I Gävle har vi förstås inget sådant där underjordiskt färdmedel, men tunnelbaneläsning kan man så klart ägna sig åt ändå…
En tunnelbaneläsning av det mer extrema slaget är nog Keith Lowes roman Tunnelseende (2002) där Andy, efter att ha ingått ett vad, tar sig för att under ett dygn åka till Londons alla tunnelbanestationer. Med tanke på att London idag har 11 linjer och 270 stationer är det ett ganska sjåigt företag. Dessutom sätter han sin bröllopsresa, och blivande fru, på spel.
Huvudpersonen i John O’Farrells Det bästa av två världar (2001) är istället beroende av tunnelbanan för att upprätthålla sitt dubbelliv. Halva tiden tillbringar han som småbarnsfarsa och äkta man, den andra halvan lever han ungkarlsliv i andra änden av stan tillsammans med några lika ”fria” vänner. På så sätt får han det bästa av två världar – i alla fall så länge han lyckas leva sitt dubbelliv.
Genom Céline Curiols roman Utrop (2008) förflyttar vi oss från Londons Underground till Paris Metro. Kvinnan i romanen har sin arbetsplats i tunnelbanan, som utropare. Hon står lite på kanten av sitt eget liv, och hon är på samma gång okänslig som hyperkänslig. Nu har hon funnit mannen i sitt liv, som har en annan. Hur ska hon göra för att få träffa honom? Detta ären starkt berörande bok om att stå utanför, om att inte riktigt passa in.
Även Mathilde i Delphine de Vigans obehagliga roman Underjordiska timmar (2010) tillbringar mycket tid i Paris tunnelbanesystem. Boken är en riktig bladvändare, för snabbt dras man in i huvudpersonen och det hon utsätts för. Det är med snabbt slående hjärta man läser om hur Mathilde allteftersom fråntas fler och fler arbetsuppgifter, utmanövreras av sin vänskaplige chef och ersätts av andra. Allt utan förklaring. Hon drar sig undan sitt surrealistiska arbetsliv, drar sig undan vänner och familj. Kanske upphör hon att existera på tunnelbanan mellan hem och arbete.
Vi avslutar på U-bahn i Berlin. Huvudpersonen i Jaroslav Rudis roman Himmel under Berlin (2010) har flyttat dit från Tjeckien och lever som musikant i tunnelbanesystemet. Här möter han olika människor, och möter kärleken. Blicken på den tyska huvudstaden roande och utifrån kommande. Berättelsens röda tråd är tunnelbanan som knyter ihop stadens alla olika delar med varandra.
Trevlig lästur!
Oj, vad många tunnelbaneböcker det finns! Själv läste jag Metro 2033 i höstas. Det är en postapokalyptisk sci-fi som utspelar sig i Moskvas tunnelbanesystem. Den kanske inte är den bästa jag har läst precis, men det är i alla fall en till tunnelbanebok.
Jag kan verkligen rekommendera ”Tunnelseende” som är en halsbrytande och rolig roman och ett måste för London-älskaren. Riktigt bra underhållning!
”Metro 2033″ är också bra, men av en helt annan karaktär.
/Susanne
Linnea och Susann:! Så fint med ett till tillägg till tunnelbaneläsningen! Tack för det! //Sara