TAN – en verklighetsbaserad roman om mannen som bara kunde säga – TAN. Paris 1840.

Monsieur Leborgne anländer till Hospice de Bicêtre utanför Paris. Han är 30 år gammal. Han kan räkna och förstår vad folk säger men trots att hans syster Beatrice försökt lära honom franska språket får han bara fram ett enda ord – Tan. Det blir hans namn. Stumheten har isolerat honom, gjort honom sårbar. Han har mest legat till sängs och haft svårt att äta sista tiden. Anfallen har varit mycket svåra och vissa dagar har han inte klarat av det praktiska arbetet i lägenheten. Beatrice har en egen rörelse och kan inte hjälpa och försörja honom längre.

Droskan för dem allt närmare doktor Gilbert och den undersökning som väntar före inläggningen. Men på sjukhuset kan ingen förklara hans sjukdom. Han hamnar på avdelningen för konvalescenter. En övervakare följer honom till en stor sal med 20-30 sängar. Den ska bli hans hem ett tag framöver. Han har en enda önskan, ett enda hopp, att kunna tala.

Romanen gavs ut 2012 och baseras på den verklige man, som var den omtalade neurologen och antropologen Paul Brocas första kända patient. På Musée de l´Homme i Paris bevaras hans förtvinade hjärna, som röntgats och studerats många gånger. Den vetskapen gör läsningen mer spännande. Texten är skriven med känsla och är mycket lättläst. Hos mig lämnar den kvar en ömhet för den här mannen, hans kamp med språket och omgivningen som ständigt misstolkar det han försöker förmedla. Tans situation på sjukhuset kan liknas vid en fängelsevistelse. Han får besök av Beatrice men inte av sina andra anhöriga.

Margareta Lindholm, doktor i sociologi och forskare debuterade som skönlitterär författare 1997 med romanen Assar. Hon har sedan publicerat 7 romaner och 4 facklitterära böcker. För åtta år sedan, 42 år gammal, drabbades hon av en stroke som nästan tog hennes liv. Romanen om Tan är inte självbiografisk men erfarenheterna av total afasi delar hon med monsieur Leborgne. Hon förstod vad folk sa omkring henne men kunde inte tala eller läsa. Hon blev en författare utan ord.

Underbara Strindberghyllningar

I år, 2012, är det 100 år sedan August Strindberg gick ur tiden. Strindbergsåret är i skrivande stund i full gång. Både i Sverige och ute i världen sker en mängd aktiviteter. Personligen har undertecknad varit involverad i flera hyllningar, både i min roll som bibliotekarie och i min roll som radiomedverkande. Men på det stora hela tycker jag att Strindberghyllningarna, inklusive mina egna, varit lite för tama och vördnadsfulla. Inget fel i det men jag har även velat se lite ”jäklaranamma”. Vilket till sist skedde när serievärlden satte tänderna i Strindberg.

Först ut var, tror jag, Apart Förlag. Förlaget ger ut den underbara serien ”Walking Dead” på svenska. Som en del i deras utgivning gjorde en av förlagets delägare, Jimmy Wallin, en bild på Strindberg som zombie. En fantastisk idé! ZombieStrindberg har sedan dess prytt främst T-shirts men även trosor och knappar. 

Sedan kom seriealbumet ”Döda rummet av Per Demervall och Ola Skogäng. Demervall är en serieskapare som redan tidigare är bekant i Strindbergsammanhang med sin serieversion av ”Röda rummet”. Skogäng är känd för sina tre briljanta serieromaner i sviten ”Theos ockulta kuriositeter”. Tillsammans har de slagit sina påsar ihop och kokat fram en av de märkligaste och alldeles underbara berättelser om Strindberg. 

Serieromanen utspelar sig i ett alternativt Stockholm. Här regerar drottning Kristina VI på Sveriges kungatron. Men gangstern Don Bernadotti vill bli kung och rojalisten Herman Lingqvist spelar en viktig roll i intrigerna. Indragen i dessa intriger blir Arvid Falk. Karaktären Arvid är det alter ego Strindberg själv använde sig av i romanen ”Röda rummet”. Även en modern Madame Flod, i form av Fanny Flod, dyker upp. Alla karaktärerna är dessutom ute efter Strindberg, vars död ifrågasatts.

