna direkt ur verkligheten.

Josef Kalteis cyklar runt i München. Han drivs av en stark oro. Under tiden tar Kathie tåget dit för att söka arbete. Förväntansfull ser hon fram emot den vecka hon ska stanna där. I kapitlen som följer berättas historien om Kelteis och hans offer ur olika personers vittnesmål om händelser i staden. Offren och deras anhöriga kommer till tals. Den kyla och brutalitet som Kelteis haft när han gett sig på sina offer, kommer fram särskilt tydligt när hans fru Walburga beskriver sin tillvaro med honom. Han är oberäknelig och våldsam även när hon väntar hans barn. I ett avslutande PM från rättegången, som blev en hemligstämplad statsangelägenhet, dömdes han till arkebusering.

Läsningen av den här boken tillhör inte mina bästa stunder. Dramatiken uppstår aldrig riktigt i texterna. Det känns rörigt. Det kan ju låta konstigt med tanke på det händelserika scenariot men jag tilltalas inte alls av det här. Författaren Andrea Maria Schenkel fick strålande kritik för Mordbyn (2008). Den boken har ett liknande upplägg men är mer sammanhållen och gav mig en mycket bättre läsupplevelse.

Finns boken att låna? >>

Melbourne noir

Miljön i Peter Temples nya roman Sanning – belönad som bästa bok i Australien 2010 – är så långt man kan komma från de vackra vykort och soliga strandstereotyper som vanligen tillhandahålls av turistindustrin.

Huvudpersonen Stephen Villani är chef på mordroteln vid Victoriapolisen. Boken tar sin början i en lyxvåning i centrala Melbourne där en ung flicka hittas död i ett badkar med bruten nacke. Detta blir inledningen på en resa ner i en helvetesspiral av våld och korruption där ingen tycks helt fri från skuld. Läsaren får följa Villanis jakt på en sanning som han ofta verkar ensam om att vilja finna.

Sanning är en annars skitig skildring där Melbourne visas från dess allra mörkaste sida; boken visar, så att säga, vykortets baksida. Romanen befolkas mestadels av horor, korrumperande poliser och politiker, tvivelaktiga tjänstemän, knarkare och kallsinnade mördare. Människans mörka sidor – både på utsidan och insidan – fläks upp med knivskarp precision.

Språket är korthugget och rappt. Korta kapitel staplas på varandra och driver upp tempot i boken. Men Temple lyckas trots detta göra ganska mycket av den språkliga framställningen. Bildspråket, där döden är ständigt närvarande, är ofta väldigt precist. Temple förstärker detta genom att mänskliggöra tingen. Han talar om ”död, hård jord”, ”bilkadaver”, ”en het, död, rökluktande värld” och glödlampan som ”sprakade till, avrättade sig själv med en elchock”. Dessutom ligger en ständig hotbild som en slöja över boken, skickligt frammanad av författaren i form av bränderna som rycker allt närmare staden.

Bilden av kommissarie Villani följer ett typiskt krimdeckarmönster; en frånskild kvinnokarl, svårt präglad av sitt arbete som röker, gärna tar sig ett glas och dras med en ansträngd familjesituation. Detta skulle kunna bli trist och banalt, men jag tycker att Temple reder ut det riktigt bra. Således: den dystra stämningen till trots är detta svarta Melbourne – detta Melbourne noir – väl värt ett besök. Boken kan naturligtvis lånas på Stadsbiblioteket!

Dolda djup av Ann Cleves

Jag har inte riktigt nerver för att läsa deckare. Jag avslutar dessutom alltid dagen med att ligga i sängen och läsa, en kvällsrutin som absolut inte får brytas om jag vill möta John Blund enkelt och snabbt. Om jag tycker att ”godnattsagan” är otäck är risken stor att nattens drömmar blir av den skrämmande sorten. Men ibland tar jag mod till mig och eftersom jag sen tidigare vet att Ann Cleeves deckare är bra och inte av den mest skrämmande sorten bestämde jag mig för att läsa hennes nya, Dolda djup. Tack vare en kollega har jag tidigare läst de deckare som Ann Cleeves förlagt till Shetlandsöarna med huvudpersonen kommissarie Jimmy Perez. En för mig ny och spännande miljö och dessutom en trevlig, av livet lite kantstött, person. Nu har Ann Cleeves skapat en ännu mer kantstött person, nämligen Vera Stanhope. Vera är en medelålders polis som lever ensam sedan hennes pappa dött. Hon beskrivs som stor och tung och hon avslutar dagarna med att ta några glas för mycket. Dolda djup utspelar sig i nordöstra England, på gränsen till Skottland och där mördas två unga människor och båda två hittas omgivna av vatten dekorerat av blommor. Vera Stanhope och hennes underhuggare verkar ha med en mördare som tycks göra konst av döda kroppar.

Läs gärna Dolda djup och fortsätt sedan och läs Svart som natten, Vita nätter, Rött stoff och Blå gryning.

