Det här är en kortroman som innehåller ett helt liv. Sigtrud försöker efter det att hon blivit änka hitta tillbaka till sig själv och det liv som hon försakat. Hon har under hela sitt liv fogat sig efter andra och upplevt en hel del sorg och smärta. Hon börjar bland annat med att gå på begravningar av folk hon inte känner och finner där både gud och en gemenskap. Detta ger henne styrka och mod till att våga ta itu med resten av sitt liv. Jag tycker det här en finstämd och lågmäld berättelse om den lilla människans öde och visar samtidigt på att det alltid finns möjligheter, om man bara vågar. Den var nominerad till nordiska rådets litteraturpris 2008.

Senaste kommentarer