Sammanfattningsvis är ”Döda rummet: Strindbergs sista drömspel” en av de bästa serier jag läst i år. Den är både vältecknad och välberättad.  

Den tredje Strindberghyllningen är ”Strindberg för dig som har bråtton av Henrik och Katarina Lange. Henrik Lange har gjort de underbara serieromanerna ”80 romaner för dig som har bråttom” och ”96 romaner för dig som fortfarande har bråttom”. Nu har han, tillsammans med Katarina Lange, tagit bråttomkonceptet vidare. Bland annat återberättas de mest väsentliga Strindbergverken i tre serierutor. Vi får även se hur ”Män som hatar kvinnor” och Harry Potter” skulle ha sett ut ifall Strindberg gjort romanerna istället.

Så sammanfattningsvis är det serievärlden som gjort de allra bästa Strindberghyllningarna.

Breaking the rock: the great escape from Alcatraz av Jolene Babyak

Jolene Babyak är uppvuxen på fängelseön Alcatraz. Men inte som intern. Hennes pappa var fångväktare på ön och bodde i ett radhusområde som fanns för väktarna på ön. Fängelset lades ned 1963 men det lämnade aldrig babyak. Som vuxen har hon skrivit flertalet böcker om fängelseön och dess interner. ”Breaking the rock: the great escape from Alcatraz” är måhända hennes mest kända. Den handlar om en mycket känd händelse på ön, nämligen en omtalad flykt.

Det har gjort flertalet flyktförsök tidigare. Men inget hade varit lyckat (ur rymmarnas synvinkel i alla fall). Men 1962 lyckades ett par stycken med kosntstycket att rymma från ön. Än idag vet ingen om dom överlevde eller omkom i vattnet (på deras hemmagjorda flotte) på väg till fastlandet.

Babyak går i sin bok noggrannt igenom hur det var att vara fånge på Alcatraz. Hon går igenom de fyra rymmarnas bakgrunder (och flera andra fångar som på något sätt var involverade). Likaså berättar hon om fängelsedirektörerna och några av väktarna. Kort sagt går hon mycket noggrannt tillväga för att bygga upp en så trovärdig bild som möjligt.

1979 utkom filmen ”Flykten från Alcatraz” med Clint Eastwood i huvudrollen. Den mycket underhållande filmen bygger på samma händelser som boken. Men likheterna är mycket få. Boken döljer exempelvis inte det faktum att männen som flydde faktiskt var samvetslösa skurkar.

Boken är en av de mest underhållande fängelseskildringar jag läst och engelskan är lättförståelig. En liten pärla helt enkelt.

Höggradigt jävla excentrisk: en biografi över Bo Widerberg av Mårten Blomkvist

Trefaldigt Oscarsnominerade Bo Widerberg har sin givna plats i filmhistorien. Han ligger bakom otaliga svenska filmklassiker, och ska man vara helt ärlig finns det egentligen inte så många. Men Widerbergs produktion är imponerande. Vad sägs om svenska klassiker som ”Kvarteret Korpen”, ”Ådalen 31″, ”Elvira Madigan”, ”Lust och fägring stor” och ”Mannen på taket”? Imponerande!

Nu har Mårten Blomkvist gjort en gedigen biografi över filmpersonligheten. Blomkvist är inte bara en är en frilansande filmrecensent och kulturjournalist, han är även gift med Widerbergs dotter Nina. Så man kan onekligen säga att han har en extra inblick i legendarens liv. För dens skull räds han inte att ta upp obehagligheter. Med hjälp av bland annat intervjuer med över åttio närstående och medarbetare, vänner som fiender, gås varje filminspelning Widerberg gjort igenom grundligt. Betydligt mer grundligt än vad som är vanligt i den här typen av biografi Allt är också mycket intressant.

Biografin har sitt fokus på Widerbergs filmproduktion. Däremot analyseras inte hans författarskap eller teaterproduktioner lika ordentligt. På sätt och vis lite synd men då skulle boken har varit ohanterligt tjock. Boken har också uttalat sitt fokus på Widerberg som filmregissör. Hans stormiga privatliv granskas också, både närgånget, ödmjukt och lagom mycket.

Sammanfattningsvis är biografin en välskriven och intressant bok. Det här är ett måste för den filmintresserade.