Ann Cleeves deckare på biblioteket

Gastkramande och oväntat i villaidyllen

Kommer aldrig mer igen beskrivs i baksidestexten som en gastkramande thriller och en riktig bladvändare, jag kan inte göra annat än att hålla med. Petter Lidbecks senaste bok under pseudonymen Hans Koppel är så spännande att jag bara inte kunde sluta läsa. Ylva Zetterberg bor med man och dotter i ett lugnt villaområde utanför Helsingborg. Hon har tidigare varit otrogen mot sin make Mike men nu upplever han att deras förhållande är bättre. Därför försöker han hålla sig lugn när Ylva en fredag inte kommer hem efter jobbet, hon är väl bara ute med jobbarkompisarna.. Men timmarna går, natten går, förmiddagen går och Ylva hör inte av sig. När Mike kontaktar polisen vänder de misstankarna mot honom, men utan bevis. Tiden går och sorgen efter Ylva stillnar, inte ens Mike tror längre att hon är vid liv. Men Ylva lever, hon befinner sig betydligt närmare hemmet än någon kan föreställa sig. En bildskärm kopplad till en kamera som filmar hennes eget hus är hennes enda fönster mot omvärlden, men hur mycket hon än skriker, är det ingen som hör henne.

Finns boken inne?

Fossiler, mord, hemligheter och intriger i Köpenhamns akademiska och undre värld

Dinosauriens fjädrar är en deckare med två potentiella mord, den har alla egenskaper en bladvändardeckare bör ha. Men det är också en kärlekshistoria och ett drama om föräldraskap och familjehemligheter. Miljön är inte heller den vanligaste för att vara en deckare, vi får följa biologidoktoranden Anna Bella Nor runt på olika akademiska institutioner, vetenskapliga seminarier och underjordiska samlingssalar med fossiler. Det är bara några dagar kvar tills hon ska ta sin doktorsexamen om fåglarnas släktskap med dinosaurierna, då hennes handledare hittas död på sitt arbetsrum, med Anna Bellas avhandling i knät. Handledaren har i många år haft en dispyt med en kanadensisk forskare som just nu befinner sig i Köpenhamn för ett seminarium. Vi får också följa polismannen som ska utreda dödsfallet, från de vetenskapliga institutionernas intrigmakeri och kamp om sin fortlevnad, via parasitexperter och vidare till köpenhamns fetisch-klubbar. Även i polismannens liv finns många hemligheter som pockar på uppmärksamhet, de tillsammans med den ilskna Anna Bella gör det svårt för honom att koncentrera sig på utredningen.

Författaren Sissel-Jo Gazan är själv biolog, och Dinosauriens fjädrar är den första av hennes 4 romaner som kommit ut på svenska. Hon är en av Danmarks mest uppmärksammade nya kriminalförfattare och det med rätta, Dinosauriens fjädrar är så mycket mer än ”bara” en spännande deckare.

Finns boken inne?

Mr Clarinet av Nick Stone

Det här är engelske Nick Stones romandebut och en prisbelönad sådan. Bland annat har romanen kammat hem anrika brittiska deckarpriset Silver Dagger Award.

Mr. Clarinet handlar om den före detta Miamipolisen Max Mingus (vilket fantastiskt namn). Han mördade två mördare i tjänsten och fick ett sjuårigt fängelsestraff för det. Nu har han kommit ut men har inget att komma tillbaka till i och med att hans hustru omkommit i en olycka under hans fängelsevistelse. Därför tackar han ja till ett erbjudande, vad annars ska han göra?

För tio miljoner dollar ska han hämta hem multimiljonären Allain Carvers son Charlie, som tre år tidigare kidnappats på Haiti. Men Haiti är helt annorlunda än Miami. Den gamla och mycket hemlighetsfulla voodoo-kulturen lever och frodas. Mingus upptäcker att han hamnat i ett mystiskt land fyllt av boukurer, houngans och myten kring den mystiske Mr. Clarinet.

Jag har läst en hel del om voodoo-mytologin tidigare och det är tydligt att Nick Stone även gjort det. Det är en intressant skildring av ett land och en folkreligion som beskrivs. Det är kul tycker jag i och med att Haiti och Voodoo oftast inte brukar finnas inom populärkulturen. Och när den gör det är den fylld av zombies och andra myter som slarvas bort. Men här är det välskrivet och mångdimensionellt.

Med karaktären Max Mingus har Nick Stone skapat en mycket hårdför polis som är i samma skola som Michaels Connellys hjälte Harry Bosch, Lee Childs tuffing Jack Reacher och Dennis Lehanes deckarduo Patrick McKenzie och Angela Genarro. Om inte tuffare.

Nick Stone och framför allt Max Mingus var en mycket trevlig bekantskap. Nu hoppas jag det kommer fler böcker om denne anti-hjälte.

Finns boken inne?

Moderlös i Brooklyn av Jonathan Lethem

Det här är en mycket annorlunda deckare. Uppfriskande är bara förnamnet!

