Vampyrer, vampyrer och åter vampyrer

Sedan ett par år tillbaka har klassiska skräckfigurer, med vampyrer i spetsen, åter blivit oerhört populära. Mången film, TV-serie och roman handlar om dessa blodsugande bestar. Många bra exempel finns med fantastiska TV-serien ”True Blood” i spetsen. Nu har sedan några månader tillbaka utkommit två mycket intressanta faktaböcker om dessa varelser.

Odöd, blek och hungrig : vampyren i bok och film av Hoforsbibliotekarien Nils Ahnland handlar precis om det som undertiteln beskriver. Ahnland går först igenom mytologin kring vampyrer, sedan fördjupar han sig i hur dessa varelser skildras i skönlitteratur och film. Det är välskrivet och oerhört intressant. Han tar upp i boken att han från början tänkt inkluderat även bilden av vampyrer i serier och musik men valde att inte göra det i och med att boken då blivit så tjock. Detta är det enda negativa med Ahnlands bok. Jag hade gärna sett den som en tjock tegelsten som tagit upp även serier och musik (jag blir överhuvudtaget irriterad på att serier, som är en litteraturform i sig, oftast lämnas bort).  Men hur som helst är det en mycket läsvärd bok som gör att man vill läsa ännu mer (och se en hel massa film).

Den andra boken är Dracula och hans arv: myt, fakta, fiktion  av Anders Kaliff. Trots att den handlar om samma ämne skiljer sig den sig åt rejält från Ahnlands bok. Det enda gemensamma är just förekomsten av vampyrer och att bägge är läsvärda. Den mest vanligt förekommande bilden är att Dracula-författaren Bram Stoker använde den ovanligt grymme rumänske 1400-talsfursten Vlad Tepes som historisk förlaga. Kaliff menar att så inte är fallet och berättar istället  en annan historia, som intressant nog påminner en hel del om Stokers fiktiva (?) berättelse. Det är oerhört intressant.

Dessa båda böcker kompletterar varandra och är mycket intressanta och läsvärda. Låna dom gärna. Låna förresten gärna även Bram Stokers Dracula när ni ändå håller på.