Boltzius av David Liljemark

David Liljemark är född i Karlstad och uppvuxen i värmlandsorten Skåre. Numera bor han dock i Stockholm. Liljemark har många strängar på sin lyra, han är inte bara en varierad serieskapare utan även verksam som skämttecknare, författare, konstnär, illustratör, musiker och kortfilmsregissör. Han har bland annat  skrivit seriemanus för tidningen Bamse samt vuxnare serier för tidnignar som Mega-pyton. Han är kanske hittills mest känd för sin serieroman Boltzius.

Först publicerades Boltzius i tidningen ”Galago” nr 2/2004 (#77), 4/2004 (#79), 3/2005 (#82), 3/2006 (#87), 1/2007 (#89), 2/2007 (#90) & 3/2007 (#91). Serien repriserades därefter i ”Nya Wermlands-Tidningen” mellan 23/1 – 17/12 2008, i regel med två sidor varje onsdag. I juli 2009 utgav ”Ordfront Galago” slutligen ”Boltzius” i samlad form, i en bok där serieromanen kompletteras med en omfattande kulturhistorisk efterskrift på över 260 sidor, ”Boltzius och hans tid”, med fotnoter, tidningsnotiser, brev, foton, sånger, samtida karikatyrer med mera material om seriens dokumentära verklighetsbakgrund.

Men vad är då” Boltzius” för något? Jo, det är en biografi i serieform om Fredrik August Boltzius som levde mellan åren 1836-1910. Han var en före detta lumpsamlare som plötsligt började ägna sig åt att bota sjuka, något han gjorde med hjälp av böner och oljesmörjning. Ryktet om hans helande egenskaper spred sig till såväl adel som fattiga bönder, genom hela Sverige ända till Norge. Men kunde han verkligen bota sjuka eller var han en humbug?

Att Liljemark fascinerats av ”Boltzius” är kanske inte så konstigt. Det är nämligen hans farmors farbror. Serieskaparen närmar sig ämnet Boltzius med både respekt, vidsynthet och humor. Han har gjort ett mycket noggrannt arbete och serien känns autentiskt. Men det är lite på gott och ont. Liljemark har nämligen låtit dialogerna vara autentiska, det vill säga på dialekt. Norrmännen som dyker upp pratar även på norska. För mig försvårar det min läsning, jag fattar helt enkelt inte allt som står. Även om det ju ger berättelsen ett större drag av realism. Men det är också min enda invändning till boken.” Boltzius” är en fascinerande läsning och helt klart Liljemarks bästa verk hittills.

Boken är också prisbelönad, Liljemark tilldelades Region Värmlands litteraturstipendium 2009, som den ene av årets två stipendiater. Liljemark tilldelades även ena hälften av Karlstads kommuns kulturstipendium till Gustaf Frödings minne 2010, ”för sin omfattande produktion av serier bland annat serieromanen Boltzius om helbrägdagörarens liv där han på ett nyskapande sätt levandegör historien, och som stöd och uppmuntran till fortsatt kulturell gärning”. Jag kan bara instämma med stipendierna.

Finns boken till utlån?

Lee Falk – berättaren

Lee Falk är mannen bakom de båda legendariska serierna Mandrake och Fantomen. Förra året, 2011, skulle han ha ha fyllt 100 år. Samtidigt fyller serienfiguren Fantomen 75 år. Det firar den ideella Fantomen-klubben The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club genom att göra hyllningsboken Lee Falk – berättaren.

The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club har sedan tidigare gett ut den utmärkta boken Från lila vålnad till blågul hjälte.

Lee Falk – berättaren är en matig bok som innehåller intervjuer med Lee Falk samt diverse texter, såsom noveller och manusutdrag, skrivna av Falk. Vidare innehåller boken minnestexter från familj och vänner (hans barn Valerie, Diane och Conley samt änkan Elizabeth och vänner som Ulf Granberg och Sture Hegerfors) samt några artiklar om Lee Falk och hans serier. Slutligen innehåller boken en mängd foton och bilder varav vissa inte publicerats tidigare. Boken finns i både svensk och engelsk version.

Jag ska väl också i objektivitetens namn säga att jag själv medverkar i boken. Fast på ett mycket litet hörn, jag har översatt en intervju med Falk från engelska till svenska. Så jag är kanske inte helt objektiv. Men nästan.