Boken utspelar sig, som titeln mycket riktigt säger, i Brooklyn. Frank Minna rekryterar mer eller mindre slumpmässigt (med undantaget att han vill ha vita) fyra föräldralösa barn från ett barnhem. Minna driver  en kombination av hyrbilsfirma, detektivbyrå och gangsterliga och behöver ”muskler”. De fyra pojkarna, kallade Minnamännen, vet egentligen inte riktigt vad de håller på med. De är missanpassade individer som i Frank Minna finner en fadersfigur.

Men så mördas Minna och Minnapojkarna blir tvungna att ”på riktigt” bete sig som detektiver. Bokens berättarjag är Lionel Essrog, som lider av både Tourettes syndrom och tvångstankar, som att han måste öppna och stänga bilens handfack sex gånger innan han kan gå ut ur den.

Nu skulle en sådan premiss kunna bli fånig om författaren inte vore skicklig. Tur då att Lethem är mycket skicklig. Han lyckas i Lionel beskriva en individ på ett så trovärdigt sätt att jag inbilar mig att jag vet hur det är att lida av Tourettes syndrom. Lionel känns helt enkelt som en trovärdig och mångdimensionell person av kött och blod. Precis som de övriga missanpassade individerna.

”Moderlös i Brooklyn” påminner om en klassisk hårdkokt deckare i sann Raymond Chandler-anda men där den hårdkokte hjälten inte alls är hårdkokt utan bara sjuk.

Det här är en av de mest underhållande och läsvärda deckare jag läst på år och dar. Finns boken att låna?

Vart tog den söta lilla flickan vägen av Åsa Lantz

Som 15-åring skickades Yi Young från sin fattiga familj i Kina till Sverige med löften om fin utbildning. Väl på plats i Sverige hålls hon inlåst tillsammans med flera andra kinesiska flickor och hon utsätts för sexuella övergrepp. Ett övergrepp resulterar i ett barn, som tas ifrån henne.

15 år senare är det dags för hennes hämnd. Den nu 30-åriga dokumentärfilmaren Yi Young har länge väntat på att få berätta sanningen. Hon planerar att leverera sanningen i en dokumentär i tre delar på Svt. Många – människosmugglare, myndigheter och storföretag – har anledning att oroa sig för vad Yi ska avslöja. Den första delen avslutas med en närbild på hennes stympade kön. Hur kan Yi som har kinesiskt påbrå vara könsstympad? På premiärkvällen faller dokumentärens producent ut från ett hotellfönster och slår ihjäl sig. Mord eller självmord? Yi får en brutal varning och väljer att gå under jorden. Yi har en vän, den misslyckade dramatikern Viggo Sjöström. Viggo kontaktas av en nyutnämnd minister som vill att Viggo mot betalning ska hitta Yi.

Vart tog den söta lilla flickan vägen är en bok med högt tempo som överraskar och inger thrillerkänsla i kroppen. Jag ska gärna läsa mer av Åsa Lantz.

Finns den att låna?

Mästerligt obehagliga Osynliga händer

Stig Saeterbakkens spänningsroman Osynliga händer har något år på nacken (2009). Ett klassiskt citat gör dock gällande att: ”De äldsta böcker är helt nyutkomna för dem som inte läst dem”. Det är väl då en väldig tur för alla våra kära biblioteksbesökare att det alltid finns omåttliga mängder bra böcker att låna hem när man besöker oss. Som den här som jag hittade av en slump: Osynliga händer.

Vi är i Oslo. Dunkelt, dystert och regnigt. I den här dystra miljön möter vi Kristian Wold, en ensam tungsint polis utan någon större vänskapskrets. Hans fru är trasigt depressiv vilket bidrar till att livskraften ur äktenskapets tvåsamhet urlakats. Kristian Wold möter en kvinna, Inger, i tjänsten och faller handlöst för henne. Kristian Wold ska utreda (och avveckla) Ingers fjortonåriga dotters försvinnande ett år tidigare. Ingen hyser längre något hopp om att återfinna henne, ingen utom Inger.

Kristian Wold visar sig vara en inte helt genomtrevlig man. Supandet är hejdlöst, han är beräknande och våldsam. Han misshandlar sin hustru, tvingar till sig sex av prostituerade när Inger stöter bort honom. Och begäret efter Inger brinner hela tiden hett hett hett. Så småningom inser Kristian Wold att det är förlusten av dottern som håller dem samman. Dottern framstår allt mindre som ett offer och allt mer som en konkurrent om Ingers kärlek…

Det kärva och ekonomiska språket utan onödigt och lindrande bildspråk förstärker den dystra stämningen i boken. Förhållandet mellan Kristian Wold och Inger känns också synnerligen desperat och krävande i det starka begäret för varandra vi känner brinna hos dem men samtidigt är det så oerhört ömsint och äkta.  Hela stämningen är dock hela tiden så oerhört obehaglig.

Under läsningen förstår och accepterar och förlåter jag allt det olustiga som sker, det som är riktigt frånstötande, även om jag känner att jag inte vill. Osynliga händer är en nattsvart thriller som sätter djupa spår i själen eftersom den prövar min förmåga att förstå balansen mellan ont och gott. Den är mästerligt, mästerligt obehaglig i all sin svärta och sorg.

Jag önskar er spännande läsning, kära vänner