Det finns dock ett problem när man gör en bok av den här typen. Eftersom många av intervjuerna och texterna ursprungligen gjorts i andra sammanhang blir det en hel del saker som återkommer. Och återkommer. Och återkommer igen. På det sättet blir boken bitvis lite tradig. Fast väljer man att göra en bok på det här sättet blir det oundvikligt och gör därför inte så mycket. Men det gör att boken mås bäst av att inte sträckläsas.

Innehållet är intressant, trots det något repetetiva innehållet, och min bild av Falk ändras en del. Det är ett stort jobb som The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club gjort helt ideellt. Men resultatet blev bra.

Rekommenderas varmt

Forza ibra!

Sällan har väl en svensk bok blivit så omtalad som när Zlatan Ibrahimovic nyligen släppte sin självbiografi med titeln Jag är Zlatan Ibrahimovic: min historia. Det sa bara simsalabim, eller möjligen ibra-kadabra, och vips var den stora förstaupplagan slutsåld. Dessutom har media bidragit till haussen genom att strategiskt portionera ut krigsrubriker.

Mycket av förhandssnacket har handlat om Zlatans tid i Barcelona och den omtalade konflikten med Josep ”Pep” Guardiola – katalan och numera profet i sin egen hemstad efter oerhörda framgångar som både spelare och tränare. Och visst är Zlatans kritik mot Guardiola hård, men samtidigt ofantligt överdriven. Detta gäller för övrigt boken som helhet. Så mycket till skandaler bjuds det faktiskt inte på, även om Zlatan lägger ner ganska stor möda på att beskriva olika intriger och det maktspel som omgärdar den moderna toppfotbollen.

Annars är upplägget gjort efter standardmallen för den här typen av hjälten-som-har-det-kämpigt-i-början-men-lyckas-mot-alla-odds-biografier. Läsaren får följa Zlatan från den trassliga uppväxten i Malmö-förorten Rosengård till livet som utlandsproffs i Holland, Italien, Spanien och Italien igen. Har man inte följt Zlatans karriär finns det en uppenbar risk att man somnar vid beskrivningarna av diverse drömmål och detaljer kring olika matcher. Men samtidigt, om man som undertecknad ägnat obehagligt många timmar åt att glo på när Zlatan spelar fotboll, känns dessa passager klart uppfriskande i vinterslasket. Zlatan är ju, oavsett vad man tycker om honom, en uppfriskande person; en svensk Muhammed Ali som inte bara vågar säga att han är bäst utan faktiskt också är bäst förvånansvärt ofta. Och även om slagen inte träffar rätt jämt lyckas han alltid beröra på ett eller annat sätt.

Att Jag är Zlatan går hem hos fotbollsfolket känns givet, men boken är faktiskt inte bara fotboll. Som bäst blir det när Zlatan rör sig bort från planen, när han berättar om sin uppväxt, om sin familj, om Rosengård och man som läsare får en bild av det mångkulturella samhälle som utgör dagens Sverige, men som fortfarande tycks skrämma många människor. Om man fick önska något är det att Zlatan gick lite längre ibland, att kritiken inte bara riktades mot enskilda personer utan att han någon gång tog upp de brännande problem han ofta snuddar vid såsom den djupa segregationen i många förorter eller toppfotbollens skenande ekonomiska utveckling.

Slutbetyg då? Nja, jag gillar inte betyg överhuvudtaget, men det faktum att jag avverkade de cirka 400 sidorna text på en dag får ses som gott nog. Något litterärt mästerverk (vad nu det är?) är det dock inte tal om, även om spökskrivare Lagercrantz knåpat ihop en klart läsvärd och tidvis ganska vacker berättelse om grabben från Rosengård som erövrade världen.

Finns boken att låna?

3096 dagar av Natascha Kampusch

Kommer ni ihåg Natascha Kampusch, flickan som blev bortförd när hon var 10 år och hölls fången tills hon var 18 år? Hon har skrivit en bok med titeln 3096 dagar, om sina upplevelser under den åtta år långa fångenskapen.

Natascha, från Wien, kidnappades en morgon när hon var på väg till skolan. Hon blev indragen i en vit skåpbil av Wolfgang Priklopil, en för henne total främling. Han hotade och tvingade henne med sig till ett specialinrett , fuktigt rum i källaren i sitt eget hus. Det var ett ljudisolerat väl gömt krypin utrustat med bara det allra nödvändigaste. Priklopil lyckades övertyga Natascha om att hennes familj inte brydde sig om henne längre, ingen skulle sakna henne och att det inte var någon idé att försöka fly eftersom ingen skulle tro henne. Dessutom påstod Priklopil att dörrarna som ledde till källarrummet var försedda med sprängladdningar och bara han visste hur man skulle ta sig in och ut. Han hotade också med att döda såväl Natascha och hennes familj, som alla som på något sätt var inblandade, om hon skulle fly. Natascha berättar om sin rädsla, sina tankar och förhållandet till Priklopil, som hon i början av boken endast benämner som gärningsmannen. Hon blev ständigt hotad och slagen och fick tidvis klara sig på rena svältkosten men hon gav aldrig upp hoppet om att en dag bli fri.

Jag kommer ihåg att jag såg en intervju på TV strax efter att hon lyckats fly där hon gav ett lugnt, moget och sakligt intryck. Det är samma sak med hennes bok, den känns mer sansad än många andra böcker i samma genre.

Finns boken att låna?

 

Mitt förnamn är Ronny – en fascinerande klassresa

”Man skulle kunna formulera det så: mitt namn innehöll ett program. Det skulle lyfta mig ur mitt ursprung och föra mig in i en värld av filmiska dimensioner. Det riktade redan i vaggan en uppmaning till mig.”

Dessa rader ur hämtade ur Ronny Ambjörnssons självbiografiska bok Mitt förnamn är Ronny, som ända tills nyligen på något vis har lyckats gå mig obemärkt förbi. För trots att det inte är någon nyfångad pärla – boken gavs ut redan 1996 – glänser den fortfarande med full kraft.

Boken tar oss med på en klassresa, kulturell och mental snarare än ekonomisk, där Ambjörnsson själv är ciceron. Med stadig hand guidar han läsaren genom minnets bedrägliga skimmer, från uppväxten i Göteborgs arbetarkvarter på 30-talet – ”filmens och masskulturens genombrottstid” – till installationen som professor i idé- och lärdomshistoria. Med utgångspunkt i sitt eget namn beskriver Ambjörnsson en historia och en utveckling som otvetydigt är hans egen, men samtidigt bildar ett stycke modern svensk historia. Det är en berättelse där perspektiven skiftar och flyter ihop, föreställningsvärldar kolliderar och den lilla historien vävs samman med den stora. Men bakom allt detta är det också en berättelse av kött och blod – fullproppad med klokskap, skarpa iakttagelser och inte minst humor - om uppväxt och uppbrott, om identitet och klass, individ och samhälle, där namnen hela tiden avslöjar och markerar revir.

Mitt förnamn är Ronny är Ronny Ambjörnssons egen jakt på den tid som flytt, men aldrig försvunnit ur minnet eller upphört att påverka. Att han lyckas lägga detta minnets pussel på blygsamma 109 sidor gör inte Ambjörnssons bedrift mindre. Det är förvisso en bok om staden Göteborg av en författare vid namn Ronny, men kan med fördel läsas av alla, oavsett stad och oavsett namn.

Rapport sommarläsning: Även tystnaden har ett slut – mina sex år av fångenskap i den colombianska djungeln

Ingrid Betancourt föddes i Bogota, växte upp i Frankrike men återvände till Colombia i vuxen ålder. Hon valdes till ledare för det gröna partiet. Under valrörelsen 2002 kidnappades hon av FARC-gerillan. Genomslaget i medier världen över blev stort.

Livet som fånge innebar att ständigt vara under bevakning och ofta tvingas till snabba förflyttningar. En ljuspunkt var när hon hörde sin mamma tala till henne i radio tidigt varje morgon. Det var den enda kontakten med yttervärlden. I början talade hon med de andra fångarna men efter flera flyktförsök tvingades hon vara tyst. Bestraffningarna blev allt hårdare, hon förnedrades och fick näringsfattig kost. Hon bröts ner fysiskt. Kroppen blev allt svagare och beredde sig slutligen på att dö. De kedjor hon tvingats bära, med hänglås runt halsen, behövdes inte längre. ”… när jag tvingades in i den mest kränkande situation man kan tänka sig behöll jag i alla fall den dyrbaraste av alla friheter som ingen någonsin skulle kunna ta ifrån mig: den att bestämma vem jag ville vara.”

Det här är en av de mest gripande, spännande och detaljrika skildringar av mänskligt lidande jag läst. Det är med största respekt för Inger Betancourts mod och okuvliga vilja att leva och bli fri jag lägger ifrån mig den 615 sidor långa boken.

Finns boken att låna? >>

Skönhetsskolan i Kabul

Då var den första boken på min sommarläsnings-lista utläst, Skönhetsskolan i Kabul av Deborah Rodriguez. En lättläst, intressant och en miljö totalt olik den västerländska  jag är van vid.

Deborah Rodriguez, en amerikansk hårfrisörska, anmälde sig som hjälparbetare och skickades till Afghanistan i maj 2002 efter talibanernas fall. Hon hade gått en kurs i katastrofhjälp och räknade med att plåstra om sår och hjälpa familjer i nöd. Nu blev det inte så, det visade sig att en hårfrisörska var en mycket efterlängtad person bland alla västerlänningar i området, det fanns i princip inga i Afghanistan. Talibanerna hade förbjudit skönhetssalonger/damfriseringar eftersom de ansåg att det var inget annat än förtäckta bordeller. Deborah (eller Miss Debbie som hon kallades) och en afghansk väninna lyckades till slut hitta en salong som var öppen men standarden var ljusår från vad Debbie var van vid. Allt var mycket torftigt och föråldrat och de två kvinnorna som drev salongen hade inte mer än elementära kunskaper i frisöryrket, de var självlärda.

Besöket på salongen blev början på det som skulle bli  Kabuls Skönhetsskola.  Debbies idé var att åka tillbaka till USA och försöka få ihop så mycket skönhetsprodukter som möjligt och sedan återvända till Kabul och lära upp kvinnor så att de skulle kunna öppna sina egna salonger. Det skulle vara nästan den enda möjligheten för en kvinna att kunna tjäna egna pengar och hjälpa till med familjens försörjning. Debbie kom i kontakt med en välgörenhetsorganisation ledd av en amerikanska, bosatt i Kabul sedan nästan 40 år, och tillsammans organiserade de och öppnade skönhetsskolan.

Det blev ett framgångsrikt projekt men med många problem och svårigheter på vägen. Bristen på vatten och el, problem att hitta passande lokaler, kvinnornas utsatthet och framför allt männens misstänksamhet mot verksamheten var bara några av de problem som Debbie fick ta itu med.

Intressant och trevlig läsning, särskilt om man är intresserad av andra länder och kulturer.

Finns boken att låna?

Vi firar Patti Smith

Patti Smith har skrivit en förtjusande biografi, Just Kids, om sina unga år, som kämpande konstnär, i New York.  Det är en välskriven, levande skildring och en kärleksförklaring till både konsten och till vännen Robert Mapplethorpe. Mapplethorpe blev världskänd fotograf medan Smith blev poet, konstnär och inte minst rockstjärna.

Nu firar vi att Patti Smith är årets mottagare av Polarpriset. Här kan man se vad som finns att låna av och henne på biblioteken i Gävle. Missa inte filmen Patti Smith – Dream of Life och botanisera bland skivorna på Musikbiblioteket!

K2 – klättring på liv och död

I augusti 2008 inträffade en av de värsta katastroferna hittills i bergsbestigningen historia. En katastrof som till största delen berodde på dåligt omdöme, brist på utrustning och alltför många som klättrade samtidigt. K2 är världens näst högsta berg men anses som betydligt svårare att bestiga än Mount Everest, bland annat på grund av den stora lavin- och rasrisken och det nyckfulla och ofta dåliga vädret.

Allt var klart för den sista etappen, att klättra från läger 4 till toppen. Vädret var äntligen perfekt men trots alla förberedelser upptäckte man att det saknades rep och isskruvar, utrustning som är livsviktig. Trots detta beslöt sig den stora gruppen klättrare att göra ett toppförsök eftersom man visste att man inte skulle få en chans till det här året. Men man kommer iväg väl sent, klättringen är svår och det går långsamt, alltför långsamt. Det uppstår köbildning och folk börjar bli otåliga. Då faller en serbisk klättrare och rasar ner flera hundra meter och skadas mycket svårt. Det som alla fasar för har hänt, och värre ska det bli.

Två böcker, som från olika aspekter beskriver samma händelse:

No way down : life and death on K2 av Graham Bowley
Bowley är journalist, han är inte själv klättrare men hans bok bygger på omfattande intervjuer med de som var med vid händelsen eller deras familjer. Han försöker ge en bild av vad som egentligen hände och varför och alla som var inblandade – både de som välbehållna kom tillbaka ner och de som inte gjorde det.

Finns boken att låna?

Fredrik Strängs bok K2 på liv och död beskriver ganska ingående alla förberedelser. Vilken utrustning man behöver, vilken mat man äter och hur man försöker att acklimatisera sig till den höga höjden. Fredrik ingick i ett amerikanskt team men avbröt toppförsöket eftersom han och ett par andra ansåg riskerna alltför stora. De fick istället koncentrera sig på att rädda andra klättrare.

Finns boken att låna?

Båda böckerna är ruggigt spännande och rekommenderas till alla som gillar äventyr och spänning.

Liknande böcker, men om Mount Everest, kan du läsa om i ett tidigare inlägg.

Läs om livet som fotbollsspelare

Fotbolls VM är ju i full gång just nu och då är det väl på sin plats att tipsa om några böcker med fotbollsanknytning.

Pelé : självbiografi – Fotbollsspelaren Pelé – Edson Arantes do Nascimento berättar om sitt liv och sin karriär.

Zlatan är Zlatan – av Peter Karlsson – En bok om fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic.Intervjuer med människor i hans närhet och med honom själv. 
(det finns ytterligare ett par böcker om Zlatan)

David Beckham : mina ord – Fotbollsspelaren David Beckham berättar här om uppväxten, livet och karriären.

I skuggan av San Siro : från proffsdröm till mardröm – av Martin Bengtsson – Sexton år gammal fick Martin Bengtsson ett proffskontrakt med den italienska fotbollsklubben Inter. Efter nio månader försökte han ta sitt liv. Här skriver han om vad som hände.

Kurre Hamrin : udda finter många mål – av Hans Bolling

”Nacka” : ett liv utan gränser, boken om Lennart ”Nacka” Skoglund – av Leif Ekstig

”Nacka” och drömmen om det goda livet – av Gunnar Persson – En bok om fotbollsspelaren Lennart ”Nacka” Skoglund. Efter tretton år i Italien blev det svårt för honom att återanpassa sig till svenskt liv.

Fotboll är en skön konst – av Gunnar Green      

Från Gröna vallen till Wembley – av Gunnar Green 

Hyss och allvar med Glenn Hysén – av Glenn Hysén

Gunnar Nordahl : legenden – av Magnus Höjer

Henrik Larsson : Henrik ”Henke” Larssons officiella berättelse om rekordsäsongen med Celtic – av Henrik Larsson – ”Henke” Larsson berättar här själv om sin karriär och om sitt liv.

”Söndagens hjälte” – av Nils Liedholm

Martas seger : en berättelse om fotbollspassion och krigarhjärta : om Marta Vieira da Silva – av Emma Lindqvist

Mot nya mål – av Torbjörn Nilsson

Genom helvetet : om fotboll, kärlek och anorexi – av Tina Nordlund

Böckerna hittar du på hylla Rbz och alla finns att låna på Gävle bibliotek

Clint: retrospektivt av Richard Schickel

Clint Eastwood är, eller har åtminstonde varit, en missförstådd filmskapare. Säger jag Clint Eastwood tänker många på stentuffa deckarfilmer eller hårdkokta westernfilmer. Och visst har ”Clintan” gjort en del sådana. Men hans verk är intressantare och har mer att erbjuda än så. Detta påstående blir mycket tydligt i Schickels nya bok. Författaren skriver om det sextiotal filmer där Clint Eastwood varit skådespelare eller regissör i. Boken inleds med en inledning om Eastwoods hela karriär. Men bokens stora styrka är den kronologiska genomgången av samtliga filmer herr Eastwood på något sätt medverkat i. Även bildmaterialet är generöst och briljant. Här får man också reda på att Clint var ett tag var tvungen att göra en ”Dirty Harry” för att få göra sina personliga filmer som jazzbiografin ”Bird”.

Den här boken är mumma för alla vänder sig till alla filmintresserade, oavsett ålder. En liten pärla.

Finns boken att låna?